bokidioten

Under skinnet
Michael Faber

Den här boken hade alla förutsättningar att bli bra, men når inte fram. Jag tänker medan jag läser att jag önskar att en skickligare skribent hade fått idén, hur hade inte den här boken sett ut om Kazuo Ishiguro skrivit den? Huvudpersonen, Isserley, kör omkring hela dagarna och tar upp liftare med rätt utseende. Det är de kraftiga, de muskulösa, hon väljer. Efter ett tag förstår vi att detta inte står rätt till - på flera olika sätt. Jag ska inte avslöja bokens "hemlighet" - även om jag kom på det inom tio sidor - men koncentrera mig på huvudkaraktären Isserley.

Vi förstår genom boken att Isserley är en underlig kvinna. Inte bara att hon är kort och.... ja... välutrustad, hon stöter också bort dem som försöker närma sig henne. Medvetet skapar hon ett liv där hennes enda sociala kontakt är med de liftare hon tar upp. Det går så långt att hon lever på bröd för att kunna komma till matsalen när ingen annan är där. Vi får antydningar genom berättelsen om varför hon hamnat där hon hamnat, och hur hon fungerar, men egentligen aldrig några svar - jag blev plötsligt nyfiken på personen, fastän jag egentligen inte hunnit lära känna henne.

Ett annat genomgående tema är att MF får oss att se på vår egen planet med nya ögon. Vad fantastiskt det är att det finns ren luft! Och stora rena hav! På ett mycket snyggt sätt får han i alla fall mig att se det för givet tagna ånyo.

Skippa den här boken! Uppriktigt sagt håller den inte riktigt måttet. Även om historien skulle kunnat vara riktigt bra.