bokidioten

Duck City

Lena Andersson

Har ni följt min läsning under en period tror jag att ni vet att jag har en förkärlek för dystopier. Så smånigom tänkte jag samla ihop mig till ett rejält inlägg om det, men så länge nöjer jag mig med att säga att den här boken är utvald just därför att den hamnar i den kategorin. På baksidan står det att det är en satir: jag vet inte vad det tillför. Då något plan är väl alla dystopier satirer? Betyder det att jag ska ställa lägre krav på dess litterära egenskaper?

Jag både gillar och inte gillar den här boken. Jag gillar inte hennes språk och kantiga sätt att skriva. Det är underligt detta - jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är jag inte kan med i hennes språk. Jag ligger där och tänker att om jag skulle skriva en bok skulle det säkert inte bli bättre - det skulle bli just så här platt. Tyvärr.

En annan sak jag inte heller gillar med boken - för mig funkar det inte riktigt - är att hon återanvänder några av vår tids mest välkända arketyper - Kalle anka & co. Boken beskriver ett par veckor (månader?) i denna version av Ankeborg (lätt maskerad till Duck City): Våra huvudpersoner är Kalle, John (aka Joakim), Kajsa och Teddy, Freddy och vad-han-nu-hette (aka Knatte, Fnatte och Tjatte). Samt litteraturkritikern Harold Bloom (aka). Alla är människor. Då och då stoppar LA in en referens som påminner oss om arketyperna ("rör inte en fjäder"!). På ett plan är väl tankeleken bra. Men det tillför inte så mycket. Och jag stör mig på det! Min bild av Kalle Anka & Co ser ut på ett annat sätt, det blir som dubbelexponering.

Nu kommer vi till det jag tycker är bra och det är samhällskritiken. I Duck City är John superkapitalist (vad annars!) och hans imperium är byggt på flottyrmat men han har fingrarna i de flesta syltburkar. Invånarna i Duck City blir mer och mer överviktiga - Kalle väger väl över tvåhundra, och han är normalstor. John och presidenten driver igenom en policy (ett "krig" - känns terminologin igen?) kallad Ahab (referens till Moby Dick) för att få folk att gå ner i vikt. Varje fas i Ahab är mer och mer auktoritär, och det är ett krig som förs i frihetens namn (känns det igen?). Feta får mindre och mindre människovärde och i frihetens namn övervakas medborgarna alltmer (känns det igen?). Och hela tiden har John ett finger med i spelet och genom dispensregler ökar försäljningen på just hans flottyrprodukter.