bokidioten

[det här inlägget skriver jag nu för andra gången... Av okänd anledning laddades det inte upp och jag hann inte spara emellan... ]

Jag läser mer, mycket mer än vad jag skriver i den här bloggen. Dels läser jag ju en hel del facklitteratur (arbetar man som forskare ingår det ju så att säga i jobbet) men jag läser också mycket barnlitteratur. Strängt taget, räknat i tid, tror jag att jag använder mer tid för att läsa barnböcker än för att läsa "vanlig" skönlitteratur. Jag köper mycket böcker åt min son. Jag som alltid varit skeptisk mot bokklubbar är med i två stycken för min sons räkning. Det är tyvärr svårt att till och med i Sveriges fjärde största stad hitta ett ordentligt utbud av barnböcker. Men läsningen av barnlitteratur skiljer sig avsevärt från när jag läser tyst för mig själv. 

För det första är det en social aktivitet. Att läsa tillsammans med min son, efter tandborstningen men innan kvällsgoset, är ofta dagens höjdpunkt. Han får välja vad vi ska läsa och i vilken ordning vi ska läsa.  Ofta fungerar det vi läser som referenspunkter och internskämt. Han testar att använda orden i verkligheten (han har identiiferat en stäva - precis som i sagan om den lilla lilla gumman - hemma) Vi skrattar ofta åt "får man rulla sig i smöret" som älgbrorsorna vrålar i Gittan och älgbrorsorna. I somras när vi skulle smörja in A utgick vi från naken om baken där man pratar om att på sommaren blir det så varmt att man blir röd som en jordgubbe (...annars blir jag röd som en jordgubbe och då kanske mamma äter upp MEJ!)

För det andra är bilderna lika viktiga som texten. Är det bra bilder kan boken hålla långt över den ålder när man annars skulle ha övergivit den. Anna Clara Tidholm är fortfarande aktuell. Bilderna ger upphov till nya diskussioner och är välbekanta.

För det tredje läses inte böckerna för att de är nya, utan för att de är roliga. Varje bok som A gillar läses många, många gånger. Ofta kan vi båda texten. Jag säger början på meningen och A säger andra halvan Läsningen blir ett samspel. Nu för tiden kommer han ibland med synonymer. Han börjar "höra" rimmen när vi läser hattstugan till exempel.

För det fjärde läser vi böckerna högt. Rösten, intonationen, blir viktig och ju fler gånger vi läser en bok ju bättre och mer dramatisk blir uppläsningen. Det är roligt att få läsa med en arg röst när man ska vara arg, med en glad röst när man ska vara glad, texten får en annan dimension.

As bokklubbar:
Svalan kan jag inte rekommendera. Det lät så bra, men litet urval och man tvingas bli uppringd av en försäljare. 
Barnens bokklubb tycker jag mycket om. Bra, stort urval. Jag uppskattar speciellt att hitta böcker om barn och föräldraskap också.