bokfemman - desmond-böcker
Veckans tema för Bokfemman är - vilken bok skulle du vilja var den absolut sista boken du någonsin läste?
Oj, oj, Malin vilken svår bokfemma! Jag har funderat gång på gång idag över frågan. Och tankarna vandrar - vill jag verkligen läsa det sista det sista jag gör? Vad är meningen med att läsa? Men om jag inte vill läsa, vad vill jag då göra det sista jag gör? Och fem böcker! Ja, ni hör att jag verkligen snurrade till på den här. Så därför ser väl kanske min bokfemma lite annorlunda ut.
1. Tisdagarna med Morrie - Mitch Ahlbom. Tankvärd och livsvis utan att stressa. (Eller tänk om jag blir stressad över allt jag inte gjort nån gång?)
2. Kärlek och uppror. Jag läste om boken efter bokfemman om poesi och upptäckte att de flesta av mina favoritdikter finns med där.
3. Innovation and employment in services. Min avhandling. Så kan jag se att även om jag dör så kommer i alla fall en liten del av mig att i all oändlighet finnas i ett dammigt arkiv under Kungliga bibleoteket.
4. Att ta sig upp när man är nere. Efter all denna visshet att jag snart kommer att dö kommer jag nog att må bra att läsa lite om KBT.
5. Evas bok - Marianne Fredriksson. En avskalad genuint trygg bok med viss koppling till paradiset. Det kanske känns bra då.
Och två understreckare med glimten i ögat:
* guida per non suicidarsi (guide för att inte ta livet av sig): en bok om olika sätt misslyckade och tragikomiska sätt som folk försökt ta livet av sig.
*deras sista ord: Jonathan Green
Oj, oj, Malin vilken svår bokfemma! Jag har funderat gång på gång idag över frågan. Och tankarna vandrar - vill jag verkligen läsa det sista det sista jag gör? Vad är meningen med att läsa? Men om jag inte vill läsa, vad vill jag då göra det sista jag gör? Och fem böcker! Ja, ni hör att jag verkligen snurrade till på den här. Så därför ser väl kanske min bokfemma lite annorlunda ut.
1. Tisdagarna med Morrie - Mitch Ahlbom. Tankvärd och livsvis utan att stressa. (Eller tänk om jag blir stressad över allt jag inte gjort nån gång?)
2. Kärlek och uppror. Jag läste om boken efter bokfemman om poesi och upptäckte att de flesta av mina favoritdikter finns med där.
3. Innovation and employment in services. Min avhandling. Så kan jag se att även om jag dör så kommer i alla fall en liten del av mig att i all oändlighet finnas i ett dammigt arkiv under Kungliga bibleoteket.
4. Att ta sig upp när man är nere. Efter all denna visshet att jag snart kommer att dö kommer jag nog att må bra att läsa lite om KBT.
5. Evas bok - Marianne Fredriksson. En avskalad genuint trygg bok med viss koppling till paradiset. Det kanske känns bra då.
Och två understreckare med glimten i ögat:
* guida per non suicidarsi (guide för att inte ta livet av sig): en bok om olika sätt misslyckade och tragikomiska sätt som folk försökt ta livet av sig.
*deras sista ord: Jonathan Green
sommarprat om böcker
För alla bokintresserade P1-lyssnare: lyssna på Jessika Gedins sommarprat! Hon talar till exempel om att boknördar inte är det i brist på en bättre verklighet och förklarar varför man som bokläsare kan betrakta síg som en cyborg!
halvårsrapport
I början av året satte jag upp en målsättning för mig själv. Jag hoppades att i år
"
- Gå igenom bokhyllan och släng tio böcker jag inte kommer ihåg att jag läst och fundera på varför jag köpte dem egentligen
- Gå igenom bokhyllan och läs igenom en bok som betytt mycket för mig
- Läs en bok tre gånger
- Hitta en författare jag inte läst förut som jag tycker om
- Skriv om om mina läsupplevelser
- Fundera på om jag verkligen vill ä g a alla böcker jag ser "
Jag har gått igenom och slängt ett stort antal böcker (se här!) Jag har läst om en bok som betytt mycket för mig. Jag har bestämt vilken bok jag vill läsa tre gånger och läst den en gång hittils. Jag har hittat en ny författare jag tycker om och bloggen är väl ett fint bevis på att jag har börjat skriva om mina läsupplevelser. Jag tycker att bloggen har fördjupat mitt läsande. Det är väl femte punkten jag inte lyckats så bra med då... för bokhyllorna har blivit fullare sen jag flyttat.
Jag har läst 54 böcker hittils i år.
Sex av böckerna har jag läst på engelska, resten på svenska.
Tjugo av böckerna är skrivna av kvinnliga författare.
Trettiofyra av dem har varit romaner. Resten har varit novellsamlingar (2), självhjälpslitteratur (konsten att vara snäll, chefen hos psykoterapeuten, i tid och otid , bulta mitt hjärta- 4), bagateller (nico-text och liknande 8).
Jag har läst inte mindre än nio ungdomsböcker! De flesta av dem höll för en omläsning.
de ätta bästa böckerna har jag listat i ett tidigare inlägg.
lästa böcker första halvåret 2007
Nu har snart halva året gått! Hittills i år har jag läst 54 böcker.
1. Nightmares and dreamscapes - Stephen King
2. Nära dig - Nicci French
3. Bröderna Lejonhjärta - Astrid Lindgren
4. Kiffe kiffe imorgon - Faïza Guène
5. Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig - Bodil Malmsten
6. Osynlig närvaro - Hans-Eric Hellberg
7. Catch me when I fall - Nicci French
8. Tedags för dystra själar - Douglas Adams
9. Hjärtan i Atlantis - Stephen King
10. Morden i Oxford - Guillermo Matinez
11. Konsten att vara snäll - Stefan Einhorn
12. Dansa på min grav - Aidan Chambers
13. Ett öga rött - Jonas Hassen Kemiri
14. En kort berättelse om traktorer på ukrainska - Marina Lewycka
15. Försvinnarna - Jerker Virdberg
16. Modern hushållspraktika - Solveig Norberg
17. Ursäkta! Dråpliga ursäkter från verkliga livet - Mats Holm
18. Chefen hos psykoterapeuten - Lena Nevander Friström
19. Sömnlös - Stephen King
20. Natt till den fjärde november - Karin Fossum
21. Sucka mitt hjärta men brist dock ej - Mark Levengood
22. Montecore - en unik tiger - Jonas Hassen Khemiri
23. Östergötland sett från himlen - Nils-Åke Siversson & Sture Bjelkåker
24. Tänkt och sagt av George W Bush - Leif Eriksson och Kristoffer Lind
25. Tärningsspelaren - Luke Rhinehart (pseudonym för George Cockcroft)
26. Kalle och chokladfabriken - Roald Dahl
27. Parfymen- en mördares historia - Patrick Süskind
28. Tvångströjan - Aino Trosell
29. 700 dagar i Rosenbad - Thomas Bodström
30. Tankar om att vara mamma - Kattrin Davida
31. Jag kanske är utvecklingsstörd men kalla mig inte för MONGO - Fredrik Colting mfl
32. A nest of nightmares - Lisa Tuttle
33. Mamma, pappa och jag - Bosse Löthén & Erica Jacobson
34. Brev till samhället - Eric Ericson (pseudonym för Christer Alm)
35. Dårskaper i Brooklyn - Paul Auster
36. Bitterfittan - Maria Sveland
37. Anybody out there - Marian Keyes
38. Priset på vatten i Finistère - Bodil Malmsten
39. Skuld - Karin Alvtegen
40. Allt om trädgård - Marie & Björn Hansson mfl
41. The gunslinger - Stephen King
42. Orakelnatten - Paul Auster
43. Den röda anteckningsboken - Paul Auster
44. Doktor Glas - Hjalmar Söderberg
45. Konspirationsfabriken - Sara Ersson och Åsa Lovén
46. I tid och otid - Bodil Jönsson
47. Kitty och det gåtfulla ansiktet - Carolyn Keene
48. Bikt
49. Enheten - Ninni Homqvist
50. the kite runner - Khaled Hosseini
51. Never let me go - Kazuo Ishiguro
52. Freakonomics - Stephen Levitt & Stephen Dubner
53. Romarblod - Steven Saylor
54. extremt högt och otroligt nära - Jonathan Safran Foer
1. Nightmares and dreamscapes - Stephen King
2. Nära dig - Nicci French
3. Bröderna Lejonhjärta - Astrid Lindgren
4. Kiffe kiffe imorgon - Faïza Guène
5. Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig - Bodil Malmsten
6. Osynlig närvaro - Hans-Eric Hellberg
7. Catch me when I fall - Nicci French
8. Tedags för dystra själar - Douglas Adams
9. Hjärtan i Atlantis - Stephen King
10. Morden i Oxford - Guillermo Matinez
11. Konsten att vara snäll - Stefan Einhorn
12. Dansa på min grav - Aidan Chambers
13. Ett öga rött - Jonas Hassen Kemiri
14. En kort berättelse om traktorer på ukrainska - Marina Lewycka
15. Försvinnarna - Jerker Virdberg
16. Modern hushållspraktika - Solveig Norberg
17. Ursäkta! Dråpliga ursäkter från verkliga livet - Mats Holm
18. Chefen hos psykoterapeuten - Lena Nevander Friström
19. Sömnlös - Stephen King
20. Natt till den fjärde november - Karin Fossum
21. Sucka mitt hjärta men brist dock ej - Mark Levengood
22. Montecore - en unik tiger - Jonas Hassen Khemiri
23. Östergötland sett från himlen - Nils-Åke Siversson & Sture Bjelkåker
24. Tänkt och sagt av George W Bush - Leif Eriksson och Kristoffer Lind
25. Tärningsspelaren - Luke Rhinehart (pseudonym för George Cockcroft)
26. Kalle och chokladfabriken - Roald Dahl
27. Parfymen- en mördares historia - Patrick Süskind
28. Tvångströjan - Aino Trosell
29. 700 dagar i Rosenbad - Thomas Bodström
30. Tankar om att vara mamma - Kattrin Davida
31. Jag kanske är utvecklingsstörd men kalla mig inte för MONGO - Fredrik Colting mfl
32. A nest of nightmares - Lisa Tuttle
33. Mamma, pappa och jag - Bosse Löthén & Erica Jacobson
34. Brev till samhället - Eric Ericson (pseudonym för Christer Alm)
35. Dårskaper i Brooklyn - Paul Auster
36. Bitterfittan - Maria Sveland
37. Anybody out there - Marian Keyes
38. Priset på vatten i Finistère - Bodil Malmsten
39. Skuld - Karin Alvtegen
40. Allt om trädgård - Marie & Björn Hansson mfl
41. The gunslinger - Stephen King
42. Orakelnatten - Paul Auster
43. Den röda anteckningsboken - Paul Auster
44. Doktor Glas - Hjalmar Söderberg
45. Konspirationsfabriken - Sara Ersson och Åsa Lovén
46. I tid och otid - Bodil Jönsson
47. Kitty och det gåtfulla ansiktet - Carolyn Keene
48. Bikt
49. Enheten - Ninni Homqvist
50. the kite runner - Khaled Hosseini
51. Never let me go - Kazuo Ishiguro
52. Freakonomics - Stephen Levitt & Stephen Dubner
53. Romarblod - Steven Saylor
54. extremt högt och otroligt nära - Jonathan Safran Foer
extremt högt och otroligt nära
extremt högt och otroligt nära
Jonathan Safran Foer
Här är en huvudperson att bära med sig, att tänka kring, fundera på hur det går för honom. Oscar Schnell är nio år, har, som han säger "tunga skor" efter sin pappas död i elfte september-katastrofen två år tidigare. Detta kunde varit en mycket deprimerande bok, men det är inte. Ibland får vi ana att den Oscar andra människor ser är ett konstigt barn. Som inte kan åka hiss eller tunnelbana. Som går omkring i New York skakandes på sin tamburin. Den Oscar vi får möta är påhittig och funderar. Han kallar det själv för sina uppfinningar och jag kommer på mig själv att undra när jag slutade att tänka så där? När slutade världen vara en uppsjö av problem som kräver fantasirika lösningar?
Förutom en fin huvudperson som är fint skildrad och en fin berättelse har boken ytterligare förtjänster. JSF väver ihop Oscars egna historia (som är berättad i jag-form) med en annan historia, den om hans farmor och farfar, som är skildrad även den i jag-form. En historia som bitvis är absurd men framförallt gör ont i hjärtat att läsa. När boken är slut förstår vi mycket mer om vad som format farmodern och farfadern och kanske, indirekt, fadern som annars är osynlig.
Detta är förmodligen den enda pocket jag äger som har sidor i färg. JSF arbetar, förutom med flera berättare, även med fotografier och tyografi. På samma sätt som de olika berättarna aktiverar mig som läsare att försöka tolka och binda samman, stimulerar extra-sidorna mig att tänka en gång till kring vad jag läser och ytterligare försöka förstå Oscar.
Jag är inte lika entusiastisk som andra bloggare, men boken gav mig mycket att tänka på.
Jonathan Safran Foer
Här är en huvudperson att bära med sig, att tänka kring, fundera på hur det går för honom. Oscar Schnell är nio år, har, som han säger "tunga skor" efter sin pappas död i elfte september-katastrofen två år tidigare. Detta kunde varit en mycket deprimerande bok, men det är inte. Ibland får vi ana att den Oscar andra människor ser är ett konstigt barn. Som inte kan åka hiss eller tunnelbana. Som går omkring i New York skakandes på sin tamburin. Den Oscar vi får möta är påhittig och funderar. Han kallar det själv för sina uppfinningar och jag kommer på mig själv att undra när jag slutade att tänka så där? När slutade världen vara en uppsjö av problem som kräver fantasirika lösningar?
Förutom en fin huvudperson som är fint skildrad och en fin berättelse har boken ytterligare förtjänster. JSF väver ihop Oscars egna historia (som är berättad i jag-form) med en annan historia, den om hans farmor och farfar, som är skildrad även den i jag-form. En historia som bitvis är absurd men framförallt gör ont i hjärtat att läsa. När boken är slut förstår vi mycket mer om vad som format farmodern och farfadern och kanske, indirekt, fadern som annars är osynlig.
Detta är förmodligen den enda pocket jag äger som har sidor i färg. JSF arbetar, förutom med flera berättare, även med fotografier och tyografi. På samma sätt som de olika berättarna aktiverar mig som läsare att försöka tolka och binda samman, stimulerar extra-sidorna mig att tänka en gång till kring vad jag läser och ytterligare försöka förstå Oscar.
Jag är inte lika entusiastisk som andra bloggare, men boken gav mig mycket att tänka på.
bokfemman: fem bästa första halvåret
Återigen, Malins bokfemma: nu "Vilka är de 5 bästa böckerna du har läst hittills i år?"
Jag tycker det var svårt. Jag har tittat igenom min läslista och sett fler än fem böcker jag verkligen vill rekommendera. Så jag tar med alla åtta i alla fall. Jag har länkat till mina inlägg om dem och nöjer mig här med en kort kommentar om varför de är så läsvärda.
1. ett öga rött. Jonas Hassen Khemiri.
Ett fantastiskt språk! Den får inte missas, däremot en huvudperson jag inte kommer överrens med.
2. natt till den fjärde november. Karin Fossum
En bok man ska läsa för att förstå relationer och känlsor. Ett mörkt tema men ytterst välskriven.
3. sucka mitt hjärta. Mark Levengood
En bok man ska läsa för att bli glad och må bra, tänka efter.
4. tärningsspelaren. Luke Reinhart
Denna bok får man bara inte missa! Jag har fått en ny referensram efter att ha läst den här boken. Unna dig att läsa den!
5. bitterfittan. Maria Sveland
Även om jag tycker att den kunnat vara ännu bättre, tillhör du målgruppen, läs den!
6. orakelnatten. Paul Auster
En ny författare för mig som får mig att tänka till och önska att jag vore lite smartare. Såna författare ska man vara rädd om. En riktig läsupplevelse!
7. doktor glas. Hjalmar Söderlund
En otroligt bra klassiker. Ett språk som får en att stanna upp och njuta och en historia som får mig att tänka ett varv till.
8. the kite runner. Khaled Hosseini
Gamla teman, ny kontext. Om inte annat, läs den för att förstå Afghanistan på ett annat sätt
Jag tycker det var svårt. Jag har tittat igenom min läslista och sett fler än fem böcker jag verkligen vill rekommendera. Så jag tar med alla åtta i alla fall. Jag har länkat till mina inlägg om dem och nöjer mig här med en kort kommentar om varför de är så läsvärda.
1. ett öga rött. Jonas Hassen Khemiri.
Ett fantastiskt språk! Den får inte missas, däremot en huvudperson jag inte kommer överrens med.
2. natt till den fjärde november. Karin Fossum
En bok man ska läsa för att förstå relationer och känlsor. Ett mörkt tema men ytterst välskriven.
3. sucka mitt hjärta. Mark Levengood
En bok man ska läsa för att bli glad och må bra, tänka efter.
4. tärningsspelaren. Luke Reinhart
Denna bok får man bara inte missa! Jag har fått en ny referensram efter att ha läst den här boken. Unna dig att läsa den!
5. bitterfittan. Maria Sveland
Även om jag tycker att den kunnat vara ännu bättre, tillhör du målgruppen, läs den!
6. orakelnatten. Paul Auster
En ny författare för mig som får mig att tänka till och önska att jag vore lite smartare. Såna författare ska man vara rädd om. En riktig läsupplevelse!
7. doktor glas. Hjalmar Söderlund
En otroligt bra klassiker. Ett språk som får en att stanna upp och njuta och en historia som får mig att tänka ett varv till.
8. the kite runner. Khaled Hosseini
Gamla teman, ny kontext. Om inte annat, läs den för att förstå Afghanistan på ett annat sätt
Romarblod
Romarblod
Steven Saylor
Detta var ett av mina bokrea-fynd. Jag minns att Hieronymus då, och Camilla nu, tyckte att den var bra. Jag har verkligen slukat den. Jag har velat lite mellan böcker de sista veckorna, börjat på många och lagt de åt sidan men den här boken var alldeles rätt. Tydligen var tema Rom rätt just nu för mig.
SS har gjort sin research. Jag lär mig mer om romartiden, jag kan njuta av att vara med. Till det ska läggas fascinationen att möta två av romartidens stora, Cicero och Sulla, i fina porträtt. Efter att ha läst deckaren har jag inte mycket insyn i vem huvudpersonen Gordianus är, men jag hade skapat mig en bild av Cicero. Tillräckligt mycket för att vilja ta reda på mer om honom.
Jag ska inte berätta om mordgåtan. Den är helt okej, men bokens behållning ligger inte där. Behållningen ligger, förutom i skildringarna av antikens Rom, i bokens sista kapitel där vi får höra delar av det tal Cicero höll när han skulle försvara Sextus Roscius för fadersmord. Jag letar förgäves efter talet (i svensk översättning) på nätet men får ge upp. På engelska finns det dock. Boken är skriven till stor del utifrån det talet.
Delar av detta tal analyseras också i Göran Häggs praktisk retorik. Annars ständigt pålitlige Alf Henrikson i antikens historia tar inte upp Sextus Roscius som uppslagsord. Däremot skildar han förtjänstfullt den tid boken utspelar sig i (läs kapitlet om Sullas återkomst!)
Romarblod är första boken i en serie (roma sub rosa) med totalt elva (!) böcker. Känner jag mig själv rätt kommer jag att köpa upp dem, så fort jag hittar dem i pocket.
Läs en bra recension!
Steven Saylor
Detta var ett av mina bokrea-fynd. Jag minns att Hieronymus då, och Camilla nu, tyckte att den var bra. Jag har verkligen slukat den. Jag har velat lite mellan böcker de sista veckorna, börjat på många och lagt de åt sidan men den här boken var alldeles rätt. Tydligen var tema Rom rätt just nu för mig.
SS har gjort sin research. Jag lär mig mer om romartiden, jag kan njuta av att vara med. Till det ska läggas fascinationen att möta två av romartidens stora, Cicero och Sulla, i fina porträtt. Efter att ha läst deckaren har jag inte mycket insyn i vem huvudpersonen Gordianus är, men jag hade skapat mig en bild av Cicero. Tillräckligt mycket för att vilja ta reda på mer om honom.
Jag ska inte berätta om mordgåtan. Den är helt okej, men bokens behållning ligger inte där. Behållningen ligger, förutom i skildringarna av antikens Rom, i bokens sista kapitel där vi får höra delar av det tal Cicero höll när han skulle försvara Sextus Roscius för fadersmord. Jag letar förgäves efter talet (i svensk översättning) på nätet men får ge upp. På engelska finns det dock. Boken är skriven till stor del utifrån det talet.
Delar av detta tal analyseras också i Göran Häggs praktisk retorik. Annars ständigt pålitlige Alf Henrikson i antikens historia tar inte upp Sextus Roscius som uppslagsord. Däremot skildar han förtjänstfullt den tid boken utspelar sig i (läs kapitlet om Sullas återkomst!)
Romarblod är första boken i en serie (roma sub rosa) med totalt elva (!) böcker. Känner jag mig själv rätt kommer jag att köpa upp dem, så fort jag hittar dem i pocket.
Läs en bra recension!
Signes Astrids-test
Signe lanserar ett eget Astrid-test på sin blogg. Jag saxar det här och försöker mig på att svara. Jag inser att min Astrid-kunskap, åtminstone på citat-nivå, är ganska grund. (och hoppas att man kan få lite halva poäng i alla fall om man resonerat bra:)
1. "Hon kastade grankottar i vattnet och skrattade när hon märkte att hon kunde få dem att guppa iväg bara genom att plaska med fötterna. Roligare hade hon aldrig varit med om. Hennes fötter kändes så glada och fria, när de fick plaska och ännu gladare, när de fick klättra." (3p)
2. "Jag har tänkt att när man går på luffen, då rår man egentligen om alltihop man ser."
3. "Vi har lite ont i magen varje år under bigarråtiden. Men sen har vi inte ont i magen, förren
plommona är mogna." (3p)
4. "Ja, tiden går och man börjar bli gammal, sa .......Fram på höstkanten fyller jag tio år, och då har man väl sett sina bästa år." (5p)
5. "Hon snorade och snorade, och till sist var det en tant i affären som sa till henne: Har du ingen näsduk , du? Jo, men den lånar jag inte ut åt dom som jag inte känner, sa ......... (3p)
6. "Tala om diamanter, men då skulle du sett träden i rimfrostskrud!" (10p)
7. "Det är bra att ha en farmor, särskilt en som kan berätta spökhistorier." (10p)
1. Det måste ju vara en flicka. Och en yngre sådan. Som har tillgång till natur och inte alltför busig (Pippi skulle aldrig behöva reflektera över det här) men lite lagom. Jag tror också att det inte är samtid utan en berättelse som är förlagd lite bakåt i tiden. (alltså inte Tjorven). Jag gissar att det är någon i bullerbyn eller Madicken.
2. Aha, det här är lätt! Rasmus på luffen ju!
3. Definitivt landsbygdsidyll. (och definitivt inte Saltkråkan) Jag gissar på Bullerbyn. Jag tror inte det är Emil.
4. Det var svårt. Någon som är tio, och jag har en känsla av att det är en pojke. Det är inte Mio min mio, eller Bröderna Lejonhjärta. Det verkar vara någon med lite skinn på näsan. Kanske Ronja?
5. Detta är en flicka som har i alla fall lite skinn på näsan. Jag skulle gissa på Lotta på bråkmakargatan.
6. Nej, den här var för svår. Här skulle jag behöva ledtrådar! Jag gissar på Emil, men jag har faktiskt ingen aning.
7. Här vet vi inte så mycket, förutom att det är någon som har en farmor (vilket ju utesluter i alla fall mio min mio, bröderna lejonhjärta, pippi och ronja). Jag gissar på bullerbyn.
Nu har jag gissat i alla fall! Jag ser fram emot att se de rätta svaren såsmånigom.
1. "Hon kastade grankottar i vattnet och skrattade när hon märkte att hon kunde få dem att guppa iväg bara genom att plaska med fötterna. Roligare hade hon aldrig varit med om. Hennes fötter kändes så glada och fria, när de fick plaska och ännu gladare, när de fick klättra." (3p)
2. "Jag har tänkt att när man går på luffen, då rår man egentligen om alltihop man ser."
3. "Vi har lite ont i magen varje år under bigarråtiden. Men sen har vi inte ont i magen, förren
plommona är mogna." (3p)
4. "Ja, tiden går och man börjar bli gammal, sa .......Fram på höstkanten fyller jag tio år, och då har man väl sett sina bästa år." (5p)
5. "Hon snorade och snorade, och till sist var det en tant i affären som sa till henne: Har du ingen näsduk , du? Jo, men den lånar jag inte ut åt dom som jag inte känner, sa ......... (3p)
6. "Tala om diamanter, men då skulle du sett träden i rimfrostskrud!" (10p)
7. "Det är bra att ha en farmor, särskilt en som kan berätta spökhistorier." (10p)
1. Det måste ju vara en flicka. Och en yngre sådan. Som har tillgång till natur och inte alltför busig (Pippi skulle aldrig behöva reflektera över det här) men lite lagom. Jag tror också att det inte är samtid utan en berättelse som är förlagd lite bakåt i tiden. (alltså inte Tjorven). Jag gissar att det är någon i bullerbyn eller Madicken.
2. Aha, det här är lätt! Rasmus på luffen ju!
3. Definitivt landsbygdsidyll. (och definitivt inte Saltkråkan) Jag gissar på Bullerbyn. Jag tror inte det är Emil.
4. Det var svårt. Någon som är tio, och jag har en känsla av att det är en pojke. Det är inte Mio min mio, eller Bröderna Lejonhjärta. Det verkar vara någon med lite skinn på näsan. Kanske Ronja?
5. Detta är en flicka som har i alla fall lite skinn på näsan. Jag skulle gissa på Lotta på bråkmakargatan.
6. Nej, den här var för svår. Här skulle jag behöva ledtrådar! Jag gissar på Emil, men jag har faktiskt ingen aning.
7. Här vet vi inte så mycket, förutom att det är någon som har en farmor (vilket ju utesluter i alla fall mio min mio, bröderna lejonhjärta, pippi och ronja). Jag gissar på bullerbyn.
Nu har jag gissat i alla fall! Jag ser fram emot att se de rätta svaren såsmånigom.
Rom-litteratur del II
Det är inte ovanligt med böcker som utspelar sig i Rom, idag eller i forntid. Ett urval för den fåtöljbaserade Rom-resenären. Så fram med kartan, ladda upp med böcker i skuggan:
Änglar och demoner - Dan Brown: förutom ett fånigt slut, en bra deckare med massor med Rom-baserad konspirationsteori. Läs och njut!
Sabinas bok - Vibeke Olsson. Det känns som man går omkring i antikens Rom. En njutning till ungdomsbok som kan avnjutas gång på gång.
Quo Vadis - Henryk Sienkiewicz. En klassiker som det kanske är dax att läsa om?
I, Claudius - Robert Graves. Jag köpte den för ett par år sedan och den står oläst i bokhyllan.
When in Rome - Ngaio Marsh. Whodunnit som utspelar sig i Rom
Romarblod - Steven Sayor. Ett av fynden vid årets bokrea som jag inte läst ännu
Romanitas - Sophia McDougall. Hur skulle världen se ut idag om romarriket aldrig fallit?
Och sen två bonus:
The miracles of Santo Fico - D. L. Smith. Bok om en landsortspräst i norra Italien. Klart läsvärd.
Pompeii - Robert Harris. Faktaspäckad, intressant men tidvis lite tråkigt språk, RHs skildring av vad som hände kring Pompeiis utbrott är bra.
skräckböcker
Jag har följt ganska många bokbloggar under ganska lång tid. Det är påfallande att skräck-genren är underrepresenterad. Förutom Stephen King då. Och John Ajvide Lindqvist förståss. Just därför vill jag slå ett slag för just skräckböckerna. Ibland kan jag förundras över att jag gillar att läsa sånt som jag sedan får mardrömmar av. Men att läsa en riktigt otäck bok och tillåta sig att skrämmas av den är speciellt. Stephen King har skrivit en bra bok om att skriva och om skräck: se On writing.
En riktigt bra bok i genren ska vara subtil. Det ska inte vara så mycket gore - monstret ska anas snarare än ses. Och jag vill gärna att det ska vara övernaturliga dimensioner med. Annars faller boken inom någon annan genre. Att blir rädd för det som inte finns - då blir det riktigt otäckt. Sen, just nu, tycker jag ju att de ska klara min bokmärkning med. Och det är ju en utmaning vid såväl urval av deckare som skräck.
1. Alfred Hitchcock's haunted houseful. En novellsamling med ruskigt otäcka noveller. Fö är mycket av det bästa i skräckgenren i just novellform.
2. Greg Kihn: horror show. Jag hittade den här en gång i en utförsäljning: tryckt på billigt papper och kiosk-litteraturframsida. Men så otäck och så grafisk att det tillhör det absolut bästa jag läst i genren. Boken använder 50-talets Hollywood och B-skräckisarna som fond för att berätta en mycket otäck historia.
3. Lisa Tuttle: a nest of nightmares. Jag tar med den trots att jag var lite kritisk mot den när ajg först läste den. Men den är otäck på ett sätt som sitter kvar, det känns ungefär som att vara kladdig och det är svårt att skaka av sig stämningen efteråt.
4. Stephen King: staden som försvann, jurkyrkogården. Missa inte heller hans novellsamlingar: SK är allra bäst i novellform. Han förmår skapa en otäck verklighet utan trygghet där det samtligt går att idietifiera sig.
5. Lovecraft. Jag har läst en del Lovecraft på italienska (han är större där än här) och slås av hur otäck han är. Medan det går att förställa sig hur de andra författarna på listan sitter på dagtid och skriver om sina mardrömmar, att de har den distansen, ser jag inte den distansen hos Lovecraft. Jag har en länsla av att befinna mig i ett kusligare universum som jag inte riktigt förstår, helt enkelt.
6. D Preston & l. Child: Relic. Jag tänkte lägga till en lättviktig page-turner också. Boken blev väl sen en film och sen jag läst den har jag längtat till naturhistoriska museet i New York.
En riktigt bra bok i genren ska vara subtil. Det ska inte vara så mycket gore - monstret ska anas snarare än ses. Och jag vill gärna att det ska vara övernaturliga dimensioner med. Annars faller boken inom någon annan genre. Att blir rädd för det som inte finns - då blir det riktigt otäckt. Sen, just nu, tycker jag ju att de ska klara min bokmärkning med. Och det är ju en utmaning vid såväl urval av deckare som skräck.
1. Alfred Hitchcock's haunted houseful. En novellsamling med ruskigt otäcka noveller. Fö är mycket av det bästa i skräckgenren i just novellform.
2. Greg Kihn: horror show. Jag hittade den här en gång i en utförsäljning: tryckt på billigt papper och kiosk-litteraturframsida. Men så otäck och så grafisk att det tillhör det absolut bästa jag läst i genren. Boken använder 50-talets Hollywood och B-skräckisarna som fond för att berätta en mycket otäck historia.
3. Lisa Tuttle: a nest of nightmares. Jag tar med den trots att jag var lite kritisk mot den när ajg först läste den. Men den är otäck på ett sätt som sitter kvar, det känns ungefär som att vara kladdig och det är svårt att skaka av sig stämningen efteråt.
4. Stephen King: staden som försvann, jurkyrkogården. Missa inte heller hans novellsamlingar: SK är allra bäst i novellform. Han förmår skapa en otäck verklighet utan trygghet där det samtligt går att idietifiera sig.
5. Lovecraft. Jag har läst en del Lovecraft på italienska (han är större där än här) och slås av hur otäck han är. Medan det går att förställa sig hur de andra författarna på listan sitter på dagtid och skriver om sina mardrömmar, att de har den distansen, ser jag inte den distansen hos Lovecraft. Jag har en länsla av att befinna mig i ett kusligare universum som jag inte riktigt förstår, helt enkelt.
6. D Preston & l. Child: Relic. Jag tänkte lägga till en lättviktig page-turner också. Boken blev väl sen en film och sen jag läst den har jag längtat till naturhistoriska museet i New York.
bokfemman: favoritdeckare
Veckans tema för bokfemman är deckare. Nämn dina 5 favoritdeckare.
Detta är ett tema som verkligen passar mig. Jag har länge läst mycket , väldigt mycket deckare. Med undantag för rena "whodunnit" så gillar jag deckare. (se tidigare inlägg om genre, deckarmallen och huvudpersoner). Trots det ligger ingen på min favoritlista ser jag när jag kollar. Men flera av mina favoritförfattare är just deckarförfattare eller använder sig av deckar-genren för att få fram sitt budskap. Och det är just de som ligger i gränszonen som jag tycker är intressantast.
1. Grete-lise Holm: Paranoia. överårig dansk kvinnlig journalist i huvudrollen. Men varför försöker någon bryta sig in hos henne? Och är det egentligen så?
2. Carl Hiassen: native tongue. En av mina favoritförfattare! Deckare med fart, humor, bitvis absurd och med ett viktigt tema som ligger under: miljöförstöringen i Florida.
3. Robert Karjel: de hängdas evangelium. Man kan välja att se den som en DaVinci-kopia. Man kan också välja att se den för var den är: en deckare i Sverige dazumal. En intelligent intrig och ett fantastiskt språk. Värd mycket mer uppmärksamhet än vad den fått!
4. Ruth Rendall: a sight for sore eyes. Två udda vackra ungdomar möts och mötet leder så smångom till katastrof. Vi förstår mycket mer om hur de fungerar och det är bitvis mycket otäck läsning.
5. Laurie King: Folly. Rik äldre dam köper ö och bygger hus. Men vad är det som händer? Är hon galen eller händer det konstliga saker på ön? Boken är spännande och inkännande: huvudpersonen Rae Newborn och framförallt ön stannar kvar länge, länge.
Böcker jag vill läsa - men inte just idag 1.0
Jag har sett andra som nämnt sin bok-bok, eller sina listor om böcker de vill läsa. Min sådan lista har varit mer imaginär, och framförallt har den inte betytt så mycket när jag väl köpt böcker: jag köper det som finns och som verkar intressant.
Nu är det ju så att alla läsupplevelser inte står i pockethyllan. Och jag får lite... marmortrötthet fast med böcker, när jag kommer till bibleoteket. Var ska jag börja? Därför, till nästa gång, här är min lista
George Orwell - 1984
penelopiad - Atwood
Svenskt ortnamnslexikon - Mats Wahlberg, red
kafka on the shore - Murakami
Michel Faber - Under skinnet
Fahrenheit 451 - Ray Bradbury
glitterspray - Klintberg
Looser handboken, konsten att misslyckas med allt - Susanna Kumlien
pappersväggar -
Efter floden - P C Jersild
Kungen av Klondyke - Jack London
En flicka som kallas Alice - Kristin Hannah
(den där boken med Mr Darcy)
Roma - Steven Saylor
Roma Sub-rosa-serien av Steven Saylor
The Time Travelers Wife - Audrey Niffenegger
Staden som slutade andas - Kenneth J. Harvey
Vass egg - Gillian Flynn
Det fjärde offret - Magnus Nordin
Like the flowing river - Paulo Coelho
Författarskap
Återuppleva Heinlein
Mer av Lovecraft
Mer av Barbara Vine, Ruth Rendall
Testa något av Charles de Lint, se om det är någon jag gillar
Nu är det ju så att alla läsupplevelser inte står i pockethyllan. Och jag får lite... marmortrötthet fast med böcker, när jag kommer till bibleoteket. Var ska jag börja? Därför, till nästa gång, här är min lista
George Orwell - 1984
penelopiad - Atwood
Svenskt ortnamnslexikon - Mats Wahlberg, red
kafka on the shore - Murakami
Michel Faber - Under skinnet
Fahrenheit 451 - Ray Bradbury
glitterspray - Klintberg
Looser handboken, konsten att misslyckas med allt - Susanna Kumlien
pappersväggar -
Efter floden - P C Jersild
Kungen av Klondyke - Jack London
En flicka som kallas Alice - Kristin Hannah
(den där boken med Mr Darcy)
Roma - Steven Saylor
Roma Sub-rosa-serien av Steven Saylor
The Time Travelers Wife - Audrey Niffenegger
Staden som slutade andas - Kenneth J. Harvey
Vass egg - Gillian Flynn
Det fjärde offret - Magnus Nordin
Like the flowing river - Paulo Coelho
Författarskap
Återuppleva Heinlein
Mer av Lovecraft
Mer av Barbara Vine, Ruth Rendall
Testa något av Charles de Lint, se om det är någon jag gillar
Freakonomics
Freakonomics. A rough economist explores the hidden side of everything
Stephen Levitt & Stephen Dubner
Den töntige excentriske ekonomen och den fascinerade journalisten slår sig ihop och skriver en bok som kanske skulle kunna klassas som en samling essäer, kanske som populärvetenskap. Och boken är fascinerande. SL har applicerat den nationalekonomiska metodiken till problem som ligger en bit utanför nationalekonomins traditionella sfär. Och han gör det skickligt och med ett språk som gör att även om man läser ett par sidor då i då i badet som jag har gjort hänger man med. (Sen har den räckt fem månader också och blivit mycket skrynkligare än den var från början). Boken bygger på en blogg och kolumner skriva i New York Times. När man läser bonusmaterialet, SDs intervju med SL, förstår man också att en del av detta är forskning, vetenskapliga artiklar, som är omskrivna.
Jag älskar och är arg på den här boken. Logiken är underbar, synbart oantastilig. Då och då får han mig att hajja till och tänka aha! Det här var ju en smidig lösning! Ett exempel har jag tom använt i undervisningen (ett dagis har problem med föräldrar som hämtar barnen för sent. Man inför en avgift. Vad händer och varför?) Det är mycket bra skrivet: till och med svåra resonemang lyckas han skriva på ett föredömligt lätt sätt (som i en kortfattad historik...). SL & SD har också ändrat min syn på det demografiska inslaget i kriminologin och på narkotikahandeln. Jag har också fått ett och annat och tänka på vad gäller namngivning av barn och andra sätt att vara förälder på.
Jag har samma skäl att vara arg på boken som att älska den. Allt är så himla lätt! Är det något jag lärt mig som forskare är det att det aldrig (eller ytterst sällan) är så himla lätt. Sen kommer de och sopar mattan med forskning inom andra områden och det verkar så himla... självklart. Ibland kan jag komma på mig själv med att muttra om nationalekonomins kolonialisering (förlåt Johan). Men metodologin håller inom sina ramar. Men kan man ställa frågor på annat sätt? Och vad kommer man fram till då? Och vad är de svaren värda?
Mitt ex av boken innehåller bonusmaterial, bland annat en om den ekonomiska nyttan av att rösta. Utifrån synpunkten att individen sällan eller aldrig själv vinner på att rösta (den enskilde röstande påverkar sällan valet) blir det ologiskt att rösta: man tjänar inte på att går till valurnan. Man implicerar till och med att nationalekonomer skulle skämmas för att rösta. Som statsvetare blir jag lite lätt störd. Och samtidigt är logiken oanstastbar. Ställer man frågan så kommer man också fram till det svaret. Ställer man frågan annorlunda kommer man fram till ett annat svar. Och det är där jag har lust att kritiskt plocka sönder hans argument, leta upp kritiska forskare och få ett svar: att hantera boken inte som den infotainment den är, utan som en bit vetenskap. Samma drift jag får när jag läser DaVinci-koden.
Alla andra liknelser ligger i betraktarens öga.
Läs vad Hans , Malte och NOM tyckte om boken
Stephen Levitt & Stephen Dubner
Den töntige excentriske ekonomen och den fascinerade journalisten slår sig ihop och skriver en bok som kanske skulle kunna klassas som en samling essäer, kanske som populärvetenskap. Och boken är fascinerande. SL har applicerat den nationalekonomiska metodiken till problem som ligger en bit utanför nationalekonomins traditionella sfär. Och han gör det skickligt och med ett språk som gör att även om man läser ett par sidor då i då i badet som jag har gjort hänger man med. (Sen har den räckt fem månader också och blivit mycket skrynkligare än den var från början). Boken bygger på en blogg och kolumner skriva i New York Times. När man läser bonusmaterialet, SDs intervju med SL, förstår man också att en del av detta är forskning, vetenskapliga artiklar, som är omskrivna.
Jag älskar och är arg på den här boken. Logiken är underbar, synbart oantastilig. Då och då får han mig att hajja till och tänka aha! Det här var ju en smidig lösning! Ett exempel har jag tom använt i undervisningen (ett dagis har problem med föräldrar som hämtar barnen för sent. Man inför en avgift. Vad händer och varför?) Det är mycket bra skrivet: till och med svåra resonemang lyckas han skriva på ett föredömligt lätt sätt (som i en kortfattad historik...). SL & SD har också ändrat min syn på det demografiska inslaget i kriminologin och på narkotikahandeln. Jag har också fått ett och annat och tänka på vad gäller namngivning av barn och andra sätt att vara förälder på.
Jag har samma skäl att vara arg på boken som att älska den. Allt är så himla lätt! Är det något jag lärt mig som forskare är det att det aldrig (eller ytterst sällan) är så himla lätt. Sen kommer de och sopar mattan med forskning inom andra områden och det verkar så himla... självklart. Ibland kan jag komma på mig själv med att muttra om nationalekonomins kolonialisering (förlåt Johan). Men metodologin håller inom sina ramar. Men kan man ställa frågor på annat sätt? Och vad kommer man fram till då? Och vad är de svaren värda?
Mitt ex av boken innehåller bonusmaterial, bland annat en om den ekonomiska nyttan av att rösta. Utifrån synpunkten att individen sällan eller aldrig själv vinner på att rösta (den enskilde röstande påverkar sällan valet) blir det ologiskt att rösta: man tjänar inte på att går till valurnan. Man implicerar till och med att nationalekonomer skulle skämmas för att rösta. Som statsvetare blir jag lite lätt störd. Och samtidigt är logiken oanstastbar. Ställer man frågan så kommer man också fram till det svaret. Ställer man frågan annorlunda kommer man fram till ett annat svar. Och det är där jag har lust att kritiskt plocka sönder hans argument, leta upp kritiska forskare och få ett svar: att hantera boken inte som den infotainment den är, utan som en bit vetenskap. Samma drift jag får när jag läser DaVinci-koden.
Alla andra liknelser ligger i betraktarens öga.
Läs vad Hans , Malte och NOM tyckte om boken
Rom-litteratur
Min favoritstad över alla andra är Rom. Det beror inte enbart på att jag tillbringat ett halvår där, men också på de böcker jag läst om Rom. För att resa kan man göra också genom böcker. Fast jag alltid haft svårt att läsa i förväg om platser jag ska till, vet jag att jag får ut så mycket mer om jag gör det.
Den som ska resa till Rom gör väl i att läsa Bo Lundins Om Rom. Om namnet låter bekant skriver han i SvD och är deckarfantast/deckarförfattare. Någon har sagt att man ska läsa Om Rom i förväg eftersom risken är att man annars tycker bättre om boken än om verkligheten. Och det ligger något i det.
Rom är en stad med lång historia och på få ställen jag varit är historien så tydlig i stadsbilden. Efter ett tag inser man att det inte bara är historia i kontrast till nutid utan det är lätt att dela upp i olika lager - storhetstider. Man kan urskilja det antika Rom från renässansens Rom från det kyrkliga Rom (OK, de två sista går ofta hand i hand) till fascismens Rom. Och alla dessa Rom finns parallellt i dagens Rom, som är en huvudstad och säte för internationella organisationer. Hur funkar en storstad som inte kan bygga tunnelbana utan att det sker på bekostnad av historien?
Detta är tankar som formats efter läsning av Om Rom. Den kategoriseras ibland som en resehandbok och ibland som en guidebok. Men framförallt kanske den är en reseskildring . I tematiska kapitel väver BL med stor språkrikedom och inte så lite humor ihop de olika Rom som ligger på samma plats. Varenda gång jag ska till en ny stad saknar jag en sån här bok. Klart, det krävs ju en stad med en viss historia för att det ska låta sig göras. Och en författare av Lundins kaliber.
Vad sägs om följande kapitelrubriker:
Herrar på höga hästar. Vittorio Emanuele-monumentet, Capitolium
Helgon på burk. Reliker och kuriosa i romerska kyrkor
Rum i Rom. Hembesök hos andliga och världsliga storheter
Katter och kurtisaner. Romerska miljöer, muséer och minnen favoritkapitel!
Sitta stilla på Piazza Navona. Stilla sightseeing
Den gyllene triangeln. Området Piazza del Popolo-Corson-Piazza di Spagna
I fädrens spår. Forum Romanum, Palatinen och kejsarfora
Det lyckliga vattnet. Fontänerna i Rom favoritkapitel!
Döden i Rom.Fosse Ardeatine och Protestantiska kyrkogården favoritkapitel!
Tre flickor i Rom. Tvåtusen år på Gianicolo
Traska i Trastevere. Rundvandring på andra sidan Tibern
Hemma hos Hans Helighet. Peterskyrkan och Vatikanmuséerna
Det här är inte en guidebok. Tro mig, jag har försökt. Mitt ex är fullt av marginalanteckningar, understrykningar, lösa lappar och korsreferenser. Att navigera genom Rom med denna som enda vägvisare är nog tröttsamt. Kapitlen är, med några undantag, tematiska och inte geografiska. Men utan den här boken hade jag aldrig hittat till Fosse Ardeatine eller protestantiska kyrkogården, det obskyra men charmiga vaxmuseet eller det tankeväckande men anonyma museet på Via Tasso 145 om SS som ligger i ett vanligt bostadshus där också verksamheten bedrevs.
Jag rekommenderar med andra ord en gammaldags, tråkig guidebok som komplement. The blue guide är bra (men urbota tråkig). Rom annorlunda (Lennart Sjöstedt) är bra om man kan få tag på den, men inte riktigt lika entusiasmerande som Om Rom. Bo Lundin har också gjort en mini-variant av Om Rom - Rom russin som är klart läsvärd men inte lika bra. Läs gärna Åke Dauns bok "den enuropeiska identiten"! Man får en bra känsla för Italien när man läser den.
Därutöver finns det ju skönlitteratur! Bäst tycker jag om Vibeke Ohlssons böcker om Sabina. Packa ner dem i resväskan och hitta Suburra.
Det blir inget Rom för mig i sommar. Men jag hoppas luta mig tillbaka i läsfåtöljen och läsa om Rom. Kanske hitta döden i Rom? Och förresten (surt sa räven...) så är ju inte sommarmånaderna bäst i Rom. Oktober är trevligare.
bokfemman vecka 23
Jag har läst andras bokfemmor men är lite list-trött för tillfället. Men den här bokfemman kunde jag inte motstå. Speciellt som Malin talar lyriskt om en för mig viktig bok: kärlek och uppror. Få om några diktböcker har berört mig så mycket. Framförallt som jag är dålig på poesi. Jag har svårt att läsa så långsamt att jag hinner fatta vad jag läser. Sen är det som musik: har man väl investerat den tid det tar att göra en dikt till sin egen är det en vän att komma tillbaka till.
1. Sonja Åkesson. Ruskigt bra diktare, helt i min smak! (favoritdikt: den jag tänker på ofta heter Ja tack)
2. Eeva Kilpi. finsk diktare. Läs korta tänkvärda prosa-dikter i min kärleks höga visa. När jag bläddar i den börjar jag le: många rader har jag burit med mig och inte ens kommit ihåg att de kommer från henne. (en favoritdikt är tre sudanska revolutionärer)
3. Lotta Olsson: skuggor och speglingar är vacker och tål att läsas igen.
4. Pier Paolo Pasolini. En italiensk diktare med ett språk så genomträngande personligt att jag gärna läser hans dikter. Annars har jag svårt att läsa dikter som inte är på svenska: språket är så viktigt. Jag läser gärna supplica a mia madre.
5. Karin Boye. Det är svårt att gå runt henne. Bra dikter, som kommer nära. De som har kjommit närmast är just de där dikterna man fick läsa på gymnasiet. Framförallt "visst gör det ont" som fortfarande förmår säga mig något. En dikt jag bär med mig.
- - - - - - -
Understreckare: Jaques Werup!
Tror jag ska ta med mig kärlek och uppror upp. Jag blev nyfiken att läsa mer. Den riktar sig till barn och ungdomar. Jag kan tänka mig att det borde finnas en marknad för en motsvarande antologi till vuxna. Och en antologi med låttexter (om man ser låttexter som tonsatt poesi).
I Italien har man ett förlag (NEWTON) med otroligt billig litteratur. En bok kanske kostar tio kronor och då får man de italienska klassikerna. Eller Freuds samlade verk (japp, det är därför jag kan stoltsera med dem i bokhyllan). För en femtiolapp köpte ja en stor-pocket med åtta seklers italeinsk poesi. Något sånt kanske? (Jo, jag har svensk dikt i bokhyllan. Men jag tycker den är tråkig). Kan man inte göra som med kärlek och uppror, att man faktiskt frågar vuxna vilka dikter som betytt mycket för dem?
1. Sonja Åkesson. Ruskigt bra diktare, helt i min smak! (favoritdikt: den jag tänker på ofta heter Ja tack)
2. Eeva Kilpi. finsk diktare. Läs korta tänkvärda prosa-dikter i min kärleks höga visa. När jag bläddar i den börjar jag le: många rader har jag burit med mig och inte ens kommit ihåg att de kommer från henne. (en favoritdikt är tre sudanska revolutionärer)
3. Lotta Olsson: skuggor och speglingar är vacker och tål att läsas igen.
4. Pier Paolo Pasolini. En italiensk diktare med ett språk så genomträngande personligt att jag gärna läser hans dikter. Annars har jag svårt att läsa dikter som inte är på svenska: språket är så viktigt. Jag läser gärna supplica a mia madre.
5. Karin Boye. Det är svårt att gå runt henne. Bra dikter, som kommer nära. De som har kjommit närmast är just de där dikterna man fick läsa på gymnasiet. Framförallt "visst gör det ont" som fortfarande förmår säga mig något. En dikt jag bär med mig.
- - - - - - -
Understreckare: Jaques Werup!
Tror jag ska ta med mig kärlek och uppror upp. Jag blev nyfiken att läsa mer. Den riktar sig till barn och ungdomar. Jag kan tänka mig att det borde finnas en marknad för en motsvarande antologi till vuxna. Och en antologi med låttexter (om man ser låttexter som tonsatt poesi).
I Italien har man ett förlag (NEWTON) med otroligt billig litteratur. En bok kanske kostar tio kronor och då får man de italienska klassikerna. Eller Freuds samlade verk (japp, det är därför jag kan stoltsera med dem i bokhyllan). För en femtiolapp köpte ja en stor-pocket med åtta seklers italeinsk poesi. Något sånt kanske? (Jo, jag har svensk dikt i bokhyllan. Men jag tycker den är tråkig). Kan man inte göra som med kärlek och uppror, att man faktiskt frågar vuxna vilka dikter som betytt mycket för dem?
Never let me go
Never let me go
Kazuo Ishiguro
Nu är radioföljetongen slut. (Jag tror fortfarande alla avsnitten ligger uppe på sr.se). Jag har lyssnat igenom alla 27 avsnitten i Mirja Turestedt fina uppläsning.
Liksom Enhet, som den på många sätt påminner mycket om, är det en dystopi. Men till skillnad från Enhet skidras den i vår nutid. En nutid som bara ser lite, lite annorlunda ut. Vi får följa Kathy som är klonad för att vara organ-donator, hennes uppväxt och framförallt tiden på Hailsham som tycks närmast vara en internatskola med en oförklarlig vurm för kreativt skapande.
Med Kathy som utgångspunkt får vi lära känna tre individer: henne själv (och det är henne jag förstår minst efter att ha följt hela boken), Ruth och Tommy. Jag har en känsla av att jag skulle, om jag bara ansträngde mig mer, skulle förstå än mer av dem, att det är en poäng i sig i boken. På ett osentimentalt sätt skildrar berättarjaget Kathy om relationen mellan barn, om mobbning och om personliga tillkortakommande. Jag tänker ibland att Kathy inte är en helt igenom sympatisk människa.
Jag blir mer fascinerad av denna alternativa verklighet och hur huvudpersonerna bara... anpassar sig åt den begränsade roll som de får spela. Varför rymmer de inte? Varför gör de inte uppror? Varför accepterar de att donera sina organ, varför är de inte rädda för att dö? Vad är en människa? Hur hanterar vi de som är nästan-människor och vem är det som har tolkningsföreträdet?
Enhet och Never Let me Go (varför har man valt att inte översätta titeln? Obergripligt!) har olika svar på de här frågorna. De har olika förklaringar till varför systemet har uppstått. Och i båda fallen speglas en ganska dyster syn på hur vi ser på människor i vårt samhälle.
Andra som läst boken:
Hans
Spectatia
NOM
Får lust att läsa den här boken
***
Kazuo Ishiguro
Nu är radioföljetongen slut. (Jag tror fortfarande alla avsnitten ligger uppe på sr.se). Jag har lyssnat igenom alla 27 avsnitten i Mirja Turestedt fina uppläsning.
Liksom Enhet, som den på många sätt påminner mycket om, är det en dystopi. Men till skillnad från Enhet skidras den i vår nutid. En nutid som bara ser lite, lite annorlunda ut. Vi får följa Kathy som är klonad för att vara organ-donator, hennes uppväxt och framförallt tiden på Hailsham som tycks närmast vara en internatskola med en oförklarlig vurm för kreativt skapande.
Med Kathy som utgångspunkt får vi lära känna tre individer: henne själv (och det är henne jag förstår minst efter att ha följt hela boken), Ruth och Tommy. Jag har en känsla av att jag skulle, om jag bara ansträngde mig mer, skulle förstå än mer av dem, att det är en poäng i sig i boken. På ett osentimentalt sätt skildrar berättarjaget Kathy om relationen mellan barn, om mobbning och om personliga tillkortakommande. Jag tänker ibland att Kathy inte är en helt igenom sympatisk människa.
Jag blir mer fascinerad av denna alternativa verklighet och hur huvudpersonerna bara... anpassar sig åt den begränsade roll som de får spela. Varför rymmer de inte? Varför gör de inte uppror? Varför accepterar de att donera sina organ, varför är de inte rädda för att dö? Vad är en människa? Hur hanterar vi de som är nästan-människor och vem är det som har tolkningsföreträdet?
Enhet och Never Let me Go (varför har man valt att inte översätta titeln? Obergripligt!) har olika svar på de här frågorna. De har olika förklaringar till varför systemet har uppstått. Och i båda fallen speglas en ganska dyster syn på hur vi ser på människor i vårt samhälle.
Andra som läst boken:
Hans
Spectatia
NOM
Får lust att läsa den här boken
***
the kite runner
the kite runner
Khaled Hosseini
Om jag inte hade blivit rekommenderad den här boken skulle jag ha missat den. Jag är uppfylld av boken och alla dess dimensioner. De flesta böcker kan man lätt kategorisera in i ett fack: det går inte med denna.
Amir bor i Afganistan när landet fortfarande är en monarki. Han bor med sin far Baba och tjänaren Ali och dennes son Hassan.
Ett sätt att beskriva boken är det yttre skeendet: Amirs uppväxt i Afganistan, den senare tillvaron i San Fransisco. Ett annat sätt att beskriva boken är det inre skeendet. Amirs skam över vad han gjort mot Hassan. Amirs skam över sig själv. Amirs förhållande till sin far. Båda berättelserna är lika viktiga.
Afganistan har alltid bara varit ett namn på kartan för mig. I den här boken får vi förstå hur det afganska samhället fungerade innan det blev en republik, innan Sovjetunionens ockupation, innan talibanerna. KH skriver på ett sätt att man nästan känner sig hemtam i Kabul. Han skriver på ett sätt att man förstår vad det innebär att tvingas fly. Och han skriver på ett bra sätt om hur man kan välja att förhålla sig till sitt nya hemland. Hans sätt att beskriva gör att jag blir nyfiken och får enbättre bild.
Bokens andra tema är Amirs förhållande till sig själv, till sin far och till Hassan. Han upplever sig själv som feg och detta speglas i faderns förhållande till honom. Han längtar efter närhet med sin far. Hassan är jämngammal och Hazara. På ett självklart sätt är han på samma gång tjänare och bästa vän. Amir utnyttjar det och känner sig förödmjukad och underlägsen trots att Hassan är undergiven. Detta komplexa förhållande, som förstärks eftersom berättarjaget (Amir) skildrar Hassan som alltigenom god och sig själv som alltigenom feg, är den röda tråd som för boken vidare.
Fler recentioner här och här och här
Khaled Hosseini
Om jag inte hade blivit rekommenderad den här boken skulle jag ha missat den. Jag är uppfylld av boken och alla dess dimensioner. De flesta böcker kan man lätt kategorisera in i ett fack: det går inte med denna.
Amir bor i Afganistan när landet fortfarande är en monarki. Han bor med sin far Baba och tjänaren Ali och dennes son Hassan.
Ett sätt att beskriva boken är det yttre skeendet: Amirs uppväxt i Afganistan, den senare tillvaron i San Fransisco. Ett annat sätt att beskriva boken är det inre skeendet. Amirs skam över vad han gjort mot Hassan. Amirs skam över sig själv. Amirs förhållande till sin far. Båda berättelserna är lika viktiga.
Afganistan har alltid bara varit ett namn på kartan för mig. I den här boken får vi förstå hur det afganska samhället fungerade innan det blev en republik, innan Sovjetunionens ockupation, innan talibanerna. KH skriver på ett sätt att man nästan känner sig hemtam i Kabul. Han skriver på ett sätt att man förstår vad det innebär att tvingas fly. Och han skriver på ett bra sätt om hur man kan välja att förhålla sig till sitt nya hemland. Hans sätt att beskriva gör att jag blir nyfiken och får en
Bokens andra tema är Amirs förhållande till sig själv, till sin far och till Hassan. Han upplever sig själv som feg och detta speglas i faderns förhållande till honom. Han längtar efter närhet med sin far. Hassan är jämngammal och Hazara. På ett självklart sätt är han på samma gång tjänare och bästa vän. Amir utnyttjar det och känner sig förödmjukad och underlägsen trots att Hassan är undergiven. Detta komplexa förhållande, som förstärks eftersom berättarjaget (Amir) skildrar Hassan som alltigenom god och sig själv som alltigenom feg, är den röda tråd som för boken vidare.
Fler recentioner här och här och här
Kodifierad jämställdhet
Fröken Nina har gjort det. Petra har gjort det. Hans har gjort det. Nämligen det Christian har gjort.
En genomgång av min bokhylla, enbart den skönlitterära och enbart de böcker som stod i bokhyllan, visade att av de 513 böckerna var nästan fyrtio procent skrivna av kvinnor. Detta trots min samlarvurm för Elizabeth George, Kerstin Thorvall, Laurie R King och Marian Keynes.
En genomgång av min bokhylla, enbart den skönlitterära och enbart de böcker som stod i bokhyllan, visade att av de 513 böckerna var nästan fyrtio procent skrivna av kvinnor. Detta trots min samlarvurm för Elizabeth George, Kerstin Thorvall, Laurie R King och Marian Keynes.
Att skriva
Hittade ett test hos Malin om vilken sorts författare jag skulle vara (kunna bli)? Det fanns inga alternativ som ens pekade på vetenskaplig produktion, så jag får väl trösta mig med det...
| You Should Be a Science Fiction Writer |
 Your ideas are very strange, and people often wonder what planet you're from.And while you may have some problems being "normal," you'll have no problems writing sci-fi. Whether it's epic films, important novels, or vivid comics... Your own little universe could leave an important mark on the world! |