extremt högt och otroligt nära
extremt högt och otroligt nära
Jonathan Safran Foer
Här är en huvudperson att bära med sig, att tänka kring, fundera på hur det går för honom. Oscar Schnell är nio år, har, som han säger "tunga skor" efter sin pappas död i elfte september-katastrofen två år tidigare. Detta kunde varit en mycket deprimerande bok, men det är inte. Ibland får vi ana att den Oscar andra människor ser är ett konstigt barn. Som inte kan åka hiss eller tunnelbana. Som går omkring i New York skakandes på sin tamburin. Den Oscar vi får möta är påhittig och funderar. Han kallar det själv för sina uppfinningar och jag kommer på mig själv att undra när jag slutade att tänka så där? När slutade världen vara en uppsjö av problem som kräver fantasirika lösningar?
Förutom en fin huvudperson som är fint skildrad och en fin berättelse har boken ytterligare förtjänster. JSF väver ihop Oscars egna historia (som är berättad i jag-form) med en annan historia, den om hans farmor och farfar, som är skildrad även den i jag-form. En historia som bitvis är absurd men framförallt gör ont i hjärtat att läsa. När boken är slut förstår vi mycket mer om vad som format farmodern och farfadern och kanske, indirekt, fadern som annars är osynlig.
Detta är förmodligen den enda pocket jag äger som har sidor i färg. JSF arbetar, förutom med flera berättare, även med fotografier och tyografi. På samma sätt som de olika berättarna aktiverar mig som läsare att försöka tolka och binda samman, stimulerar extra-sidorna mig att tänka en gång till kring vad jag läser och ytterligare försöka förstå Oscar.
Jag är inte lika entusiastisk som andra bloggare, men boken gav mig mycket att tänka på.
Jonathan Safran Foer
Här är en huvudperson att bära med sig, att tänka kring, fundera på hur det går för honom. Oscar Schnell är nio år, har, som han säger "tunga skor" efter sin pappas död i elfte september-katastrofen två år tidigare. Detta kunde varit en mycket deprimerande bok, men det är inte. Ibland får vi ana att den Oscar andra människor ser är ett konstigt barn. Som inte kan åka hiss eller tunnelbana. Som går omkring i New York skakandes på sin tamburin. Den Oscar vi får möta är påhittig och funderar. Han kallar det själv för sina uppfinningar och jag kommer på mig själv att undra när jag slutade att tänka så där? När slutade världen vara en uppsjö av problem som kräver fantasirika lösningar?
Förutom en fin huvudperson som är fint skildrad och en fin berättelse har boken ytterligare förtjänster. JSF väver ihop Oscars egna historia (som är berättad i jag-form) med en annan historia, den om hans farmor och farfar, som är skildrad även den i jag-form. En historia som bitvis är absurd men framförallt gör ont i hjärtat att läsa. När boken är slut förstår vi mycket mer om vad som format farmodern och farfadern och kanske, indirekt, fadern som annars är osynlig.
Detta är förmodligen den enda pocket jag äger som har sidor i färg. JSF arbetar, förutom med flera berättare, även med fotografier och tyografi. På samma sätt som de olika berättarna aktiverar mig som läsare att försöka tolka och binda samman, stimulerar extra-sidorna mig att tänka en gång till kring vad jag läser och ytterligare försöka förstå Oscar.
Jag är inte lika entusiastisk som andra bloggare, men boken gav mig mycket att tänka på.
Kommentarer
Postat av: Klara
Denna boken har jag sedan nyår tänkt läsa då jag blev tipsad om den av en kompis som listade den som den bästa bok hon läste 2006. Har legat i min bokhylla länge nu och fick följa med på sommarferierna nu. Ska snart hugga tag i den. Är väldigt nyfiken på den - speciellt då jag bläddrade i den och såg alla "extra sidorna" - det är ju verkligen sånt som får en att fundera på hur sjutton saker och ting är tänkta att höra ihop, att berika varandra osv. Läsning ska snart påbörjas.
Postat av: Johanna/bokidioten
kul att jag kan inspirera! Jag såg också inne på din blogg att du läser kapten Corelli. Jag ser fram att läsa vad du tycker om den!
Trackback