Russinet och bebisbekännelser
Russinet
Katja Tukiainen
Bebisbekännelser: guide för nybörjarföräldrar
Lotta Sjöberg
Nu skriver jag om två böcker samtidigt: bebisbekännelser och russinet. Bägge böckerna är skrivna (tecknade) av nyblivna mammor och handlar om livsomställningen - från clearblue till imse vimse, som det står om Bebisbekännelser. Igenkänningsfaktorn är hög. Ibland blir jag irriterad - hallå, det där är MINA känslor, hur känner ni till det?
Framförallt bebisbekännelser faller jag för. Jag sitter och läser den i statsbibliotekets café och ibland kan jag inte hindra ett fniss. Hennes bilder är så bra att jag skulle vilja kopiera dem och skicka till mamma-kompisar. Och det är nästan det högsta betyget jag ger en serie-bok!
Russinet är jag inte riktigt lika begeistrad i. Russinet är påtagligt självbiografisk och Katjas tillvaro skiljer sig påfallande från min. Jag är inte intresserad av alternativt födande. Jag tränar inte yoga. Jag åker inte till till Indien för sjunde gången. Vi möts i amningen, något som mycket sällan skildras i litteratur.
Det finns fler böcker i denna genre. Både tecknade (Joanna Rubin Drangers tandlösa alltid redo att dö för mitt barn), kåserande (som Hillewi Wahls fantastiska böcker om fuskmamman och supermamman och inte minst Martina Haags kåserier från tidningen Mama, samlade i hemma hos martina) och gravallvarliga (som Hinzes baby blues eller Brookie Shields när regnet faller eller för den delen Svelands Bitterfittan eller triologin om Therese Skårup av Hanne Vibeke Holst) eller dråpligt som i Belinda Ohlssons otrogen på öppen gata.
Antalet böcker i denna genre tror jag speglar ett behov av att läsa om andra mammor - för det är mammor, inte föräldrar det rör sig om! - och den stora omställningen från att vara människa till att vara mamma. Sett ur det perspektivet är många av de här utvecklingsromaner och omställningen från att vara icke-förälder till att bli förälder måste vara en av tillvarons större jordbävningar. Någon gång ska jag tänka igenom det här ordentligt - to be continued...
Katja Tukiainen
Bebisbekännelser: guide för nybörjarföräldrar
Lotta Sjöberg
Nu skriver jag om två böcker samtidigt: bebisbekännelser och russinet. Bägge böckerna är skrivna (tecknade) av nyblivna mammor och handlar om livsomställningen - från clearblue till imse vimse, som det står om Bebisbekännelser. Igenkänningsfaktorn är hög. Ibland blir jag irriterad - hallå, det där är MINA känslor, hur känner ni till det?
Framförallt bebisbekännelser faller jag för. Jag sitter och läser den i statsbibliotekets café och ibland kan jag inte hindra ett fniss. Hennes bilder är så bra att jag skulle vilja kopiera dem och skicka till mamma-kompisar. Och det är nästan det högsta betyget jag ger en serie-bok!
Russinet är jag inte riktigt lika begeistrad i. Russinet är påtagligt självbiografisk och Katjas tillvaro skiljer sig påfallande från min. Jag är inte intresserad av alternativt födande. Jag tränar inte yoga. Jag åker inte till till Indien för sjunde gången. Vi möts i amningen, något som mycket sällan skildras i litteratur.
Det finns fler böcker i denna genre. Både tecknade (Joanna Rubin Drangers tandlösa alltid redo att dö för mitt barn), kåserande (som Hillewi Wahls fantastiska böcker om fuskmamman och supermamman och inte minst Martina Haags kåserier från tidningen Mama, samlade i hemma hos martina) och gravallvarliga (som Hinzes baby blues eller Brookie Shields när regnet faller eller för den delen Svelands Bitterfittan eller triologin om Therese Skårup av Hanne Vibeke Holst) eller dråpligt som i Belinda Ohlssons otrogen på öppen gata.
Antalet böcker i denna genre tror jag speglar ett behov av att läsa om andra mammor - för det är mammor, inte föräldrar det rör sig om! - och den stora omställningen från att vara människa till att vara mamma. Sett ur det perspektivet är många av de här utvecklingsromaner och omställningen från att vara icke-förälder till att bli förälder måste vara en av tillvarons större jordbävningar. Någon gång ska jag tänka igenom det här ordentligt - to be continued...
Trollvinter
Trollvinter
Tove Jansson
Mumintroll sover ju som bekant hela vintern på sin diet av tallbarr. Men en dag vaknar Mumintrollet och kan inte somna om. Inte ens Muminmamman kan väckas. Mumintrollet går motvilligt ut i vintern och blir det första mumintrollet som upplever vintern och de varelser som är vakna då.
Som barn gillade jag inte mumintrollen. Alls. Som vuxen uppskattar jag muminvärlden med alla dess varelser desto mer. Böckerna rymmer mycken livsvisdom poch observationsförmåga. Jag kan också se berättelserna med vuxna ögon: visserligen finns det starka karaktärer av hon-kön i muminvärlden (lilla My, tex) men varför är Muminmamman begränsad till att vara moderlig? Hur gammal är Mumin egentligen?
Tove Jansson
Mumintroll sover ju som bekant hela vintern på sin diet av tallbarr. Men en dag vaknar Mumintrollet och kan inte somna om. Inte ens Muminmamman kan väckas. Mumintrollet går motvilligt ut i vintern och blir det första mumintrollet som upplever vintern och de varelser som är vakna då.
Som barn gillade jag inte mumintrollen. Alls. Som vuxen uppskattar jag muminvärlden med alla dess varelser desto mer. Böckerna rymmer mycken livsvisdom poch observationsförmåga. Jag kan också se berättelserna med vuxna ögon: visserligen finns det starka karaktärer av hon-kön i muminvärlden (lilla My, tex) men varför är Muminmamman begränsad till att vara moderlig? Hur gammal är Mumin egentligen?
Barns tankar om barn
Barns tankar om barn
Grethe Dirckinck-Holfeld
Konceptet är gammalt. Vad barn säger - framförallt när de talar på de vuxnas planhalva - blir ibland väldigt sött. En dansk jounalist har besökt skolor/förskolor och lyssnat på 6-10 åringar när de pratar om barn. Om hur barn kommer ut, exempelvis:
Om man har vattenskalle behöver man inte lära sig simma
Det som slår mig när jag läser boken är vad lite barnen förstår (jo, klart jag inser att urvalet är lite biased - att det är roligare att ta med tokiga svar än korrekta svar) av hur världen fungerar. En sju-åtta-åring är ganska stor. Det är lätt att utgå ifrån att de förstår. Det där sista hände mig förra veckan. Jag och stora sonen, snart sex, var på besök hos en familj och jag skulle övertyga katten att gå ut. Han tvekade, inte minst för att sonen stod och lockade in honom samtidigt. Jag bad sonen att sluta locka på katten men han fortsatte ändå och jag blev irriterad på honom. Efteråt frågar sonen: mamma, vad betyder locka?
Den här boken är en bagatell som man snabbt läser igenom. Men den kan också leda till eftertanke.
Grethe Dirckinck-Holfeld
Konceptet är gammalt. Vad barn säger - framförallt när de talar på de vuxnas planhalva - blir ibland väldigt sött. En dansk jounalist har besökt skolor/förskolor och lyssnat på 6-10 åringar när de pratar om barn. Om hur barn kommer ut, exempelvis:
Om man har vattenskalle behöver man inte lära sig simma
Det som slår mig när jag läser boken är vad lite barnen förstår (jo, klart jag inser att urvalet är lite biased - att det är roligare att ta med tokiga svar än korrekta svar) av hur världen fungerar. En sju-åtta-åring är ganska stor. Det är lätt att utgå ifrån att de förstår. Det där sista hände mig förra veckan. Jag och stora sonen, snart sex, var på besök hos en familj och jag skulle övertyga katten att gå ut. Han tvekade, inte minst för att sonen stod och lockade in honom samtidigt. Jag bad sonen att sluta locka på katten men han fortsatte ändå och jag blev irriterad på honom. Efteråt frågar sonen: mamma, vad betyder locka?
Den här boken är en bagatell som man snabbt läser igenom. Men den kan också leda till eftertanke.
Ett litet barns dagbok
Ett litet barns dagbok
Daniel Stern
Lyran tipsade mig om den här boken varpå jag reserverade den på boken, lånade och lånade om. En underbar idé, som man skulle kunna göra mer av. Det finns massor med böcker som handlar om barns utveckling. En av dessa, spädbarnets psykologi, har jag läst och recenserat tidigare. En annan, om barnets utvecklingssprång första året håller jag på och läser, ett utvecklingssprång i taget.
Problemet med de böckerna är att de beskriver utifrån. Vad innebär det att det späda barnet inte kan urskilja varifrån ett sinnesintryck kommer, exempelvis? Att inte kunna skilja på sig själv och omgivningen? I den här boken skriver psykiatrikern Daniel Stern ett par utdrag skildringar utifrån barnet själv, barn vid olika åldrar: 6 veckor, 4 1/2, 12, 20 månaders och 4 års ålder. Han använder metaforer för att beskriva hur annorlunda spädbarnet upplever sin verklighet, ofta från astronomin: han liknar skiftningar vid månar och planeter, till exempel. Metaforerna blir fel för mig och jag får gå omvägar för att ta till mig det Daniel Stern vill förmedla. Varje ålder han skildrar inleds med en sådan skildring utifrån barnets perspektiv och sedan använder han sin kompetens för att förklara hur barnet uppfattar och tolkar sin omgivning. Jag får mig en tankeställar enär jag plötslgit inser hur annorlunda min fyra-månaders baby uppfattar verkligheten. Och hur stegvis barnets uppfattning liknar de vuxnas.
Jag skulle gärna vilja ha längre, fler, skildringar av dagbokskaraktär. Och jag vill att fler spädbarnsföräldrar finge läsa detta!
Daniel Stern
Lyran tipsade mig om den här boken varpå jag reserverade den på boken, lånade och lånade om. En underbar idé, som man skulle kunna göra mer av. Det finns massor med böcker som handlar om barns utveckling. En av dessa, spädbarnets psykologi, har jag läst och recenserat tidigare. En annan, om barnets utvecklingssprång första året håller jag på och läser, ett utvecklingssprång i taget.
Problemet med de böckerna är att de beskriver utifrån. Vad innebär det att det späda barnet inte kan urskilja varifrån ett sinnesintryck kommer, exempelvis? Att inte kunna skilja på sig själv och omgivningen? I den här boken skriver psykiatrikern Daniel Stern ett par utdrag skildringar utifrån barnet själv, barn vid olika åldrar: 6 veckor, 4 1/2, 12, 20 månaders och 4 års ålder. Han använder metaforer för att beskriva hur annorlunda spädbarnet upplever sin verklighet, ofta från astronomin: han liknar skiftningar vid månar och planeter, till exempel. Metaforerna blir fel för mig och jag får gå omvägar för att ta till mig det Daniel Stern vill förmedla. Varje ålder han skildrar inleds med en sådan skildring utifrån barnets perspektiv och sedan använder han sin kompetens för att förklara hur barnet uppfattar och tolkar sin omgivning. Jag får mig en tankeställar enär jag plötslgit inser hur annorlunda min fyra-månaders baby uppfattar verkligheten. Och hur stegvis barnets uppfattning liknar de vuxnas.
Jag skulle gärna vilja ha längre, fler, skildringar av dagbokskaraktär. Och jag vill att fler spädbarnsföräldrar finge läsa detta!
Snäll
Snäll
Gro Dahle
Sällan skriver jag om barnböcker här men ibland gör en barnbok ett såadnt intryck på mig att jag gör ett undantag. Det gjorde jag för mamma, pappa och jag, Jan Lööfs böcker och den här konstboken. Och jag gör det för den här, alldeles nyutgivna boken. Min sexåring var precis lagom gammal för den här boken.
Boken handlar om Lussi som är snäll. Hon gör precis som man ska. Hon petar inte näsan, hon talar inte utan att vara tilltalad, "hon borstar [tänderna] tio gånger tio gånger tio på varje tand". Men en dag "försvann hon bara". Naturligtvis löser det sig på ett konstruktivt sätt.
Lussi är en duktig flicka och bokens budskap är att man inte ska vara alltför duktig. Boken påminner på många sätt om Tove Janssons "det osynliga barnet", men medan Tove Janssons osynliga barn måste lockas fram av förstående, älskande vuxna måste bokens Lussi hitta sig själv - kraften finns inom henne. Ska jag vara kritisk mot något ska det vara att författaren glömt bort att det också finns duktiga pojkar.
Gro Dahle
Sällan skriver jag om barnböcker här men ibland gör en barnbok ett såadnt intryck på mig att jag gör ett undantag. Det gjorde jag för mamma, pappa och jag, Jan Lööfs böcker och den här konstboken. Och jag gör det för den här, alldeles nyutgivna boken. Min sexåring var precis lagom gammal för den här boken.
Boken handlar om Lussi som är snäll. Hon gör precis som man ska. Hon petar inte näsan, hon talar inte utan att vara tilltalad, "hon borstar [tänderna] tio gånger tio gånger tio på varje tand". Men en dag "försvann hon bara". Naturligtvis löser det sig på ett konstruktivt sätt.
Lussi är en duktig flicka och bokens budskap är att man inte ska vara alltför duktig. Boken påminner på många sätt om Tove Janssons "det osynliga barnet", men medan Tove Janssons osynliga barn måste lockas fram av förstående, älskande vuxna måste bokens Lussi hitta sig själv - kraften finns inom henne. Ska jag vara kritisk mot något ska det vara att författaren glömt bort att det också finns duktiga pojkar.
En alldaglig flicka
en alldaglig flicka
arthur miller
Jag har alltid blandat ihop Arthur med Henry. Vilken miss! Att döma av en snabb jämförelse mellan stenbockens vänkrets och en alldaglig flicka är det svårt att hitta två böcker som är mer olika.
En alldaglig flicka är tunn - ett åttiotal sidor med stor text. Den handlar om nästan ingenting. Vi träffar Janice som var ung och reaktionär under mellankrigstiden under ett parperioder i hennes liv och det handlar framförallt om henne och hennes far, hennes första man och hennes andra man. I få ord, utan att vara ordkargt, skildrar AM Janice och hennes tankar.
Mest träffande - för mig, just nu - är hur man tänkte kring depressionen och krigsrisken under mellankrigstiden. Hur det är att gå längs ett Broadway med tomma skyltfönster och vad som händer med framtidstron när man lever i skuggan av krig och depression. Jag blir nästan lite upprymd för att jag förstår lite om hur det är att vara vanlig (om än engagerad) människa medan de stora världshändelserna äger rum någonannan stans.
Efter att ha läst ut boken är det mest allra sista meningen jag funderar över.
"O Död, o Död, sa hon nästan högt medan hon väntade i hörnet på att ljuset skulle slå om, och tänkte med förundran på vilken tur hon haft som fått leva sig till skönhet."
När jag läser det inser jag att boken har ett budskap som jag missar för att jag njuter så mycket av orden och episoderna för att se sammanhanget.
arthur miller
Jag har alltid blandat ihop Arthur med Henry. Vilken miss! Att döma av en snabb jämförelse mellan stenbockens vänkrets och en alldaglig flicka är det svårt att hitta två böcker som är mer olika.
En alldaglig flicka är tunn - ett åttiotal sidor med stor text. Den handlar om nästan ingenting. Vi träffar Janice som var ung och reaktionär under mellankrigstiden under ett parperioder i hennes liv och det handlar framförallt om henne och hennes far, hennes första man och hennes andra man. I få ord, utan att vara ordkargt, skildrar AM Janice och hennes tankar.
Mest träffande - för mig, just nu - är hur man tänkte kring depressionen och krigsrisken under mellankrigstiden. Hur det är att gå längs ett Broadway med tomma skyltfönster och vad som händer med framtidstron när man lever i skuggan av krig och depression. Jag blir nästan lite upprymd för att jag förstår lite om hur det är att vara vanlig (om än engagerad) människa medan de stora världshändelserna äger rum någonannan stans.
Efter att ha läst ut boken är det mest allra sista meningen jag funderar över.
"O Död, o Död, sa hon nästan högt medan hon väntade i hörnet på att ljuset skulle slå om, och tänkte med förundran på vilken tur hon haft som fått leva sig till skönhet."
När jag läser det inser jag att boken har ett budskap som jag missar för att jag njuter så mycket av orden och episoderna för att se sammanhanget.
En dag ska jag berätta om mamma
En dag ska jag berätta om mamma
Karin Thunberg
Läs titeln en gång till. "En dag ska jag berätta om mamma". Sällan har jag tyckt att en titel varit så passande som just denna. Detta är KTs uppgörelse med sin mamma - sin sopmamma, som hon säger. Mamman, som nu är död, har varit sopsamlare och vid ett fåtal tillfällen intagen på psykiatrisk klinik. Vid ett besök tillbaka på barndomsön läser hon igenom de fåtaliga anteckningarna från sjukvården och förmå sig att tänka på modern.
KT skildrar moderns uppväxt (varför hon blev som hon blev) och hur hon var som mamma åt Karin som liten. Hon återger även vissa episoder från resten av hennes liv. Trots detta är det som om hon går som katten runt het gröt. Det hon skäms över - för den här boken handlar nog också om hur det känns att skämmas över sin mamma - skildras mest i förbigående. På så sätt blir titeln så passande: KT lovar sig själv att hon någon gång ska berätta om mamma, men den här gången väljer hon att lyfta problemet (sopmammor finns!) och att närma sig mamman, se bortom sopmamman och se också det som gjorde att hon älskade henne. Hon blottlägger sin skam.
Det som främst berör mig i boken är KTs mod att skildra den mamma som hon älskade - hon som inte var sopmamma - och se att hon hade så många bra egenskaper. Och det skär i mig är när jag känner igen mig själv som mamma i hennes skildring av mamman innan hon blev sopmamma.
När jag läser vad jag skriver inser jag att detta är min tolkning av boken: läs boken och skaffa din egen tolkning av den!
Vad hände i sputnik älskling?
Jag har sporadiskt lyssnat på radioföljetången i P1. Och nu går jag här och funderar på vad som egentligen hände efter att den kvinnliga huvudpersonen fastnade i pariserhjulet? Någon som har läst eller hört, snälla, kan ni inte stilla min nyfikenhet!
Den trettonde historien
Den trettonde historien
Diane Setterfield
Jag köpte den här boken för något år sedan, läste trettio sidor och fastnade inte för den. Sen har jag gått och kikat på den i min biblioteksfilial där den finns som ljudbok. Början är seg, det erkänns, men därefter är det en fantastisk bok som jag njöt av att lyssna på.
Margaret arbetar på antikvariat och lever ett tillbakadraget liv. Man skulle rentav kunna säga att de karaktärsdrag hon har, och det sätt hon som berättare beskriver sig själv, bättre skulle stämma in på en hemmaflicka i en Daphne du Maurier-bok. En dag blir hon kontaktad av bestseller-författaren Vida Winter som vill att hon ska skriva hennes biografi. Margaret accepterar motvilligt och i boken får vi följa hur Margaret får lyssna till Vida Winters livshistoria. Och det är en livshistoria av fantastiskt slag men spöken, tvilligar, dolda graviditeter, bränder, stora hus och sinnessjukdom i miljöer som får mig att associera till Daphne du Maurier, Jane Eire och Baskervilles hund. När boken är slut har även Margaret förändrats och lärt sig något om sig själv.
Jag ska inte avslöja mer av vad boken handlar om, men det är en komplicerad intrig som höll mig trollbunden. Tyvärr var två av tretton CD-skivor i dåligt skick och jag undrar fortfarande över vissa detaljer. Trots detta är jag frestad att omedelbart lyssna om alla tretton skivorna. Detta är en underbar brittisk berättelse som förtjänar mer uppmärksamhet än den fått. Jag kan bara utropa: läs den! Heslt framför en varm brasa när snön virvlar utanför med en kopp te.
Diane Setterfield
Jag köpte den här boken för något år sedan, läste trettio sidor och fastnade inte för den. Sen har jag gått och kikat på den i min biblioteksfilial där den finns som ljudbok. Början är seg, det erkänns, men därefter är det en fantastisk bok som jag njöt av att lyssna på.
Margaret arbetar på antikvariat och lever ett tillbakadraget liv. Man skulle rentav kunna säga att de karaktärsdrag hon har, och det sätt hon som berättare beskriver sig själv, bättre skulle stämma in på en hemmaflicka i en Daphne du Maurier-bok. En dag blir hon kontaktad av bestseller-författaren Vida Winter som vill att hon ska skriva hennes biografi. Margaret accepterar motvilligt och i boken får vi följa hur Margaret får lyssna till Vida Winters livshistoria. Och det är en livshistoria av fantastiskt slag men spöken, tvilligar, dolda graviditeter, bränder, stora hus och sinnessjukdom i miljöer som får mig att associera till Daphne du Maurier, Jane Eire och Baskervilles hund. När boken är slut har även Margaret förändrats och lärt sig något om sig själv.
Jag ska inte avslöja mer av vad boken handlar om, men det är en komplicerad intrig som höll mig trollbunden. Tyvärr var två av tretton CD-skivor i dåligt skick och jag undrar fortfarande över vissa detaljer. Trots detta är jag frestad att omedelbart lyssna om alla tretton skivorna. Detta är en underbar brittisk berättelse som förtjänar mer uppmärksamhet än den fått. Jag kan bara utropa: läs den! Heslt framför en varm brasa när snön virvlar utanför med en kopp te.
Fruset offer
Fruset offer
Giles Blunt
Trots att boken utspelar sig i kanadensiska ödemarken, trots att den fått fina recentioner, trots att bok.nu har förutspått att jag skulle gilla den, lägger jag bort den. Jag tror nog att det är en bra intrig, men språket är platt och jag fastnar inte för karaktärerna. Livet är för kort för dåliga böcker.
Giles Blunt
Trots att boken utspelar sig i kanadensiska ödemarken, trots att den fått fina recentioner, trots att bok.nu har förutspått att jag skulle gilla den, lägger jag bort den. Jag tror nog att det är en bra intrig, men språket är platt och jag fastnar inte för karaktärerna. Livet är för kort för dåliga böcker.
Stjärndjuret
Stjärndjuret
Robert Heinlein
Den här boken har jag läst gång på gång sedan jag var tonåring. Nu hittade jag den hemma hos mamma och slukade den. Stjärndjuret urspelar sig i ett framtida USA där John Thomas Stuart XI har ärvt en rymdvarelse med åtta ben som hans farfars far fört med sig hem. Han bor på Johns bakgård men är så stor att han med nöd och näppe får plats. Och bara stannar där för att han själv vill. När han en dag tröttnar och går på en utflykt som leder till stor materiell förödelse ställs Lunsens tillvaro på sin spets. Eftersom Lunsen är en utomjording involveras även myndigheten för kontakt med andra raser. Denna myndighet hanterar samtidigt ett annat svårlöst ärende där en tidigare okänd men mäktig sorts rymdvarelser kräver att deras medborgare ska få lämna jorden.
Jag är kluven till Heinlein. Även i denna bok finns en stark kvinna som är mycket feminin: Betty Sorensen. Han måste haft ett konstigt förhållningssätt till kvinnor, den mannen. Om vi lämnar det ämnet kan man se många andra intressanta aspekter i boken. För det första tar RH parti för barnen och barnens värld och inte för de vuxna. Det är barnen (Betty och John) som är de kloka men de måste slåss med en oförstående vuxenvärld, främst företrädd av Johns oförstående mamma som tycker sig veta vad som är bäst för hennes son.
För det andra skildrar RH byråkratin på ett förtjänstfullt sätt. Han låter oss följa med in på myndigheten som hanterar jordens relationer med andra varelser, spänningen mellan politiker och tjänstemän, den makt som tjänstemän har över politikerna. Det intressanta är att han tar tjänstemännens parti och om man vill kan man läsa in demokrati-kritik i hans skildring.
Det exemplar jag läste var utrangerat från biblioteket. Boken har en spännande vändning som jag inte diskuterar här. Får ni tag på boken - läs den!
Robert Heinlein
Den här boken har jag läst gång på gång sedan jag var tonåring. Nu hittade jag den hemma hos mamma och slukade den. Stjärndjuret urspelar sig i ett framtida USA där John Thomas Stuart XI har ärvt en rymdvarelse med åtta ben som hans farfars far fört med sig hem. Han bor på Johns bakgård men är så stor att han med nöd och näppe får plats. Och bara stannar där för att han själv vill. När han en dag tröttnar och går på en utflykt som leder till stor materiell förödelse ställs Lunsens tillvaro på sin spets. Eftersom Lunsen är en utomjording involveras även myndigheten för kontakt med andra raser. Denna myndighet hanterar samtidigt ett annat svårlöst ärende där en tidigare okänd men mäktig sorts rymdvarelser kräver att deras medborgare ska få lämna jorden.
Jag är kluven till Heinlein. Även i denna bok finns en stark kvinna som är mycket feminin: Betty Sorensen. Han måste haft ett konstigt förhållningssätt till kvinnor, den mannen. Om vi lämnar det ämnet kan man se många andra intressanta aspekter i boken. För det första tar RH parti för barnen och barnens värld och inte för de vuxna. Det är barnen (Betty och John) som är de kloka men de måste slåss med en oförstående vuxenvärld, främst företrädd av Johns oförstående mamma som tycker sig veta vad som är bäst för hennes son.
För det andra skildrar RH byråkratin på ett förtjänstfullt sätt. Han låter oss följa med in på myndigheten som hanterar jordens relationer med andra varelser, spänningen mellan politiker och tjänstemän, den makt som tjänstemän har över politikerna. Det intressanta är att han tar tjänstemännens parti och om man vill kan man läsa in demokrati-kritik i hans skildring.
Det exemplar jag läste var utrangerat från biblioteket. Boken har en spännande vändning som jag inte diskuterar här. Får ni tag på boken - läs den!
Brandgula böcker
Vilken rolig idé bokmania kom med! Jag tänker naturligtvis på de oranga bokhögarna. Vackert och kul att se vad som finns i bokhyllorna hos bland andra Hermia, Lyrans Noblesser, Paperback lover, Bokbabbel, Ingrids boktankar, Bokhyllning, Martina, Arina, Mrs. B, snowflake, hyllan, & Fia.
Min favorit av de brandgula böckerna? Min egen, såklart! Min avhandling är den som sticker ut längst till vänster!
Min favorit av de brandgula böckerna? Min egen, såklart! Min avhandling är den som sticker ut längst till vänster!
Parasit
Parasit
Scott Westerfeld
När man är vuxen "får" man liksom inte läsa ungdomslitteratur. I alla fall inte om man inte har en bra anledning, som att man läste den när man var "rätt" ålder. Jag har bestämt mig för att tänka annorlunda - ungdomsböcker är böcker man börjar läsa i ungdomen.
Varför detta lilla försvarstal? Jo, även om "parasit" klassificeras som en ungdomsbok ska den inte avfärdas som en sådan. Detta är en intelligent page-turner, välskriven med en intrig som håller ihop utan att bubbla ut i ord. Författaren har dessutom ett bra språk med lagom distans. Man behöver inte alltid göra det så krångligt för att det ska bli bra!
Boken handlar om vampyrer. Cal är vampyr - och vampyrjägare. Men vampyr är inte något man föds till. Det är en parasit som överförs sexuellt. Jag ska inte skriva så mycket om handlingen - den är så bra att jag inte ofrivilligt vill ge några spoilers. SW har vävt samman historien om Cal med fakta om parasiter - och jag kan säga att efter att ha läst den här boken kommer det att dröja innan jag andas i närheten av en kattlåda igen.
Scott Westerfeld
När man är vuxen "får" man liksom inte läsa ungdomslitteratur. I alla fall inte om man inte har en bra anledning, som att man läste den när man var "rätt" ålder. Jag har bestämt mig för att tänka annorlunda - ungdomsböcker är böcker man börjar läsa i ungdomen.
Varför detta lilla försvarstal? Jo, även om "parasit" klassificeras som en ungdomsbok ska den inte avfärdas som en sådan. Detta är en intelligent page-turner, välskriven med en intrig som håller ihop utan att bubbla ut i ord. Författaren har dessutom ett bra språk med lagom distans. Man behöver inte alltid göra det så krångligt för att det ska bli bra!
Boken handlar om vampyrer. Cal är vampyr - och vampyrjägare. Men vampyr är inte något man föds till. Det är en parasit som överförs sexuellt. Jag ska inte skriva så mycket om handlingen - den är så bra att jag inte ofrivilligt vill ge några spoilers. SW har vävt samman historien om Cal med fakta om parasiter - och jag kan säga att efter att ha läst den här boken kommer det att dröja innan jag andas i närheten av en kattlåda igen.
bokbloggar 2.7
Den första uppdaterade bokbloggslistan 2009! Jag petar in nya bokbloggar efter hand (markerade med NY) och uppdaterar omdirigerade länkar. Jag har städat bort de bloggar som inte varit verksamma under 2009.
Som vanligt markerar jag mina favoriter med (*). Saknar du någon blogg vill jag gärna veta det så jag kan uppdatera! Jag uppdaterar listan kontinuerligt och nyupptäckta bloggar markerar jag också (NY).
Jag har undvikit kommersiella bloggar, bokhandlar och bloggar som är skrivna på annat språk än svenska. Vissa bioblioteksbloggar som jag fastnat för finns med.
Jag vill slå ett slag för söktjänsten Boksök. Och missa för allt i världen inte bok.nu! Du hittar mig där som johanna aka bokidioten.
A
Alee's bokblogg
Alwidas grymma boktips
Amoroso
Angos bok och filmblogg
Annas och Hampus bokblogg
* Annas bokhylla
Annikas litteraturblogg
Arianrhod (Maria)
Arinas bibliotek
Avantgardet
B
Babbelfisken (bibliotek - om barnböcker)
bara böcker NY
Barbabloggen (Håbo bibliotek)
Barnboksbloggen Carola
bibliobuster (Anna-Stina)
* Bokbabbel (Magix)
Bokbloggen (Tobias, Peter, Magnus)
bok&film
bokfreak
Bokblomma
Bokhora Trots namnet...
bokgalleriet
bokhyllning NY
bokinkastet
bokloggen (boktokar)
bokmala
bokmalen
bokmamman (Carola)
bokmania
Bokmoster även om tyska böcker
bokomaten
boksidan (Harriet)
boksnoken
Boksoffan (Mathias)
boktimmen (Fia)
boktradition (Emma)
bokstollarna
Boksynt (Älmhults bibliotek)
* bokstavligt talat (AnnCharlott)
* boktoka
Boktokig
bookpond (Anna-Lena)
*Bookreflections (Belgarion) mycket deckare
Böcker hos Cissi
Böckermedmera (Erika)
C
* Calliope
* Camillas boklåda
Camillas blogg
Caveat lector (Marianne)
Cybersessan NY BOATS i pocket
D
Den döda zonen (Hieronymus)
Den sköna bloggen (Sandvikens folkbibliotek)
Detta har jag läst
* Doras bokprat - bibliotekarie
Drukkenbolt NY
Du är vad du läser (Hans)
E
Elins ord
Emmas boktips
En annan sida (Petra)
* En bok om dagen (pysseltanten)
en full bokhylla är en rikedom
* Ett hem utan böcker (Martina)
Evakueras bokhylla NY
Ex libris (Cia)
F
Frids bokrecensioner
Fröken Nina
G
*Gemen och verserad (Pi)
Gröna rummet
Gunnars deckare
H
* Hermia says
Hyllan (Lotta)
I
Ingrids boktankar NY
J
jag är jag
K
Kamilla och Helene om böcker
Kerstins krumelurer (Kerstin)
* Kitty Drew (om Kitty-böckerna)
* Klaras text
Krabba (Linda)
L
la bibliofille
Lazy's library
litterent
Lottas bokblogg
Lustigkulle NY
* Lyrans noblesser
läsa bör man
Läsdagboken
* läser och funderar (Ylva)
Lästa böcker
M
Marikas bokdagbok
min bokhylla (Malwa)
Moussa
mrs B NY
N
Nittonde stolen
O
*Ooofbok (Ann-Sofie)
Ord och inga visor (Jessica)
P
paperback lover NY
Paulas bokblogg
Peters bokblogg
pocketbloggen (Karin)
pocketpocketpocket (Mårten)
R
Rapport från en luttrad bibliotekarie
* Rubus Libri
S
* Sagas bibliotek
Signe
Snowflakes in rain NY
*Spectatia
Subjektiva Olivia
T
Tchoupitoulas NY
* Tekoppen
Textappeal
the poor player (Camilla) tvåspråkig
*Theresans
Therese bokblogg
Tinas läslust
U
*Utflykter i bokskogen (Jenny)
V
Vilse bland bokhyllorna NY
W
We tell our selves stories...
Wind up women NY
Som vanligt markerar jag mina favoriter med (*). Saknar du någon blogg vill jag gärna veta det så jag kan uppdatera! Jag uppdaterar listan kontinuerligt och nyupptäckta bloggar markerar jag också (NY).
Jag har undvikit kommersiella bloggar, bokhandlar och bloggar som är skrivna på annat språk än svenska. Vissa bioblioteksbloggar som jag fastnat för finns med.
Jag vill slå ett slag för söktjänsten Boksök. Och missa för allt i världen inte bok.nu! Du hittar mig där som johanna aka bokidioten.
A
Alee's bokblogg
Alwidas grymma boktips
Amoroso
Angos bok och filmblogg
Annas och Hampus bokblogg
* Annas bokhylla
Annikas litteraturblogg
Arianrhod (Maria)
Arinas bibliotek
Avantgardet
B
Babbelfisken (bibliotek - om barnböcker)
bara böcker NY
Barbabloggen (Håbo bibliotek)
Barnboksbloggen Carola
bibliobuster (Anna-Stina)
* Bokbabbel (Magix)
Bokbloggen (Tobias, Peter, Magnus)
bok&film
bokfreak
Bokblomma
Bokhora Trots namnet...
bokgalleriet
bokhyllning NY
bokinkastet
bokloggen (boktokar)
bokmala
bokmalen
bokmamman (Carola)
bokmania
Bokmoster även om tyska böcker
bokomaten
boksidan (Harriet)
boksnoken
Boksoffan (Mathias)
boktimmen (Fia)
boktradition (Emma)
bokstollarna
Boksynt (Älmhults bibliotek)
* bokstavligt talat (AnnCharlott)
* boktoka
Boktokig
bookpond (Anna-Lena)
*Bookreflections (Belgarion) mycket deckare
Böcker hos Cissi
Böckermedmera (Erika)
C
* Calliope
* Camillas boklåda
Camillas blogg
Caveat lector (Marianne)
Cybersessan NY BOATS i pocket
D
Den döda zonen (Hieronymus)
Den sköna bloggen (Sandvikens folkbibliotek)
Detta har jag läst
* Doras bokprat - bibliotekarie
Drukkenbolt NY
Du är vad du läser (Hans)
E
Elins ord
Emmas boktips
En annan sida (Petra)
* En bok om dagen (pysseltanten)
en full bokhylla är en rikedom
* Ett hem utan böcker (Martina)
Evakueras bokhylla NY
Ex libris (Cia)
F
Frids bokrecensioner
Fröken Nina
G
*Gemen och verserad (Pi)
Gröna rummet
Gunnars deckare
H
* Hermia says
Hyllan (Lotta)
I
Ingrids boktankar NY
J
jag är jag
K
Kamilla och Helene om böcker
Kerstins krumelurer (Kerstin)
* Kitty Drew (om Kitty-böckerna)
* Klaras text
Krabba (Linda)
L
la bibliofille
Lazy's library
litterent
Lottas bokblogg
Lustigkulle NY
* Lyrans noblesser
läsa bör man
Läsdagboken
* läser och funderar (Ylva)
Lästa böcker
M
Marikas bokdagbok
min bokhylla (Malwa)
Moussa
mrs B NY
N
Nittonde stolen
O
*Ooofbok (Ann-Sofie)
Ord och inga visor (Jessica)
P
paperback lover NY
Paulas bokblogg
Peters bokblogg
pocketbloggen (Karin)
pocketpocketpocket (Mårten)
R
Rapport från en luttrad bibliotekarie
* Rubus Libri
S
* Sagas bibliotek
Signe
Snowflakes in rain NY
*Spectatia
Subjektiva Olivia
T
Tchoupitoulas NY
* Tekoppen
Textappeal
the poor player (Camilla) tvåspråkig
*Theresans
Therese bokblogg
Tinas läslust
U
*Utflykter i bokskogen (Jenny)
V
Vilse bland bokhyllorna NY
W
We tell our selves stories...
Wind up women NY
Vinterfåk
Vinterfåk
Johan Theorin
Jag har fått mina reserverade böcker från biblioteket! Dessutom kom alla åtta på en gåg så nu är det njutningsläsning i högt tempo som gäller. Den bok som lockade mest var vinterfåk.
En renoveringssugen småbarnsfamilj flyttar från Bromma till norra Öland, till det gamla fyrvaktarhuset om vilket man berättar spökhistorier
Jag läste ju Skumtimmen för ett par veckor sedan. (Jag börjar fundera på hur mitt minne fungerar just nu - namn fastnar uppenbarligen inte. Vad hette egentligen den kvinnliga läkaren i Stensvik?) Vinterfåk påminner mycket om Skumtimmen, samma stämning, en del karaktärer "går igen". Det som gör Vinterfåk riktigt, riktigt läsbar är inte karaktärerna (där tycker jag han var vassare i Skumtimmen. Här utvecklas inte karaktärerna) utan författarens förmåga att blanda in spökhistorier på ett naturligt sätt. På samma sätt som man i forna tider levde med spökhistorier och skrönor som tänkbart sanna gör huvudpersonerna det här. Och när jag läst klart boken, lagt ifrån mig den, funderar jag på detaljer i boken. Finns det en naturlig förklaring, eller...?
Johan Theorin
Jag har fått mina reserverade böcker från biblioteket! Dessutom kom alla åtta på en gåg så nu är det njutningsläsning i högt tempo som gäller. Den bok som lockade mest var vinterfåk.
En renoveringssugen småbarnsfamilj flyttar från Bromma till norra Öland, till det gamla fyrvaktarhuset om vilket man berättar spökhistorier
Jag läste ju Skumtimmen för ett par veckor sedan. (Jag börjar fundera på hur mitt minne fungerar just nu - namn fastnar uppenbarligen inte. Vad hette egentligen den kvinnliga läkaren i Stensvik?) Vinterfåk påminner mycket om Skumtimmen, samma stämning, en del karaktärer "går igen". Det som gör Vinterfåk riktigt, riktigt läsbar är inte karaktärerna (där tycker jag han var vassare i Skumtimmen. Här utvecklas inte karaktärerna) utan författarens förmåga att blanda in spökhistorier på ett naturligt sätt. På samma sätt som man i forna tider levde med spökhistorier och skrönor som tänkbart sanna gör huvudpersonerna det här. Och när jag läst klart boken, lagt ifrån mig den, funderar jag på detaljer i boken. Finns det en naturlig förklaring, eller...?
Den som spikar på julafton har allvarliga problem
Den som spikar på julafton har allvarliga problem
David Batra
Innan jag skriver om den här boken: lyssna på Davids sommarprat! Jag fick respekt för honom som person - och blev nyfiken på honom. Man ska inte (bara) skratta åt komiker.
Den här boken har tidigare publicerats under titeln den som inte tar bort luddet ska dö. Detta är, som titeln ger en vink om, en julutgåva. Lapparna är roliga och DB har skrivit en introduktion till varje avsnitt. Introduktionen känns som text i en bra fotobok - lite störande. Lapparna talar för sig själva. Jag inser också att jag nu lever ett lapp-löst liv - för lappar förekommer mest där människor lever mycket inpå varandra, de blir en sorts ställföreträdande kommunikation.
Den här boken behöver man inte äga, men snubblar ni över den, bläddra igenom den. Och skänk en tanke åt den stackars bakfulle killen som höll på att elda upp hela trappuppgången...
David Batra
Innan jag skriver om den här boken: lyssna på Davids sommarprat! Jag fick respekt för honom som person - och blev nyfiken på honom. Man ska inte (bara) skratta åt komiker.
Den här boken har tidigare publicerats under titeln den som inte tar bort luddet ska dö. Detta är, som titeln ger en vink om, en julutgåva. Lapparna är roliga och DB har skrivit en introduktion till varje avsnitt. Introduktionen känns som text i en bra fotobok - lite störande. Lapparna talar för sig själva. Jag inser också att jag nu lever ett lapp-löst liv - för lappar förekommer mest där människor lever mycket inpå varandra, de blir en sorts ställföreträdande kommunikation.
Den här boken behöver man inte äga, men snubblar ni över den, bläddra igenom den. Och skänk en tanke åt den stackars bakfulle killen som höll på att elda upp hela trappuppgången...
Barnets första timmar
Barnets första timmar
Thomas Bergman, John Lind, Elisabeth Rinman
Ett riktigt kap från mitt lokala bibliotek! För fem kronor var den min. Boken kommer från 1976 och är en fotobok. En fotograf, Thomas Bergman, har tagit fotografier av nyfödda. Och med nyfödda menar jag riktiga nyfödingar: för varje bild står det hur många minuter de är. Och inget barn är äldre än två timmar.
Det är vackra bilder, svartvita, och fotografen har verkligen lyckats fånga nyfödingarnas person. De framstår inte som anonyma spädbarn utan som små individer med känslor. Faktum är, vilket framgår av efterordet, är bilderna tagna som edl av ett forskningsprojekt för att söka utröna om barnet kände ångest och rädsla efter födseln. Bilderna visar tvärtom eftertänksamma individer, ibland arga.
Som jag skrev ovan - bilderna är tagna i mitten av 1970-talet. Även om barn har fötts i alla tider har proceduren, välkomnandet, av det nya barnet ändrats påtagligt. Inte en enda bild visar barnet på mammas mage medan det söker bröstet. Det står om hur barnet genomgår den första skötningen den första timmen, om hur fosterfettet avlägsnas och barnet badas, till och med kammas! Det står också att det är angeläget att fadern får vara delaktig i skötseln av barnet när han kommer på besökstiden. Lilla B, som har en yvig kalufs för att vara tre månader, har ännu inte kammats. Och nog var han en vecka innan sitt första bad.
På så sätt kan jag förstå att boken utrangerades: de rutiner som barnet genomgår är mycket annorlunda. Samtidigt kan jag tycka det är synd att inte fler får tillfälle att titta i boken: kanske kunde man göra en ny bok på samma tema?
Thomas Bergman, John Lind, Elisabeth Rinman
Ett riktigt kap från mitt lokala bibliotek! För fem kronor var den min. Boken kommer från 1976 och är en fotobok. En fotograf, Thomas Bergman, har tagit fotografier av nyfödda. Och med nyfödda menar jag riktiga nyfödingar: för varje bild står det hur många minuter de är. Och inget barn är äldre än två timmar.
Det är vackra bilder, svartvita, och fotografen har verkligen lyckats fånga nyfödingarnas person. De framstår inte som anonyma spädbarn utan som små individer med känslor. Faktum är, vilket framgår av efterordet, är bilderna tagna som edl av ett forskningsprojekt för att söka utröna om barnet kände ångest och rädsla efter födseln. Bilderna visar tvärtom eftertänksamma individer, ibland arga.
Som jag skrev ovan - bilderna är tagna i mitten av 1970-talet. Även om barn har fötts i alla tider har proceduren, välkomnandet, av det nya barnet ändrats påtagligt. Inte en enda bild visar barnet på mammas mage medan det söker bröstet. Det står om hur barnet genomgår den första skötningen den första timmen, om hur fosterfettet avlägsnas och barnet badas, till och med kammas! Det står också att det är angeläget att fadern får vara delaktig i skötseln av barnet när han kommer på besökstiden. Lilla B, som har en yvig kalufs för att vara tre månader, har ännu inte kammats. Och nog var han en vecka innan sitt första bad.
På så sätt kan jag förstå att boken utrangerades: de rutiner som barnet genomgår är mycket annorlunda. Samtidigt kan jag tycka det är synd att inte fler får tillfälle att titta i boken: kanske kunde man göra en ny bok på samma tema?
Det tredje tecknet
Det tredje tecknet
Yrsa Sigurardóttir
Undrar just hur många deckare jag läst vid det här laget? Den här har i alla fall en ny vinkling: trettiosexårig ensamstående tvåbarnsmamma som är advokat i Reykavik kontaktas via ombudet Mathew av en mycket förmögen tysk familj vars son mördas vid universitetet i Reykavik. De är övertygade om att polisen gripit fel mördare och anställer därför Thora för att se över undersökningen. Spåren leder till medeltidens island och fram till häxkonst i dagens Reykavik.
Den riktiga behållningen av den här boken var Thora och samspelet med Matthew. Deras förhållande är fränt och de munhuggs med ett språk som får mig att häpna. Intrigen är väl sammansatt och jag är sugen på att läsa mer av henne för hon har gjort mig nyfiken på karaktärerna. Inget himlastormande, men god underhållning.
Yrsa Sigurardóttir
Undrar just hur många deckare jag läst vid det här laget? Den här har i alla fall en ny vinkling: trettiosexårig ensamstående tvåbarnsmamma som är advokat i Reykavik kontaktas via ombudet Mathew av en mycket förmögen tysk familj vars son mördas vid universitetet i Reykavik. De är övertygade om att polisen gripit fel mördare och anställer därför Thora för att se över undersökningen. Spåren leder till medeltidens island och fram till häxkonst i dagens Reykavik.
Den riktiga behållningen av den här boken var Thora och samspelet med Matthew. Deras förhållande är fränt och de munhuggs med ett språk som får mig att häpna. Intrigen är väl sammansatt och jag är sugen på att läsa mer av henne för hon har gjort mig nyfiken på karaktärerna. Inget himlastormande, men god underhållning.
Stora hobbyboken
Stora hobbyboken
Den här boken täcker många olika handarbetstekniker och ger idéer om vad man kan göra med dem. Jag gillar inte alls boken. Jag tror visst att konstnären/hantverkaren vet vad hon gör rent tekniskt. Men det är få av projekten som jag skulle vilja ge mig på och den ger mig ingen inspiration att skapa själv. Nej, den här ska tillbaka till biblioteket snarast.
Den här boken täcker många olika handarbetstekniker och ger idéer om vad man kan göra med dem. Jag gillar inte alls boken. Jag tror visst att konstnären/hantverkaren vet vad hon gör rent tekniskt. Men det är få av projekten som jag skulle vilja ge mig på och den ger mig ingen inspiration att skapa själv. Nej, den här ska tillbaka till biblioteket snarast.