bokidioten

Ett oskrivet blad
Marie Hermansson

Jag har läst böcker att MH tidigare och även om hon inte tillhör mina absoluta favoriter är hon klart läsvärd. En antydan till psykologisk thriller, en klangbotten har hon i att skildra människor och förklara varför de gör som de gör.

I den här boken får vi träffa två människor som lever i utanförskap (för att använda den nuvarande regeringens terminologi): Reine är uppväxen på barnhem, har klumpfot, och har alltid levat brevid samhället, även när han yrkesarbetat. Nu är han sjukpensionär. Angela är fet och sluten. Och genom en slump träffas de och blir vänner. För att så smånigom gifta sig. Och, till Reines förvåning och glädje, blir de föräldrar fastän de bägge passerat fyrtio. Barnet, Bjarne, är sjukt (den här boken klarar inte min bokmärkning!). Reine försöker hitta en lösning och det slutar med en kidnappning av ett annat barn. Och i denna kamp börjar han för första gången få veta vem Angela är. 

Vissa delar av boken har jag läst översiktigt för det har varit för jobbigt att läsa om människor som far så illa. När jag lägger  ifrån mig boken inser jag att MH har fått mig att förstå nästan alla personer de skildrar, varför de gör som de gör. Och det gör boken läsvärd.

Våga fråga
(radio rix)

Det här är en kul bok! Radio rix har/har haft ett inslag där lyssnare fått ringa in och ställa frågor (våga fråga!) och sen har redaktionen tagit reda på någon som kan ge ett svar. Frågorna spänner över mycket, från varifrån man mäter avstånden mellan städer till varför läkare har så konstig handstil till hur mycket havre (i uppodlad areal) som går åt för ett paket Havrefras. Och innan visste jag inte vad ett träd i skogen var värt. Detta är bra infotainment! Önskar bara att jag inte glömde så snabbt det jag lärt mig. 

Bookmoochare, jag måste bara fråga och jag tror att ni vet: är det så att man bara kan skicka bokpaketen prioritaire till utlandet? Stämmer det verkligen att det inte går att sända exempelvis pocket-böcker med B-post längre? Jag har precis sänt iväg ett bookmooch-paket till Finland och betalat (håll ier!) 87 kronor för det. Finns det verkligen inte något billigare sätt?

Så dumt
Mia Törnblom

Mia "självkänsla" Törnblom har skrivit sin biografi. Biografin är en historia om hur hon kom att på insikt i att självkänsla är viktigt. Mia var under en period narkoman och bedragare och hon beskriver detta, och vägen tillbaka, på ett chosefritt och utelämnande sätt. Jag sträckläser och får bitvis tårar i ögonen. Herregud vilket liv! Och trots trillar aldrig detta över gränsen till att bli en BOATS. En orsak till att jag tycker att denna bok trots allt är bra är att hon har ett budskap och det är inte att "det är synd om lilla mig". Tvärtom, och det tänker jag på mycket efteråt, är  vikten av eget ansvar betonat. Hon visar hur hon började växa och ta ansvar för sitt liv. Detta, hennes resa från att vara ett offer till att ta ansvar för sitt eget liv, och den roll självkänsla spelar för henne är central. En viktig skildring!

den sista hemligheten
Ian Caldwell & Dustin Thomason

Läs inte den här boken! Jag köpte den på norska för ett par år sedan (om någon, trots detta inlägget, fortfarande intresserade av att läsa boken, har jag lagt ut den på bookmooch) och orkade mig igenom de första femtio sidorna. Sedan kändes det inte mödan värt längre. När jag nu hittade den som ljudbok på min lokala biblioteksfilial slog jag till och lånade den. Och lyssnade. Och lyssnade. För det är en väldigt lång bok (som skulle mått toppen av en hårdhänt redaktör).

Boken handlar egentligen om en annan bok: Hypnerotomachia Poliphili som faktiskt finns på riktigt). Vår huvudperson, Tom, delar rum med en inbunden forskartyp, Paul. Paul och  Tom har länge delat fascinationen, besattheten, över boken. Toms far ägnade hela sitt liv åt boken och därför, när Tom blir alltmer uppslukad av boken på bekostnad av hela sitt sociala liv, hoppar han av. Medan Paul fortsätter enträget. 

Denna bok är en blandning mellan "national treasure" (ni vet, den där filmen med Nicholas Cage) och da vinci-koden blandat med Stephen Kings ordrikedom och en rejäl dos aka-porn.

Boken Hypnerotomachia Poliphili, är i själva verket en kod som är svår att knäcka och det antyds att det är en rejäl hemlighet den skyddar. Och det finns konkurrerande forskare som försöker ta åt sig äran. Denna, i botten ganska spännande historia, blandas upp med nostalgisk aka-porn. Författarna skriver nostalgiskt om Princetons studentikosa sida. Vi får följa med ner i tunnlarna under Princeton, följa med på studentklubb, in på biblioteket. Och att skildra Princeton känns bitvis som ett viktigare syfte för författarna än att driva historien framåt.

En reflektion över boken: detta är en grabbig bok! Det finns en tjej med, flickvän till Tom, men det Princeton de skildrar är grabbarnas universitet. Och de känslor de skildrar, det sätt de skildrar på (och nu är jag ute på hal mark, jag vet det) är grabbigt.

Nej, ända anledningen till att jag lyssnade klart på boken är att jag ville veta vad den sista hemligheten är. Om någon annan undrar så kan ni e-posta mig istället för att plöja klart boken. För det är den inte värd.  

 

Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad
Linda Skugge

Jag har alltid varit skeptisk mot LS. Hon har varit för högröstad, för självsäker i sina åsikter och allmänt störig. Jag har reviderat min bild av henne nu. LS skriver alltid som om hon har rätt. Detta i sig kan låta självklart - men hon skriver på ett sätt som att det är självklart att hon har rätt, hon kan inte ha fel. Underförstått att alla andra är idioter. Detta är mycket trevligt när man delar hennes åsikter. Jag kan få en känsla av "way to go, Linda! Du och jag är väldigt lika" Men jävligt störande när man inte gör det.

Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad är en samling av LS krönikor. Lagom långa. Boken har jag förvarat vid badkaret men ofta har jag burit omkring med den - det har helt enkelt varit svårt att avstå från den. Som när man köper en box med avsnitt från sin favoritsåpa och inte kan låta bli att titta på bara en till.

LS skriver personligt. Hon är öppen med sina fobier, med sin känsla av utanförskap under tonårstiden. Däremot står det inte en mening om hennes man/sambo/barnets pappa. Hon skriver så att man ser (man tycker sig se?) att Linda är en känslig människa och att hon slår under underläge. Denna känsla står i bjärt kontrast mot hennes tvärsäkra åsikter, hennes stöddighet. Jag får inte bilderna att gå ihop innan jag inser att det är skillnaden mellan bilden inåt (självbilden) och bilden utåt (det hon förmedlar till andra). Kanske är många så?

LS har inte alltid på fötterna. Hon kan argumenterna tendensiöst och övergeneralisera bevis. Forskaren i mig blir bitvis upprörd. Men hon gör det öppet och i många fall reflekterar krönikorna debatt med läsarna. Detta är en bra bok som borde ligga på bordet i alla väntrum istället för sönderlästa hänt i veckan. För de här är bra! 

Skumtimmen
Johan Theorin

Den här deckaren är andlöst (och ändlöst!) spännande fastän den inte klarar min bokmärkning. Vissa delar fick jag läsa översiktligt för det var helt enkelt för jobbigt att läsa. 

Julia tappade bort sin son på alvaret på Öland för många år sedan. Sedan dess har hon sörjt och hennes liv har gått i stå. Hennes far ringer plötsligt och vill att hon kommer - han tror sig förstå lite mer om vad som hände den där dimmiga natten. Detta skulle kunna vara en tämligen banal historia men är det inte. Boken bygger inte främst på tanken  om sonen Jens lever eller är död.  Det är andra faktorer som driver historien framåt. 

Efteråt, vad jag minns av boken, förutom att jag kommer att försöka läsa annat han skrivit också, är den fina skildringen av en semesterbygd i vardagstider. De få som bor kvar, hur de lever och förhåller sig till varandra, och allt detta liv och all historia som finns bortanför semesteridyllen. Jag minns också hur fint JT skildrar hur Julia växer även genom det smärtsamma. Jag vill, när jag läst färdigt boken, gärna veta hur det går för henne i framtiden - jag (och huvudpersonen) har kommit förbi det stadium när tankarna fastnar på hur hennes liv skulle sett ut om inte Jens hade försvunnit på alvaret.  

Liftarens guide till galaxen
Douglas Adams

Denna bok tillhör mina absoluta favoriter. Och nu när jag legat däckad i influensa tröstade jag mig med en omläsning. Nu är det ju så att jag lever med liftarens guide till galaxen nästan varje natt. När jag inte kan sova lyssnar jag på BBCs underbara inspelning. Och för ett par veckor sedan såg jag filmversionen (som jag för övrigt INTE tycker om). 

Liftarens guide är bra, men de tre olika versionerna - radiopjäsen, boken och filmen skiljer sig åt. När jag läser boken förstår jag mer av radiopjäsen, eftersom bokne är mer utförlig och det är lättare att förstå varför saker händer. Jag ser handlingen mycket tydligare. Å andra sidan är inte humorn lika träffande i boken. Och det beror delvis på översättningen. Ett par översättningar blir dråpliga för att de blir så fel.  Hur kan en bok vara en kvartersförstörare (blockbuster)? Och varför i all världen tar Arthur Dent med sig en fackla (torch dvs ficklampa på engelska) ner i kommunhuset? Och när filosoferna kommer instormande och klagar över bristen på demarkering (demarcation, dvs gränsdragning), hur många svenskar hänger med då?   Vilket blåbär har översatt den här då, tänkte jag när jag läste boken. Och häpnade när jag fann att det var ordkonstnären Tomas Tidholm. Kanske är boken svåröversatt, men en nyöversättning skulle boken vara värd.

Olika intiativ kommer och går i bok-bloggosfären. Jag brukar testa i stort sett allt, men efter ett tag tappar jag intresset för det. Bok.nu är något annat och efter ett par timmar (!) på siten är jag fast. Siten är genomtänkt och snygg rent grafiskt. Det är en ren fröjd att klicka sig omkring.

Det hela är egentligen mycket enkelt: under varje (bild på omslaget) bok finns fem stjärnor. Genom att klicka på stjärnorna betygsätter du boken. Siten gissar vad du kommer att tycka om boken utifrån vilka böcker du tidigare betygsatt. Ju fler böcker man betygsatt, ju bättre gissning kan siten göra. Deras gissning utgår från vad andra användare tyckt om boken.

Det är här det roliga - och användbara - börjar. För som registrerad användare kan man skapa listor och lägga in böcker där. Jag har exempelvis skapat en lista för vilka böcker jag önskar mig och vilka böcker jag har olästa i bokhyllan. Och inte minst, jag har en jättelista på böcker som jag vill läsa. Och det här är det bästa med hela siten. Äntligen, ett snyggt och lätt verktyg för att hålla koll på alla dessa boktips! När jag klickar runt på siten får jag en sån läslust, jag riktigt längtar efter att sätta tänderna i nya böcker, och jag får boktips som jag inte annars hittat fram till.

Man kan leta efter böcker efter användare (alltså se hur de betygsatt böcker), efter författare, efter mest betygsatta och efter kategori. Kategorierna tycker jag är mest intressanta men det som inte fungerar så bra än. Man får upp ett klickbart moln med de kategorier man betygsatt mest, men det finns många små kategorier och det finns ingen sökfunktion (som jag hittat i alla fall) över de kategorier som finns. Sen undrar jag vilka som satt samman kategorierna och på vilka kriterier - boken "uppdrag mamma"  finns i den lilla kategorin mödraskap (eller något sånt hette den) men finns inte med i kategorin "föräldraskap". Här skulle jag gärna vara med och kategorisätta böcker!

Slutligen, en reflektion jag fick när jag sarr och försökte betygsätta de böcker jag läst: böcker åldras. Vissa böcker som "alla" läste tidigare snubblar jag sällan över. Som fittstim. Eller Elisabeth George. Vilka böcker är det som betygsätts och vad säger det om läsvanorna? Och om användarna?

P.S. Jag rekommenderar verklligen den här siten! Och nu ska jag dit och kolla om jag kan sätta lite fler betyg och jobba lite på mina listor.