bokidioten

Bara ett kort inlägg som verkligen är OT: äntligen, äntligen är lilla B här och vi har kommit hem från BB. Jag kan säga till den som eventuellt undrar att vara gravid i tionde månaden är ingen hit. Får se hur mycket som blir läst nu ett tag framöver...

Det här handlar inte om böcker. Det handlar om Pirate Bay, om etik. I dagens P1 morgon sändes en debatt med en journalist och en företrädare för Pirate Bay. Den aktuella frågan var naturligtvis obduktionsbilderna på de två små barnen.

Pirate Bays argumentation var luddig och förvirrad och mest av typen "skyll inte på oss, det är inte vårt fel". Det var åklagarens fel för att han inte hade hemligstämplat bilderna. Och varför ska man överhuvudtaget ha med obduktionsbilder i en förundersökning, alla vet ju att barnen har dött? Och det är medias fel, för nu har faktiskt antalet som varit inne och sett obduktionsbilderna ökat hundrafalt. Pirate Bay har inte fattat något beslut. Han beskrev Pirate Bay närmast som en sökmotor, helt utan ansvar.

Jag lämnar de känslomässiga argumenten helt åt sidan här. De etiska räcker gott. Företrädaren för Pirate Bay resonerar som att allt som är lagligt är lämpligt. Är det inte lämpligt ska det vara olagligt. Så vitt jag vet är äktenskapsbrott inte olagligt, men vårt samhälle skulle se mycket annorlunda om tillräckligt många människor därför tyckte det var lämpligt. Den där gråzonen är viktig och det är där vårt omdöme kommer in. Förundersökningen är offentlig handling, men det innebär inte att det är omdömesgillt att sprida den. Ett omdöme som Pirate Bay tycks sakna och som faktiskt riskerar att hota offentlighetsprincipen.  

Jag funderar på hur jag ska bära mig åt för att visa att jag inte stödjer vad Pirate Bay har gjort. Så länge kan jag säga: jo, fritt spridande av information är viktigt. Men det innebär inte att man inte ska ta ansvar. Väx upp!

Idag för precis ett år sedan valde en av mina allra bästa vänner att ta sitt liv. Det går egentligen inte att skirva något om det. Ibland känns det bara oändligt lång tid sedan jag sist träffade A. Nu börjar jag åter kunna tänka mer på hur kul vi hade medan hon fortfarande levde. Det har varit ett mycket långt år.

Jag vill skänka pengar till någon fond för suicid-prevention, men känner inte till någon. Är det någon som vet och kan e-posta till johanna [at] bokidioten.se?

Detta är helt OT, jag ska inte ens försöka hitta en smidig övergång. Men för alla som inte bara läser utan har lite fikon kvar efter jul: julchutney. Det är supergott och enkelt och jag tror mig ha kommit på den själv.

2 dl vatten
2 dl outspädd saftglögg (helst Saturnus)
1 bit färsk ingefära, tärnad
en påse  torkade fikon, dela dem i fyra delar
en påse torkade aprikoser
ett paket russin
1 chilifrukt, rensa och tärna (använd plasthandskar och klia dig inte i ögonen)
3 dl farinsocker
2 kanelstänger
3 lagerblad
ett tiotal kryddnejlikor (hela, inte burkar)
en halv påse pomeransskal


Lägg pomeransskalen i blöt till man kan rensa dem. Dela dem och lägg i vatten&glögg-blandningen. Häll alla ingredienser i en stor gryta och låt koka utan lock i minst 45 minuter. Allt ska bli geggigt. Eftersom chutneyn stelnar lite när den blir kall kan man tillsätta extra vätska om den ser torr ut. Låt stå minst över natten. 

Man kan variera den torkade frukten (varför inte pröva med daldar? apelsin borde också vara gott. Lite äpple eller rabarber kan användas för att dryga ut chutneyn, men då får man inte ha i för mycket. Vill man kan man tillsätta en rödlök i klyftor också, passar utmärkt in.