the kite runner
Khaled Hosseini
Om jag inte hade blivit rekommenderad den här boken skulle jag ha missat den. Jag är uppfylld av boken och alla dess dimensioner. De flesta böcker kan man lätt kategorisera in i ett fack: det går inte med denna.
Amir bor i Afganistan när landet fortfarande är en monarki. Han bor med sin far Baba och tjänaren Ali och dennes son Hassan.
Ett sätt att beskriva boken är det yttre skeendet: Amirs uppväxt i Afganistan, den senare tillvaron i San Fransisco. Ett annat sätt att beskriva boken är det inre skeendet. Amirs skam över vad han gjort mot Hassan. Amirs skam över sig själv. Amirs förhållande till sin far. Båda berättelserna är lika viktiga.
Afganistan har alltid bara varit ett namn på kartan för mig. I den här boken får vi förstå hur det afganska samhället fungerade innan det blev en republik, innan Sovjetunionens ockupation, innan talibanerna. KH skriver på ett sätt att man nästan känner sig hemtam i Kabul. Han skriver på ett sätt att man förstår vad det innebär att tvingas fly. Och han skriver på ett bra sätt om hur man kan välja att förhålla sig till sitt nya hemland. Hans sätt att beskriva gör att jag blir nyfiken och får en
Bokens andra tema är Amirs förhållande till sig själv, till sin far och till Hassan. Han upplever sig själv som feg och detta speglas i faderns förhållande till honom. Han längtar efter närhet med sin far. Hassan är jämngammal och Hazara. På ett självklart sätt är han på samma gång tjänare och bästa vän. Amir utnyttjar det och känner sig förödmjukad och underlägsen trots att Hassan är undergiven. Detta komplexa förhållande, som förstärks eftersom berättarjaget (Amir) skildrar Hassan som alltigenom god och sig själv som alltigenom feg, är den röda tråd som för boken vidare.
Fler recentioner här och här och här
Den här boken började jag läsa för något år sedan, men just då hade jag inte så mycket lästid så jag kom aldrig riktigt in i berättelsen. Nu har jag läst flera recensioner om den och tycker fortfarande att den låter bra, så jag kanske skulle göra ett nytt försök!
Jag vill även säga att jag tycker att du har en jättetrevlig blogg! Jag har lagt till dig i min länklista.
Åh, den här boken är wunderbaum! Jag fick låna den en kväll när jag inte hade nåt att läsa och jag fastnade direkt. För mig har Afghanistan oxå bara varit ett namn och i princip en vit fläck på kartan där de krigar och dödar varandra, men Hosseini gav sanden liv! Jag hade glömt att jag hade läst den här, tack för att du påminde mig :)
Kul Maria att du gillar min blogg! JAg har precis lagt till dig i mitt länk-inlägg. Och boken - den är verkligen värd ett återbesök!
Jag läste denna bok för några år sedan och jag gillade den väldigt mycket!