bokfemman vecka 23
Jag har läst andras bokfemmor men är lite list-trött för tillfället. Men den här bokfemman kunde jag inte motstå. Speciellt som Malin talar lyriskt om en för mig viktig bok: kärlek och uppror. Få om några diktböcker har berört mig så mycket. Framförallt som jag är dålig på poesi. Jag har svårt att läsa så långsamt att jag hinner fatta vad jag läser. Sen är det som musik: har man väl investerat den tid det tar att göra en dikt till sin egen är det en vän att komma tillbaka till.
1. Sonja Åkesson. Ruskigt bra diktare, helt i min smak! (favoritdikt: den jag tänker på ofta heter Ja tack)
2. Eeva Kilpi. finsk diktare. Läs korta tänkvärda prosa-dikter i min kärleks höga visa. När jag bläddar i den börjar jag le: många rader har jag burit med mig och inte ens kommit ihåg att de kommer från henne. (en favoritdikt är tre sudanska revolutionärer)
3. Lotta Olsson: skuggor och speglingar är vacker och tål att läsas igen.
4. Pier Paolo Pasolini. En italiensk diktare med ett språk så genomträngande personligt att jag gärna läser hans dikter. Annars har jag svårt att läsa dikter som inte är på svenska: språket är så viktigt. Jag läser gärna supplica a mia madre.
5. Karin Boye. Det är svårt att gå runt henne. Bra dikter, som kommer nära. De som har kjommit närmast är just de där dikterna man fick läsa på gymnasiet. Framförallt "visst gör det ont" som fortfarande förmår säga mig något. En dikt jag bär med mig.
- - - - - - -
Understreckare: Jaques Werup!
Tror jag ska ta med mig kärlek och uppror upp. Jag blev nyfiken att läsa mer. Den riktar sig till barn och ungdomar. Jag kan tänka mig att det borde finnas en marknad för en motsvarande antologi till vuxna. Och en antologi med låttexter (om man ser låttexter som tonsatt poesi).
I Italien har man ett förlag (NEWTON) med otroligt billig litteratur. En bok kanske kostar tio kronor och då får man de italienska klassikerna. Eller Freuds samlade verk (japp, det är därför jag kan stoltsera med dem i bokhyllan). För en femtiolapp köpte ja en stor-pocket med åtta seklers italeinsk poesi. Något sånt kanske? (Jo, jag har svensk dikt i bokhyllan. Men jag tycker den är tråkig). Kan man inte göra som med kärlek och uppror, att man faktiskt frågar vuxna vilka dikter som betytt mycket för dem?
1. Sonja Åkesson. Ruskigt bra diktare, helt i min smak! (favoritdikt: den jag tänker på ofta heter Ja tack)
2. Eeva Kilpi. finsk diktare. Läs korta tänkvärda prosa-dikter i min kärleks höga visa. När jag bläddar i den börjar jag le: många rader har jag burit med mig och inte ens kommit ihåg att de kommer från henne. (en favoritdikt är tre sudanska revolutionärer)
3. Lotta Olsson: skuggor och speglingar är vacker och tål att läsas igen.
4. Pier Paolo Pasolini. En italiensk diktare med ett språk så genomträngande personligt att jag gärna läser hans dikter. Annars har jag svårt att läsa dikter som inte är på svenska: språket är så viktigt. Jag läser gärna supplica a mia madre.
5. Karin Boye. Det är svårt att gå runt henne. Bra dikter, som kommer nära. De som har kjommit närmast är just de där dikterna man fick läsa på gymnasiet. Framförallt "visst gör det ont" som fortfarande förmår säga mig något. En dikt jag bär med mig.
- - - - - - -
Understreckare: Jaques Werup!
Tror jag ska ta med mig kärlek och uppror upp. Jag blev nyfiken att läsa mer. Den riktar sig till barn och ungdomar. Jag kan tänka mig att det borde finnas en marknad för en motsvarande antologi till vuxna. Och en antologi med låttexter (om man ser låttexter som tonsatt poesi).
I Italien har man ett förlag (NEWTON) med otroligt billig litteratur. En bok kanske kostar tio kronor och då får man de italienska klassikerna. Eller Freuds samlade verk (japp, det är därför jag kan stoltsera med dem i bokhyllan). För en femtiolapp köpte ja en stor-pocket med åtta seklers italeinsk poesi. Något sånt kanske? (Jo, jag har svensk dikt i bokhyllan. Men jag tycker den är tråkig). Kan man inte göra som med kärlek och uppror, att man faktiskt frågar vuxna vilka dikter som betytt mycket för dem?
Kommentarer
Postat av: Pi
Jag har samma problem med poesi. När man är van vid att kasta i sig littertur så blir dikter svårt. Men Åkesson tilltalar mig också.
Postat av: anneli hallgren
En dikt kan säga mer´än tusen ord!Den är ju kriven för det!
Postat av: Johanna/ bokidioten
Jo, en dikt är komprimerad. Men det kräver ro för att kunna tala till en. Och den ron får jag sällan. Det kanske blir så i en annan fas i livet?
Trackback