Skelett utkastade ur bokhyllan
För tre veckor sedan postade jag min läsutmaning för 2007. Nu har jag börjat utmana mig själv. Jag har ju redan (2) läst om en bok som betytt mycket för mig (se inlägg osynlig närvaro).
Nu har jag tagit itu med (1) också: att rensa ut böcker. I samband med att alla böcker ställs upp (än så länge inte i bokstavsordning, men varför göra allt roligt på en gång?) har jag rensat ut en kasse böcker som ska vidare till bättre behövande. För att ni ska tro mig: här kommer listan:
1. juridik till vardags. En praktisk handbok. Jag skulle ändå aldrig våga använda den nu. Den är 12 år gammal.
2. Rita Mae Brown: Murder at Monticello. En medioker deckare med en katt i huvudrollen. OK, med tanke på att jag inte har en susning om vad den handlade om, kommer jag nog inte tycka det är mödan värt att läsa om den.
3. Rita Mae Brown: Murder she Meowed. Se (2)
4. Kate Long: the bad mother handbook. Jag läste den för ett par månader sedan. När jag såg den i boklådan insåg jag att jag aldrig kommer att läsa om den. Bort, bort!
5. Jefferson Parker: pulsslag. Kategorin spänningsdeckare utan djup. Jag läste baksidan. Jag kommer omslaget, men baksidestexten säger mig ingenting.
6. Maten de första åren. Goda råd från Nestlé barnmat. Och varför har jag envisats med att släpa den här genom tillvaron?
7. Parli Italiano. Fickordbok. Jag har fyra-fem hyfsade uppslagsverk till/från italienska. När skulle jag rimligtvis behöva den här?
8. Gösta Knutsson. Trillingarna svanslös. En älskad bok, så älskad att jag uppenbart köpt den mer än en gång. Nu får någon annan chans att glädjas åt den.
9. Kerstin Ahlvin. Gröna, sköna i kruka och korg. Dina vackraste växter. Nu har jag haft den i minst fyra boenden. Och när mina gröna växter blir ledsna har jag aldrig kommit på att använda den här boken. Och nu när jag öppnade den gav den mig bara dåligt samvete. Bort, bort!
10. Donna Morrissey: Kits värld. Stackars fattiga flicka i New Foundland växer upp och lär sig ta hand om sig själv. Jag läste den mest för skildringarna av norra Canada. Jag kommer inte att läsa om den. Även om den på något sätt tillhör gengren kvinnliga utvecklingsromaner.
11. ...om detta må ni berätta. En bok om förintelsen i Europa 1933-1945. För vad som inte står där.
12. Magnus Mills. the scheme for full employment. En annorlunda bok som på ett ironiskt sätt driver med sysselsättningspolitik. Förresten, jag behåller den!
12. Alan Lightman. The diagnosis. Framgångsrik amerikansk affärsman blir sjuk. Men ingen kan lista ut vad det är. Hela hans liv ställs på ända i en värld som bygger på att är du sjuk, så ska det ha ett namn. Kommer inte att läsa om den.
13. Corinne Hofman. Den vita massajen. En verkligt dålig bok! Ett dåligt språk och en skribent som, fastän självupplevt, inte kan tänka eller känna längre än näsan räcker. Ett stort plus för en inblick i en helt annan värld. Men... verkligen dåligt skriven (hur kunde det bli en uppföljare på den!)
14. Janet Fitch. White Oleander. Jag vet att det är många som tycker om den. Men för mig var den varken hackad eller malen. Jag läste klart den, för jag ville vet hur det gick. Men den gav mig inget.
15. Kvinnors dikt om kärlek. En älskad bok i två ex. Hoppas någon annan får nytta av det här exet så det slipper vara enbart hyllvärmare.
16. Jonellen Heckler. Under oklara omständigheter. Exakt samma beskrivning som (4). Och ett fulare omslag. Och dessutom, inser jag när jag läser omslaget, handlar det om en liten död pojke. Som blir mördad. Har verkligen JAG köpt den här boken? Frivilligt? Varför sätter man inte varningsmärken på såna här böcker (jag vet, dubbelmoral: andra deckare sätter jag gärna i mig, men inte just med barn!!)
17. Fredrik Lindström & Hasse Pihl: vem är Björn och vem är Benny. Man får gärna tycka om den här. Men jag gör det inte.
18. Mannens dikt om kärlek. Samma som (15).
19. Ninni Holmqvist. Kostym. Här avslöjar jag mig verkligen som ful-litterär. (Om jag inte redan gjort det). Det är en sån här bok som jag känner jag borde tycka om, borde få ut något av, men som känns totalt meningslös. Och dessutom har den fått mig att känna mig korkad. Bort, bort!
20. Ann Rule. a fever in the heart. And other true cases. På baksidan står att hon har en "great knack for horrific detail". Hon redogör för riktiga fall. Till mitt försvar vill jag säga att jag köpte den på super-rea. På ett bibleotek. I Ohio. Men den är verkligen mer gore än bra.
21. Harry Stein. the magic bullet. Samma motivering som (5).
22. Beth Gutcheon. Kärlek klockan tre på eftermiddagen. Menlös romantisk feel-good. Lyssna bara på det här: "när känslorna flammar upp mellan dem blir livet mycket spännande, men också mer komplicerat än någon av dem kunnat ana, både för dem själva och för omgivningen..."
23. Pam Lewis. Speak softly, she can hear. På omslaget står det med stora bokstäver: "sits comfortly alongside Donna Tartt's the secret story and Patricia Highsmith's the talented mr Ripley". Och eftersom den hemliga historien är en av mina favoritböcker alla kategorier, köpte jag den. Jag vet inte hur recensenten associerade, men det är ingen association jag delar. Jag var mest bara arg och irriterad på på huvudpersonen Carole. Genom alla 406 sidor.
Nå, nu har jag rensat ut skeletten ur bokhyllan. Och erkänt att jag haft dem stående så länge. Någon som hänger på?
"Trillingarna Svanslös" är ett sant mästerverk! Jag älskade den när jag var liten.
Jag kan tipsa om ett ett gäng bra böcker att fylla i hålen i bokhyllan med om du inte redan har läst dem... :) Jung Changs "Wild Swans", Bodil Malmstens "Priset på vatten i Finistère", Karin Fossums "De galnas hus" och Lee Harpers klassiker "To kill a mockingbird". Jag har sett att du gillar Marian Keyes, som skriver så bra att det är nedgraderande att stoppa in henne i "chic lit"-facket (överhuvudtaget misstänker jag att det är nedgraderande mot kvinnlig litteratur att det finns en "chic lit"-genre). "Anybody out there" har kommit i pocket och den är tillsammans med "Rachel's holiday" och "Last chance saloon" en av hennes bättre.
Jag kan aldrig kasta en bok! Annars har jag en del kandidater som mindre känsliga själar troligen skulle göra sig av med. Vad sägs t ex om SUKP(b):s Centralkommittés verksamhetsberättelse vid 19:e partikongressen, författad av Malenkov och tryckt i Moskva 1952? Språket är mycket märkligt och gör skriften klart läsvärd. Eller Hallberg - Stefanssons Anmälningsupptagning och protokollering från 1957! Också här fascinerar språket och förklarar många språkligt egendomliga polisuttalanden. Eller varför inte en liten pamflett från 1941: Ungdomens fiende n:o 1 Den offentliga moderna dansen av Allan Svantesson? Världen har onekligen förändrats en del sedan den skrevs. En fjärde bok jag har svårt att skiljas från är Per Edvin Skölds Deklarationshandbok från 1936. Undervisning för infanteristen från 1909 skänker mig också glädje, varje gång jag bläddrar i den. Och skrivs det numera klassiker som Intelligensmätningar och tidspejlingar av V Vallberg? Det finns inget tryckår, men den bör vara från tidigt trettiotal. Där kan man lära sig hur man mäter intelligens och intuition genom att använda en pendel över en boksida! Mätningar författaren själv gjort visar t ex att Bach ligger i topp (efter Jesus som tävlar i en egen klass) med 35 resp 37 medan apa ligger på 3 resp 2. (Och det är ändå inte så illa, eftersom "en neger, deltagare i pingstmöte" hade 3 resp 3. Hitler visade sig ha 18 resp 25 och Karl XII 26 resp 13. Hur skulle jag kunna skiljas från en sådan bok? F ö köpte jag i förra veckan min femtonde Billy-hylla på IKEA ...
Jag kan bara inte kasta böcker! I förra veckan släpade jag hem min femtonde Billy-hylla från IKEA. Jag bor i ett antikvariat ... Jag ska ge några exempel på böcker jag omöjligt vill skilja mig från:
(1) Malenkov: SUKP(b):s centralkommittés verksamhetsberättelse vid 19:e partikongressen (tryckt i Moskva 1952)
(2)Hallberg - Stefansson: Anmälningsupptagning och protokollering (lärobok på polisskolan från 1957)
(3) Allan Svantesson: Ungdomens fiende n:o 1 Den offentliga moderna dansen (pamflett från 1941)
(4)Per Edvin Sköld: Deklarationshandbok (1936)
(5) Undervisning för infanteristen (1909 års upplaga)
(6) V Vallberg: Intelligensmätningar och tidspejlingar (utan årtal men den bör vara från tidigt trettiotal). Här kan man lära sig att mäta såväl intelligens som "intuitionskraft" genom att låta ett föremål pendla över en boksida! Således visar sig Bach ha en intelligens på 35 och en intuitionskraft på hela 37, medan "en neger på ett pingstmöte" hade bara 3 resp 3. (Att jämföra med en apa som har 3 resp 2.) Allt enligt författarens egna mätningar ... Hur kan man leva utan en sådan bok?
Borde verkligen rensa nu. Svämmar över av böcker!!!
Jag börjar så sakteliga rensa ut saker från mina bokhyllor eftersom det börjar bli svårt att övertyga frun om att vi ska skaffa fler (och för den delen inte helt lätt att hitta väggar att ställa dem på heller).
Däremot tänker jag fortsätta med att inte slänga böcker. Att ge bort dem till andra eller använda dem till BookCrossing eller något annat skoj är en annan sak; då får ju någon annan glädje av boken istället för att den står hemma hos mig och samlar damm.