speaker for the dead
Speaker for the dead
Orson Scott Card
Återigen en bra SF! Jag är imponerad. Svår att lägga ifrån sig, svår att släppa. Väcker tankar kring vad är en människa, (framförallt vad är en god människa), Ur forskningssynvinkel är den dessutom mycket intressant.
Alla forskare som på något sätt har med människor att göra har fått lära sig att man påverkar genom att observera. Är detta ett problem? O S Card visar på ett brilliant sätt hur det inte är möjligt att vara den utanförstående observatören (i detta fall av "piggies") utan hur man måste ge och ta, och hur information påverkar. Och kommunikation i sig är information! I egenskap av forskare fick jag mig en tankeställare (även om jag sällan är så förmäten att jag tror att de jag observerar är lika intresserade som piggies).
Jag förstår inte (eller håller inte riktigt med, kanske jag ska säga) om Enders skuld. Är det befogat att uppleva skuld för något han inte medvetet begick? Vad säger det om honom som person att han personligen skapar Ender the Xenocide som monster?
Boken är mycket skickligt skriven och upplagd. Förordet (som jag som vanligt läste sist - varför har man förord som spoilers? Har aldrig riktigt fattat detta) sätter processen i fokus och ger en ytterlgiare dimension till själva skrivandet. När han beskriver sitt skrivande får man nästan lust att börja skriva själv. Men det förunderliga med Ender´s game och även fortsättningen Speaker for the dead är att det är ju inte så lätt som man förleds att tro - en bra idé behöver en bra inramning - dessutom. Ett berättartekniskt knep som jag tycker är extra fyndigt är karaktären Jane - lagom tills att vi tar henne för given försvinner hon för Ender. Vi ser plötsligt hur han blir hjälplös utan sitt stöd.
Hittade en analys av boken på [ http://www.hatrack.com/research/teachers/2004-01-01.shtml ].
Orson Scott Card
Återigen en bra SF! Jag är imponerad. Svår att lägga ifrån sig, svår att släppa. Väcker tankar kring vad är en människa, (framförallt vad är en god människa), Ur forskningssynvinkel är den dessutom mycket intressant.
Alla forskare som på något sätt har med människor att göra har fått lära sig att man påverkar genom att observera. Är detta ett problem? O S Card visar på ett brilliant sätt hur det inte är möjligt att vara den utanförstående observatören (i detta fall av "piggies") utan hur man måste ge och ta, och hur information påverkar. Och kommunikation i sig är information! I egenskap av forskare fick jag mig en tankeställare (även om jag sällan är så förmäten att jag tror att de jag observerar är lika intresserade som piggies).
Jag förstår inte (eller håller inte riktigt med, kanske jag ska säga) om Enders skuld. Är det befogat att uppleva skuld för något han inte medvetet begick? Vad säger det om honom som person att han personligen skapar Ender the Xenocide som monster?
Boken är mycket skickligt skriven och upplagd. Förordet (som jag som vanligt läste sist - varför har man förord som spoilers? Har aldrig riktigt fattat detta) sätter processen i fokus och ger en ytterlgiare dimension till själva skrivandet. När han beskriver sitt skrivande får man nästan lust att börja skriva själv. Men det förunderliga med Ender´s game och även fortsättningen Speaker for the dead är att det är ju inte så lätt som man förleds att tro - en bra idé behöver en bra inramning - dessutom. Ett berättartekniskt knep som jag tycker är extra fyndigt är karaktären Jane - lagom tills att vi tar henne för given försvinner hon för Ender. Vi ser plötsligt hur han blir hjälplös utan sitt stöd.
Hittade en analys av boken på [ http://www.hatrack.com/research/teachers/2004-01-01.shtml ].
Kommentarer
Postat av: Aleksanderkamilla
Very impressed!
Trackback