Marjorie, Grace och jag
Fay Weldon
Vem talar om Fay Weldon idag? Tidingen VI läser vågar göra det och har en lång artikel om henne, och till viss del hennes författarskap, i sitt senaste nummer. Efter den artikeln blev jag nyfiken på henne och plockade upp en vältummad pocket av henne, utgiven första gången på svenska 1974.
De tre brittiska flickorna Marjorie, Grace och Chloe träffas som barn under kriget och under livet fortsätter de att vara väninnor. De är mycket olika till sin karaktär: Marjorie den smarta karriärflickan som har tur i spel men otur i kärlek, Grace den vackra femme fatale som säger vad som faller henne in och slutligen berättarjaget Chloe som är självutplånande författarhustru med huset fullt av andras barn. Alla tre har de haft att göra med den sunkige men attraktive Patrick Bates. Vänskapen är udda - de tycks inte tycka om varandra men har varandra, angår varandra. När vi möter dem i boken är Chloe sliten av sin självupptagne man (som bland annat förbjuder henne att sova i hans säng, kräver att man inte ska ha några köksapparater utom ett kylskåp som enbart får användas till att kyla hans champange och som har tagit hembiträdet till älskarinna), Marjorie tvättar Patrick Bates smutstvätt och Grace hyser den begåvade avant garde regissören Sebastian.
Faw Weldon skriver inte på ett sätt som jag är van vid. Det är mycket kvinnligt. Här blir jag fundersam - för vad är det egentligen som jag uppfattar som så kvinnligt, förutom allt prat om livmödrar, mödrar, mensblod, relation till barn och älskare? Jag är inte säker på att jag köper hennes bild av kvinnlighet.
En viktig dimension i hennes berättande är hur kvinnor förhåller sig till sina män och hur de förhåller sig till varandra. Hon använder sig bitvis av dialoger och med hjälp av dem visar hon hur män använder sig av härkartekniker för att hävda och framhäva sig själva. Hon gör det så grovt att jag tycker det är jobbigt att läsa, lite för karikerande. Ytterligare en sak hon vill visa för oss är att även om män trycker ner kvinnor, är kvinnor fenomenala på att trycka ned sig själva.
Vad snygg din sida har blivit sedan jag var inne och kollade sist. Mycket stilren. Hoppas allt är väl och att du fortfarande bloggar och läser flitigt.
Hej, nu tycker jag det ska komma lite nya boktips här! Fast du kanske precis som jag är inne i en intensiv jobbfas? Hur känns det att återknyta kontakten med arbetslivet?
kram
Läste just en analys av En hondjävuls liv & lustar av Fay weldon om hur Ruth måste bli något annat än en kvinna för att lyckas med sin plan men in the end när hon lyckats och fått tillbaka sin man så fortsätter hon inte som hon-jävul utan går tillbaka till sin plats i könsmaktsordningen.
Boken heter Ironi & sexualitet -om ledarskap och kön av Anna Wahl, Charlotte Holgersson och Pia Höök.
Dom gör också analys av Helt hysteriskt, Patsy och Edina m.fl.