Ordet är ditt
Ordet är ditt
Patricia Tudor-Sandahl
Jag brukar vakna pö om pö under en halvtimme varje morgon. Klockradion och med den P1 går igång halv sju och när klockan är sju är jag vaken. Halvtimmens höjdpunkt är tankar för dagen, fem minuters personlig reflektion. Det är nästan alltid intressant, men när det är Mark Levengood eller Patricia Tudor-Sandahl som talar skärper jag mig alltid extra eftersom det då brukar vara än mer tankeväckande.
Det var den bilden jag hade i bakhuvudet när jag plockade på mig boken på biblioteket. När jag väl slog upp den, och insåg att den handlade om att skriva om sig själv (snarare än att skriva om sitt liv) blev jag än mer entusiastisk. Nu när jag läst ut den är jag beskviken. PT-S har skrivit en bok som skulle kunnat vara riktigt intressant, men som inte riktigt når fram.
De första kapitlen handlar om förutsättningarna för att minnas, de nästkommande om livets olika skeden och de utmaningar de för med sig för individen. Efter de kapitlen handlar ett kapitel om kreativitet, ett om skam, och sen resten om hur man kommer igång att skriva. Jag tror att PT-S har tagit vara på sina egna lärdomar efter att ha skrivit om sig själv och velat skriva en bok för andra som hjälp att skriva och för att använda skrivandet som en kreativ, läkande process. Därför blandar hon i samma bok tips i hur man skriver med psykodynamisk teoribildning om hur människan fungerar. Jag tycker att det haltar, även om jag har uppskattat delar av boken mycket. Kanske handlar det om en brist hos mig, att kunna tillämpa och göra om de kapitel hon skriver om psykologi till bränsle för att skriva själv. Kanske handlar det om att boken skulle vinna på en omskrivning till, att bitarna hade lagts till rätta lite till för att underlätta för mig som läsare att hitta den röda tråden.
En annan bok som ligger på mitt nattygsbord för tillfället är "att skriva om sitt liv". Den är inte heller bra. Den ger ett förslag på hur man kan jobba med att skriva sin självbiografi, men det konceptet i sig skulle inte behöva en hel bok: det skulle räcka med ett kapitel. Å andra sidan är det konceptet användbart: jag använder mig av det för tillfället när jag jobbar med min BoM.
Patricia Tudor-Sandahl
Jag brukar vakna pö om pö under en halvtimme varje morgon. Klockradion och med den P1 går igång halv sju och när klockan är sju är jag vaken. Halvtimmens höjdpunkt är tankar för dagen, fem minuters personlig reflektion. Det är nästan alltid intressant, men när det är Mark Levengood eller Patricia Tudor-Sandahl som talar skärper jag mig alltid extra eftersom det då brukar vara än mer tankeväckande.
Det var den bilden jag hade i bakhuvudet när jag plockade på mig boken på biblioteket. När jag väl slog upp den, och insåg att den handlade om att skriva om sig själv (snarare än att skriva om sitt liv) blev jag än mer entusiastisk. Nu när jag läst ut den är jag beskviken. PT-S har skrivit en bok som skulle kunnat vara riktigt intressant, men som inte riktigt når fram.
De första kapitlen handlar om förutsättningarna för att minnas, de nästkommande om livets olika skeden och de utmaningar de för med sig för individen. Efter de kapitlen handlar ett kapitel om kreativitet, ett om skam, och sen resten om hur man kommer igång att skriva. Jag tror att PT-S har tagit vara på sina egna lärdomar efter att ha skrivit om sig själv och velat skriva en bok för andra som hjälp att skriva och för att använda skrivandet som en kreativ, läkande process. Därför blandar hon i samma bok tips i hur man skriver med psykodynamisk teoribildning om hur människan fungerar. Jag tycker att det haltar, även om jag har uppskattat delar av boken mycket. Kanske handlar det om en brist hos mig, att kunna tillämpa och göra om de kapitel hon skriver om psykologi till bränsle för att skriva själv. Kanske handlar det om att boken skulle vinna på en omskrivning till, att bitarna hade lagts till rätta lite till för att underlätta för mig som läsare att hitta den röda tråden.
En annan bok som ligger på mitt nattygsbord för tillfället är "att skriva om sitt liv". Den är inte heller bra. Den ger ett förslag på hur man kan jobba med att skriva sin självbiografi, men det konceptet i sig skulle inte behöva en hel bok: det skulle räcka med ett kapitel. Å andra sidan är det konceptet användbart: jag använder mig av det för tillfället när jag jobbar med min BoM.
Kommentarer
Postat av: Charlotte
Intressant att så många människor känner att de har en bok inom sig, att man faktiskt kan tjäna pengar på att ge ut böcker som skall visa dessa människor hur man plockar fram den där boken....
Jag har ju själv läst (och tipsat dig om =)) några sådana. Det är en stor genre, eller på väg att bli. Kanske ett tips till oss som inte får skrivit den där boken - skriv en bok om hur det går till att inte skriva den ;)
Ha så kul imorgon. Hörde att du känner dig bättre nu.
Postat av: Johanna/bokidioten
Intressant reflektion! Vi kanske ska bilda en pakt - om ingen av oss skrivit den där boken om säg tio år - då har vi ett spin-off projekt spikat :)
Trackback