Dårskaper i Brooklyn
Paul Auster
Jag har sett många skriva om Paul Auster, sett att han finns med på många listor. Jag blev nyfiken och plockade upp dårskaper i Brooklyn. Det var kärlek vid första ögonkastet. Nattygsbordet är överfullt av halvlästa böcker som jag inte riktigt orka läsa klart. Och här kom en bok som jag bara inte kunde lägga ifrån mig. Jag sträckläste boken med ett leende på läpparna. Jag började tycka om de personer han beskrev, jag engagerade mig i de beslut de tog. Detta är en riktig feel-good bok med en sextioårig cynisk förtidspensionerad nyskild fd cancerpatient i huvudrollen. Och trots det lyckas PA göra boken så glad, så rolig! På omslaget står att detta är en bra inkörsport till PA. Och jag tror att det blir det för mig.
Ett stort minus är att när boken var slut så var den slut. Jag funderade lite på hur det fick för Honey och Tom, hur skulle Aurora klara sig i Brooklyn och så vidare. Men boken lyckades inte engagera mig, fick mig inte att ställa nya frågor till mig själv, ifrågasätta min egen världsbild. Och det vill jag gärna att en bok ska göra. Vad tänkte PA när han skrev boken? Vad ville han ha sagt?
Jag gillade Austers Timbuktu och har funderat på att läsa Dårskaper i Brooklyn. Jag blev ännu mer nyfiken på den av den här beskrivningen. Intressant.
Hej,
jag är inte så förtjust i Paul Auster, för mycket vindlingar som förvirrar. Jag älskade däremot boken "Vad jag älskade"/2004 av Siri Hustvedt, gift med Paul Auster. Hennes miljö är också NY.
Jag blev glad när fick ett inlägg från dig, en person jag inte känner! Jag har bytt URL. Jag vill vara anonym då vi kommer att lägga ut sidan på bibliotekets hemsida där jag jobbar.
Nähä, är DE ihop?!! Jag har Hustvedt nyinköpt i bokhyllan, kanske en bra anledning att plocka upp den när nuvarande surdegar är avpolleterade eller utlästa *funderar bokidioten*
Ser man på. Vi läste visst samma bok! Jag håller med om att den inte ställer några djupa frågor, eller utmanar på något sätt. Men ibland är det ju skönt att bara bli underhållen för stunden.
En bok han hade lite mer djuplodade tankar med är I de sista tingens land, men den är verkligen inte feelgood, den är bra men mycket sorglig.
Jag läste ut Vad jag älskade i natt, den var så bra att jag inte kunde sluta läsa, jag har bara sovit 3,5 timmar inatt, så bra var den.
Pi: jag kan ju avslöja att det var din recension som gjorde att jag plockade upp just den boken! Och underhållning är väl inte det sämsta?
Hej! Fick Austers New York-triologin i present i somras. Läste de tre böckerna i ett sträck och de fick en verkligen att vara delaktig. Som jag ser det finns där två vägar att gå som läsare av triologin. Antingen vara passiv och inte tolka själv - och då antagligen tycka att de är väldigt ofullständiga, eller att tolka en massa själv och därmed känna sig som en sorts medförfattare och då kan de bli superspännande!
Vad roligt att se att det var flera här som tycker om Hustvedts What I Loved! Jag blev också helt tagen av den när jag läste den förra året.
Hello there! Just came across your site and thought I would say hello