bokidioten

Priset på vatten i Finistère
Bodil Malmsten

Var ska jag börja? Vad är egentligen det här en bok om? På ytan är det här en bok om Finistère, om att flytta till Finistère, om att uppleva Finistère. Att beskriva boken på det här sättet är att orättvist jämföra den med Peter Mayles ett år i Provence.

På ett annat plan är det flykten från Sverige. Man vet vad man lämnar men inte vad man kommer till. Får man lov att göra så när man är 55+?

På ett plan handlar det om skrivkramp, om författarens ökande ångest över att skriva en bok som ska finnas (komma ut) men som bara inte finns. Detta tema blir mer och mer uttalat när boken börjar närma sig sitt slut.  

På ett annat plan handlar det om att anlägga en trädgård. En stor del av boken handlar om hoppstenar, mullvadar, pioner, krokusar, tulpaner och därmed blir även priset på vatten i Finistère viktigt. Och titeln tycker jag är underbar.

På ett plan är själva behållningen att få höra BMs röst i huvudet, så som hon talade i Sommar, att få njuta av hennes språkliga fantasi som vänder på en mening och lyckas utan att säga emot sig själv. BMs språk är bra. Det är njutart.

Som ni ser uppfattar jag boken som splittrad. Fast jag inte kan lägga boken ifrån mig undrar jag varför jag läser boken. Det känns konstigt. Driver hon med mig?

Ett sätt att se på boken är att BM vill beskriva sin upplevelse av Finistère men att beskriva det vackra, det lyckliga, låter sig inte göras (som hon själv skriver i boken). Genom att beskriva sin nästintill idylliska liv i Finistère och i sin trädgård mot en fond av skrivkramp och vardagliga gruskorn, tillåter hon oss att se det idylliska. När hon beskriver ur hon vattnar sin trädgård under stigande stress (jag borde egentligen skriva nu...) kan vi också se hur underbart hon upplever sin trädgård.

En återkommande reflektion i mina komentarer om böcker är frågan var börjar fiktionen och var slutar författaren? Ända till slutet var jag övertygad om att BM är huvudpersonen i sin bok. Ända till hon dementerar det. När ajg slår ihop boken är det det som stannar kvar. Handlar det inte om BM? Vad innebär det för vad jag har läst? Är det mindre intressant om det inte i detalj är självupplevt?