Mary, Lou och spindelns nät
Carolyn Keene
När jag var liten gillade jag inte Kitty. Mary och Lou däremot! Ett fåtal böcker från den tiden har överlevt, även om just den här nått mig via hjärta till hjärta.
Mary och Lou är tvillingar. Mary är tekniskt lagd. De bor på Starhurst internatskola i närveten av kapten Ned Dana och faster Harriet.
Boken är faktiskt otroligt dålig! (Vilket med säkerhet inte kommer att hindra mig från att läsa fler, förståss!) Jag har faktiskt inte mycket att säga till den tolvåriga Johannas försvar. Språket är platt och karaktärerna - alla karaktärer - är otroligt enkla. Det finns onda och goda människor och redan första gången vi träffar på dem, i första meningen, vet vi vem som är ond och vem som är god. Om någon talar gällt, kastar en elak blick, säger något irriterat, behöver vi inte fundera på vilken sida de är. Inte heller behöver vi grunna på varför människor är som de är.
Till sist, en tanke kring huvudpersonerna: Mary och Lou är 16 år och kör bil, får vi veta halvvägs genom boken. Det stör mig lite för i mitt huvud är de 13-14: de är inte intresserade av mode eller killar eller något sådant vi gärna förknippar med tonåren.
Ja, jag vet att jag inte är målgrupp. Och kanske just därför blev detta en intressant utflykt in i en annan typ av litteratur.
Jag får deja vu nu. Känns som att jag borde läsa en Mary, Lou-bok igen. Jag fastnade inte för böckerna och nu blir jag ju nyfiken varför.
Men varför har jag alltid trott att böckerna handlat om en tjej, MaryLou, och inte två? Har alltså inte läst någon, fast vi hade ett par i mitt barndomshem...tokigt! :)
Jag läste min första Mary, Lou-bok nyligen, och jag tyckte att den var helt okej. Jag hade inga stora förväntningar precis, och dessutom var det en av de allra första i serien. De blir kanske sämre senare.
Men tvillingar var de inte, det skilde ett år på dem.
Anna: ja, gör det, läs om en och se vad du tycker! Du borde också kunna se skillnader mellan Mary, Lou och Kitty!
JoVi: jag tänker också på dem som en person, snarare än två. Det ligger så bra i munnen som ett namn, det kanske är det?
Marika: aha, då missade jag det årets skillnad mellan dem. Tack för rättelsen!
När du berättar att du som liten läste den och den ungdomsboken, så vet jag att du inte kommer från arbetarhem. Det fanns nämligen inte barnböcker och sagoböcker eller ungdomsböcker i arbetarhem. En läshungrig unge läste allt som man råkade komma åt, även hos grannar och i hyllorna från de vuxnas boksamlingar. Även böcker som tillhörde äldre syskon slukades oförbehållsamt, vilket kunde innebära att man som åttaåring slukade både Deckare, Pinuptidningar och Vilda-Västernböcker. Senare som tioåring hade man redan avverkat den genren och nyfiket börjat gräva i bokskåpen bland äldre klassiker inom skönlitteraturen: företrädesvis poesi, arbetarlitteratur och 1000-sidiga böcker av Dostojevskij etc.
Så när jag ser vad du läser, som 30-åring, så kan jag inte undgå att tänka att du har oändligt mycket att upptäcka med ditt intresse för böcker.
Asalea, tack för en fin och tänkvärd kommentar! Jag fick anledning att tänka efter hur det var och hur det har format mig. Du har rätt i att jag inte har vuxit upp i ett arbetarhem även om det kanske inte ligger så långt bort. Jag blev uppmuntrad att läsa, och det sågs inte som konstig att jag läste mycket. Däremot äger jag mycket få barnböcker: det var biblioteket som var min oas. Nu som vuxen försöker jag hitta igen några böcker som gjorde intryck på mig då.
Det var intressant att du skriver att jag har oändligt mycket att upptäcka kvar. Jag har nu som vuxen "gjort om" mycket av min läsresa - nu när jag inte längre skäms för att läsa barnböcker. Jag läste även mycket vuxenböcker när jag var alldeles för liten men uppskattade det nog inte fullt ut. Jag skulle älska att hitta tillbaka till den litteraturen - ex Dostojevskij - men den här gången för att jag känner lust, snarare än för att böckerna var tillgängliga eller berömda. Jag har ett tämligen ambivalent förhållande till klassiker...
Din kommentar har verkligen berört mig - och gjort mig nyfiken på dig!
Intressant kommentar från Asalea. Jag är uppvuxen i ett arbetarhem och vi hade många böcker hemma i de kategorier som Asalea räknar upp. Det känns som om hon kan mena längre tillbaka i tiden än 70- och 80-talet som jag är uppvuxen på?
Det här med ett ambivalent förhållande till klassiker tror jag i många fall beror på skolans tvång att läsa dessa böcker. Så är det iaf för mig, jag kan inte minnas en enda bok som gav mig något...däremot i vuxen ålder!
Barn ska läsa barnböcker, ungdomar ska läsa barn- och ungdomsböcker och vuxna ska läsa alla sorters böcker. Tycker jag :)
Jo, Asalea sätter fingret på något intressant och viktigt. Jag funderar - och återkommer när jag fått mer ork!