Corporate bullshit
Corporate bullshit. Om språket mitt i city
Lars Melin
En tunn pocket vars framsida ser ut som en löpsedel. När jag köpte den trodde jag att det skulle vara en halvseriös bok att bläddra och fnissa till, men det var ett felaktigt antagande. Detta är en bok som väcker många frågor och många olika frågor. Kanske en bra karakteristik av boken är populärvetenskap blandat med kåseri.
Corporate bullshit är ord man svänger sig med i affärsvärden som förlorat sitt innehåll. Jag brukar använda begreppet buzzword när jag ser det här. Det är ord som från början haft en tydlig betydelse men som genom att bli populära slits ut och vattnas ur. Två idag mycket frekventa buzzwords är innovation och entreprenörskap, vilket också råkar vara de två facktermer som är viktigast för mig. När ett begrepp går från att vara specifikt till att vara allmänt blir det problem med att använda det i seriösa sammanhang. Tyvärr.
Just detta, att samma ord både kan ha en specifik och allmän betydelse tror jag är något LM borde skrivit mer om. För som det blir nu raljerar han ibland över orden. Självklart är jag lite extra känslig eftersom många av orden han använder använder jag också. Fast då i specifik innebörd. När LM hävdar att synergieffekt, skalfördelar och strukturaffär är nästintill synonymer blir jag irriterad. För mig är detta fackuttryck och viktiga att hålla isär. Återigen snubblar jag i läsningen när jag glömmer att LM hanterar orden enbart som buzzwords, inte i deras ursprungliga betydelse.
En annan fundering ligger i språket som verktyg. Om språket är ett nödvändigt verktyg för att tänka eller inte är omtvistat men ofta, inte minst i humanistiska och samhällsvetenskapliga vetenskaper är språket i sig viktigt. Det kan handla om att uttrycka sig klart (så det går att begripa vad det står) det kan handla om att förmedla något genom språkdräkten. I en artikel i senaste numret av tidningen SPRÅK skriver journalisten Henrik Höjer en raljerande artikel om detta där jag tycker att han delvis skjuter brevid målet. Det är inte alltid lätt att undvika fikonspråk! För att återvända till LMs bok: jag inser efter ett tag att LMs bok dels bygger på hans språkvetenskapliga kunskap, men att han under resans gång måste ha skaffat sig betydande kunskaper i "affärs-svenska". Gränsen mellan orden och vad de står för hänger intimt samman. Ibland hoppas jag att LM skulle våga titta mer på vad orden betyder - det finns ord här som jag faktiskt inte vet vad de betyder - en ordlista i slutet skulle i alla fall jag uppskattat.
Den som orkat läsa ända hit har nog redan insett att detta är en bok som jag gillar och som fått mig att tänka till. Jag måste också avslutningsvis berömma LM för hans bredd - sidorna om tag lines, företagsnamngivning, retorik, floskelbingo och Moses på konsultspråk kommer jag att återvända till. Så länge kanske jag sätter mig och sätter ihop en egen floskelbingo.
Lars Melin
En tunn pocket vars framsida ser ut som en löpsedel. När jag köpte den trodde jag att det skulle vara en halvseriös bok att bläddra och fnissa till, men det var ett felaktigt antagande. Detta är en bok som väcker många frågor och många olika frågor. Kanske en bra karakteristik av boken är populärvetenskap blandat med kåseri.
Corporate bullshit är ord man svänger sig med i affärsvärden som förlorat sitt innehåll. Jag brukar använda begreppet buzzword när jag ser det här. Det är ord som från början haft en tydlig betydelse men som genom att bli populära slits ut och vattnas ur. Två idag mycket frekventa buzzwords är innovation och entreprenörskap, vilket också råkar vara de två facktermer som är viktigast för mig. När ett begrepp går från att vara specifikt till att vara allmänt blir det problem med att använda det i seriösa sammanhang. Tyvärr.
Just detta, att samma ord både kan ha en specifik och allmän betydelse tror jag är något LM borde skrivit mer om. För som det blir nu raljerar han ibland över orden. Självklart är jag lite extra känslig eftersom många av orden han använder använder jag också. Fast då i specifik innebörd. När LM hävdar att synergieffekt, skalfördelar och strukturaffär är nästintill synonymer blir jag irriterad. För mig är detta fackuttryck och viktiga att hålla isär. Återigen snubblar jag i läsningen när jag glömmer att LM hanterar orden enbart som buzzwords, inte i deras ursprungliga betydelse.
En annan fundering ligger i språket som verktyg. Om språket är ett nödvändigt verktyg för att tänka eller inte är omtvistat men ofta, inte minst i humanistiska och samhällsvetenskapliga vetenskaper är språket i sig viktigt. Det kan handla om att uttrycka sig klart (så det går att begripa vad det står) det kan handla om att förmedla något genom språkdräkten. I en artikel i senaste numret av tidningen SPRÅK skriver journalisten Henrik Höjer en raljerande artikel om detta där jag tycker att han delvis skjuter brevid målet. Det är inte alltid lätt att undvika fikonspråk! För att återvända till LMs bok: jag inser efter ett tag att LMs bok dels bygger på hans språkvetenskapliga kunskap, men att han under resans gång måste ha skaffat sig betydande kunskaper i "affärs-svenska". Gränsen mellan orden och vad de står för hänger intimt samman. Ibland hoppas jag att LM skulle våga titta mer på vad orden betyder - det finns ord här som jag faktiskt inte vet vad de betyder - en ordlista i slutet skulle i alla fall jag uppskattat.
Den som orkat läsa ända hit har nog redan insett att detta är en bok som jag gillar och som fått mig att tänka till. Jag måste också avslutningsvis berömma LM för hans bredd - sidorna om tag lines, företagsnamngivning, retorik, floskelbingo och Moses på konsultspråk kommer jag att återvända till. Så länge kanske jag sätter mig och sätter ihop en egen floskelbingo.
Kommentarer
Trackback