bokidioten

Gomorra
Roberto Saviano

Vad ska jag säga om den här boken förutom att jag har tänkt mycket på den sedan en vecka tillbaka? RS försöker göra två saker på samma gång. För det första har han skönlitterära ambitioner - detta är en reportagebok utöver det vanliga. För det andra försöker han ge en bild av den napoletanska mafian, camorran.

Boken har givit mycket men jag blir trött på att RS inte har en pedagogisk ambition. Jag hänger inte med! Jag vill ha en vägvisare, kartor, listor med personer, register. RS skriver med ett språk som jag skulle kunna kallat kåserande om det inte hade varit för att innehållet är så lite roande. Han är med när det händer något. Han tvekar inte att gå in på blodiga detaljer som ska få läsaren att känna som om man är där. Men han är inte lika intresserad av att ge oss en heltäckande bild, få oss att förstå helheten. Vi får se detaljer. Den här boken hade tilltalat mig mer om RS försökt lägga historien mer till rätta.

Samtidigt är det en fantastisk historia som han berättar, en otrolig historia, en blodig historia men också en historia som ger mig rejält perspektiv på organiserad brottslighet. Ganska snart börjar jag fundera på varför inte organiserad brottslighet är en mer utbredd. Och jag kan inte förstå hur man skulle kunna befria samhället från den här typen av brottslighet.