bokidioten

*Malin* undrar vilken som är min topp 5 av bokserier.

 Det här var ju ett tema som klippt och skuret för mig! Ofta kan jag bli irriterad över min egen förmåga att vilja veta vad som händer sen. Det finns (bok)serier som jag köper fastän jag egentligen har tröttnat. Bara för att få veta hur det går... Framförallt är det väl barnböcker och deckare som går som serier? När jag tittar på mitt val är det i samtliga fall serier där karaktärerna på ett eller annat sätt utvecklas. Fem-böckerna, till exempel, är inte med.

Lotta-böckerna. (Merri Vik) Som läsare av min blogg upptäckt står Lotta-böcker högt i kurs här hemma. Det häder till och med att jag drömmer (jupp, fler än en gång) att jag går in på ett antikvariat och kommer ut med ett par Lotta-böcker. Det är stämningen som fångar mig (se comfort books) och sättet på vilket det är berättat. Tänk att äga alla 47...

Harry Potter. (Rowling). Jo, jag tröttnade nog egentligen flera böcker innan HP7. Men det gick ju inte att låta bli att läsa! Jag ville veta hur det går, ville få komma tillbaka till miljöerna.

Havers & Lynley (Elisabeth George). Jag har inte ens läst sista boken, men köpte den samma sekund som ajg såg den. Iofs har jag ju tröttnat på EGs sätt att skriva, men jag vill veta hur det går.

Sabine (Vibeke Ohlsson). Jag återvänder gång på gång. Detta är en av de första roman-karaktärer som verkligen berörde mig.

Hamilton (Jan Guillou). Nästan en hel rad i min bokhylla är uppfylld av Guillous böcker om Hamilton. De berörde mig mycket när jag läste dem, men jag tror inte de klarar min bokmärkning så det lär inte bli nån omläsning å det närmaste.