bokidioten

Liftarens guide till galaxen - Douglas Adams

Restaurangen vid slutet av universum - Douglas Adams

Livet, universum och allting - Douglas Adams

Ajöss och tack för fisken - Douglas Adams

Femte delen av triologin får inte vara med på min lista - den kan inte riktigt mäta sig med de andra. DA kan inte ha varit i en bra fas när han skrev den. Varför liftarens guide är så bra? Jag gillar DAs sätt att skriva på, jag vet att han inte gillade att skriva och att han hade fruktansvärd skrivångest. Trots det är slutresultatet så bra. Ibland blir han mer än nödvändigt virrig och för att vara fullständigt ärlig tror jag väl inte riktigt att början och slutet på triologin hänger ihop. Det gör inte mycket. Böckerna ska läsas inte av nyfikenhet av hur det går med livet, universum och allting utan för att njuta av de enskilda episoderna.

Mara and Dunn - Doris Lessing. Det här är väl första nobelpristagaren på någon av mina bokfemmor. Jag plockade upp den mest av en slump på en flygplats och kunde inte släppa den. Boken kan med lätthet placeras in även som dystopi och beskriver, förstår vi efter ett tag, livet efter söndervittringen av civilisationen. Jag tar med boken, inte därför att den ger mig samma läsnjutning som DA, utan för att boken lyckades beröra mig. 

Det osynliga barnet

Tove Jansson

Av någon anledning har jag alltid haft lite svårt för mumintrollen. Jag tror jag förläste mig på seriealbumen när jag var liten. Och sen var det den där filmatiseringen på det glada sjuttiotalet där man under programmets gång lär mumintrolls-skådespelarna ta av sig huvudena för att vi skulle få se att de var skådespelare och inte riktiga mumintroll... vad det nu var, just mumintrollen har inte haft någon särskild plats i mitt hjärta och till skillnad från andra figurer har jag heller aldrig tänkt tillbaka på mumintrollen med nostalgi.

Därför var det med stor glädje och förvåning jag började läsa novellsamlingen. TJ skriver finstämt och använder sig av muminvärldens galleri för att få fram känslor, situationer och personlighetstyper. När jag läser hennes noveller förstår jag på ett annat sätt hur det är att vara människa, och att olika människor kan fungera så olika. I novellen "hemulen som älskade tystnaden och som byggde ett nöjesfält"  förstår vi hur just Hemulen fungerar, varför han gör som han gör, och hur han interagerar med sin omgivning. Vi förstår varför kommunikationen inte fungerar mellan Hemulen och hans omgivning. Jag förstår längtan på ett annat sätt efter att ha läst "hattifnattarnas hemlighet". Jag förstår ensamhet och beundran på ett annat sätt efter att ha läst "snusmumrikens vårvisa". TJ är helt enkelt fenomenal på att belysa människor och mänskliga relationer och hon gör det med hjälp av enkla fantasti-figurer och genom att det inte är människor framstår också deras renodlade egenskaper klarare.

Min favorit bland novellerna är "Filifjonkan som trodde på katastrofer". TJ skildrar med skärpa hur det är att vara katastrof-tänk-benägen och slutet på historien är befriande i all sin absurdhet.

Välkomna på middag söndagen den elfte november 2007!

I glada figurers lag kommer vi under kvällen att avnjuta en förrätt bestående av morotsstavar med yoghurtsås, till huvudrätt tacos och vi avslutar middagen med glass. Som ni ser är middagen anpassad för att avnjutas i sällskap av hela familjen, varför menyn är synnerligen barnvänlig. Till middagen får man välja mellan vin och vatten. Gästerna uppmanas att ej röka till maten.

Nej, förresten. Just ikväll lägger jag lilla A först. Och varför laga middagen själv? Jag beställer hem en kock som gör en utsökt måltid. Och en butler som passar upp.

Här har vi de inbjudna:

Höger sida av bordet

Ford Perfect (liftarens guide, etc: Douglas Adams). Någon som har åkt tvärs och kors över galaxen för att skriva en guidebok borde ha många bra historier att berätta. Han är också tillräckligt lättsam och har skinn på näsan så han klarar att prata med Sherlock också.

jag

Sherlock Holmes (Baskervilles hund, etc: Conan Doyle). Jag är övertygad att även om han blir dryg kan han också vara intressant att lyssna till. I och för sig är nog dr Watson en bättre historieberättare, men Sherlock kan nog komma med intressanta kommentarer till andras historier också.

Vänster sida av bordet

Kristina (utvandrarna, etc Vilhelm Moberg). Henne måste vi ta hand om så hon inte känner sig utanför. Men jag vill gärna lyssna till vad hon har varit med om, hur det var. Och ge henne en chans att komma tillbaka till Sverige, även om det är över hundra år för sent. För att hon ska känna sig väl till mods får hon en samtida präst till bordet.

Gösta Berling (Gösta Berlings saga, Selma Lagerlöf). Jag vill höra alla hans historier och träffa honom på riktigt. Jag är övertygad att han är en kul typ, får bara se till att inte han och Ford Perfect ger sig i kast med att dricka gargelblasters. Kristina brevid borde ha en lugnande inverkan.

Johanna (Påven Johanna: Donna Woolfolk Cross). Jag tycker att hon är tråkigt beskriven i boken, men jag ger henne i alla fall en chans. Jag är övertygad om att hon och Sherlock får intressanta saker att tala om, att de är lika smarta. Och jag är så nyfiken på att fatta hur det verkligen var för tusen år sedan och hur hon uppfattar dagens kvinnosyn.

Ikväll vill jag vara glad. Inga stökiga gäster. Dr Rheinhart (tärningsspelaren) får inte komma. Jag funderade ett tag på Ender (Enders game) så han får komma ifrån ett tag, stackarn, men det får vänta till en annan kväll.