dagens skörd

Jag har varit på hjärta till hjärta i Linköping idag som har en ovanligt fin och välsorterad bokavdelning. Vad sägs om den här bibban böcker för nittio kronor?

Marian Keyes - tankar från sängkanten
Emily Brontë - wuthering heights (om jag köper den kanske jag läser den. Och i vilket fall som helst pryder den sin plats i bokhyllan)
Ruth rendall - the sectret house of death (en av mina favoritförfattare)
Dennis Lehane - patient 67 (det är så många som skrivit entusiastiskt om den att jag börjar bli nyfiken)
Agatha Christie - tio små negerpojkar (nej. jag har faktiskt aldrig läst den. Men nu ska det bli av!)
Ruth Rendall - Adam and Eve and pinch me (en av mina favoritförfattare. Orginalprislappen: 109 kr är fortfarande kvar)
Laura Ingalls Wilder - little house on the prairie (älskade serien men tror aldrig jag läst någon av böckerna)
Katherine Paterson - Bron till Terabitia (har nyligen filmatiserats)
Michale Bond - Paddington på resa (ett riktigt kap - en sliten kapitelbok med en av min barndoms favoriter)
Edith Blyton - fem och kidnapparna (jag blev sugen på att läsa om en. Älskade dem som barn)


 

bokfemman: fantasy

"Vilken är din topp 5 av fantasy?" undrar Malin.

Jag gillar fantasy mycket - i alla fall i teorin. I praktiken inser jag att det var länge sedan jag egentligen läste någon fantasy och att det i alla fall är alltför länge sedan för att jag ska komma ihåg enskilda böcker. Kanske är det så att jag vuxit ifrån fantasy  (och det kommer från en som suktar efter en oläst Lotta-bok!).
 
Min lista kan tyckas lite enahanda, men det står jag för. Jag gillar verkligen böckerna, tröttar inte på att läsa och läsa om dem, lyssna och lyssna om dem.

Liftarens guide till galaxen - Douglas Adams

Restaurangen vid slutet av universum - Douglas Adams

Livet, universum och allting - Douglas Adams

Ajöss och tack för fisken - Douglas Adams

Femte delen av triologin får inte vara med på min lista - den kan inte riktigt mäta sig med de andra. DA kan inte ha varit i en bra fas när han skrev den. Varför liftarens guide är så bra? Jag gillar DAs sätt att skriva på, jag vet att han inte gillade att skriva och att han hade fruktansvärd skrivångest. Trots det är slutresultatet så bra. Ibland blir han mer än nödvändigt virrig och för att vara fullständigt ärlig tror jag väl inte riktigt att början och slutet på triologin hänger ihop. Det gör inte mycket. Böckerna ska läsas inte av nyfikenhet av hur det går med livet, universum och allting utan för att njuta av de enskilda episoderna.

Mara and Dunn - Doris Lessing. Det här är väl första nobelpristagaren på någon av mina bokfemmor. Jag plockade upp den mest av en slump på en flygplats och kunde inte släppa den. Boken kan med lätthet placeras in även som dystopi och beskriver, förstår vi efter ett tag, livet efter söndervittringen av civilisationen. Jag tar med boken, inte därför att den ger mig samma läsnjutning som DA, utan för att boken lyckades beröra mig. 



bokfemman: drömvärld

Jag vet att "alla" andra gjorde denna bokfemma redan vecka 44, men jag har njutit av den här ett tag. Precis som middagsbjudningarna (karaktärer och författare) är den tankeväckande och perfekta att fundera på när man cyklar till universitetet i snålblåsten eller har tröttnat på att lösa världsproblemen klockan fyra på natten.

Frågan var:

Veckans tema för Bokfemman är drömvärld. Nämn fem böcker som du skulle vilja hoppa in i och få uppleva irl om du kunde.

Här har jag valt miljöer som skildras i böckerna snarare än att vara med själv och delta i boken. Vem vet, jag kanske återkommer med  ytterligare en uppsättning svar till samma bokfemma?



Harry Potter. Här väljer jag gärna en tidig version, definitivt innan Dumbledorne försvinner ur historien. Jag vill se slottet i verkligheten, komma ytterligare ett steg närmare än vad man kan göra i filmerna. Jag vill smaka på maten, lukta, hitta hemliga gångar och sitta i common room. Förmodligen kommer de andra att tycka jag är underlig, en riktig mugglare tre gånger så gammal som dem, men det vägrar jag ta hänsyn till just nu.
 
Bilbo. Jag var inte gammal första gången jag läste Bilbo och har alltid föredragit den framför framför triologin. Detta trots att det inte finns en enda kvinna beskriven i hela boken. Den är lite snällare och stämningarna är ljusare. Framförallt är det hobbitarna och deras land jag vill besöka.

Narnia. Jag vill framförallt träffa på karamellträdet och lyktstolpsträdet. Jag är lite bekymrad för att bli besviken: jag har burit med mig minnet av träden sen jag var liten och jag hoppas de inte gör mig besviken nu. 

Hedningarnas förgård. Jag har läst om böckerna om Sabina, den en-armade slaven i antikens Rom, gång på gång. Jag har som
sentida turist gått omkring i Suburra och försökt föreställa mig antikens roll. Besöker jag Sabina kommer jag att besöka imperiets skuggsida. Kanske kan jag få lov att göra studiebesök till mer välbeställda, kanske till Gordianus?
Sherlock Holmes. Första gången jag kom till London var jag besviken och hade svårt att få bilderna att gå ihop. Är det har verkligen Doyles London, Andrew Taylors London, Dickens London, Holmbergs London? (Jack the rippers London) Var är den täta dimman, var är  ljudet av diligenserna, var är herrklubbarna, rökrockarna? Så levande var för mig det förra sekelskiftets England att jag blev förvirrad över att det inte fanns kvar.  Jag vill här göra två besök: jag vill besöka London och gå omkring på gatorna i dimman. Sen vill jag ut på landet, gå på hedarna, känna (i Rebecca) Daphne du Mauriers England. Och om jag fortfarande har en liten önskan kvar, låt mig få sitta med Peter Hill i en fyr långt utanför skottska kusten i stargazing!


 


Alla tiders Lotta

Alla tiders Lotta
Merri Vik


Ahhh... det här är min sista Lotta-bok och jag känner redan en viss abstinens.

Den här boken kommer direkt efter vilken tur, Lotta som jag läst
tidigare. (När jag nästa gång läser om alla Lotta-böcker ska jag läsa dem i ordning. Lovar.) Det är sommarlov och Lotta är med sin mamma i Rönnvik. Våra "vanliga" bifigurer - framförallt Giggi och lockige Fridolf - är frånvarande i den här boken. Paul gör ett kort gästspel. Lenni får en lite större roll än i böckerna jag läst hittils.

En scen är speciellt rolig. I Rönnvik har man byggt en golfbana. Och Lotta kan ju inte det där med golf... Det för med sig ett par komiska situationer och gör att jag som ogolfande läsare känner mig ganska världsvan. Till och med jag vet ju att man inte får flytta andras golfbollar!

Det slog mig när jag läste slutet på boken att visserligen gör Lotta bort sig ständigt (och Giggi aldrig) men hon gör aldrig fel med flit. Hon är verkligen helylle, ställer hela tiden upp. Hon nekar inte att göra intervjuer med personer hon tycker illa om och ställer upp på att dagligen läsa tidningen för gamla tanter.  Det verkar som inte rättvist att ha ständigt så gott uppsåt och så ofta hamna i klistret. 

bokbloggar 2.3

Två månader sedan senaste bokbloggslistan och det har tillkommit många nya bloggar! Ett par trogna bloggar har hamnat i koma, och de är borta från listan.

Som vanligt markerar jag mina favoriter med (*). Saknar du någon blogg vill jag gärna veta det så jag kan uppdatera! Jag uppdaterar listan kontinuerligt och nyupptäckta bloggar markerar jag också (NY).

Jag har undvikit kommersiella bloggar, bokhandlar och utländska bloggar. Vissa bioblioteksbloggar som jag fastnat för finns med.

Jag vill slå ett slag för söktjänsten  
Boksök  och  diskussionsforum om böcker (Boktips, Busluren, bokforum (Bokhyllan.com, X-libris och inte minst  AFF! (aff -> snack -> fritid -> böcker). Missa inte bokcirklar!

BOKBLOGGAR

A
Alwidas grymma boktips
Amoroso NY
Angos bok och filmblogg
Anna och Hampus bokblogg
Annas bokhylla
Arinas bibliotek NY
Att ljuga är att visa hänsyn (Montecore) NY

B
Barbabloggen (Håbo bibliotek)
Barnböcker och spel (Ango)
bibliobuster (Anna-Stina)
bibliotekariens bästa
bilderboksbloggen
Bims blogg
Bokbabbel (Magix)
Bokbloggen (Tobias, Peter, Magnus)
Bokbloggen (Gealach)
bok&film
bokfreak 
Bokblomma
bokgnagaren
Bokhora Trots namnet...
bokgrottan (Mim)
bokinkastet
bokloggen (boktokar)
bokmalin NY
bokmamman (Carola)
bokmania
Bokmoster även om tyska böcker
bokomaten
*bokskotten  (Robin)
*Boksoffan (Mathias)
bokstollarna
 Boksynt (Älmhults bibliotek)
*bokstavligt talat (AnnCharlott)
*boktokig (Eva)
bookhouse girl
*Bookreflections (Belgarion) mycket deckare
bränt järn
Böckermedmera (Erika)

C
Calliope
*Camillas boklåda
Caveat lector (Marianne)
Cornelia läser

D
* Den döda zonen (Hieronymus)
*Den sköna bloggen (Sandvikens folkbibliotek)
djupingcirkeln
*Du är vad du läser (Hans)

E
Emmas boktips
En annan sida (Petra)
En bok (Kristina)
*En bok om dagen (pysseltanten)
En textmissbrukares bekännelser
*Ett hem utan böcker (Martina)
Ex libris (Cia)

F
f'***-klubben filosoferar
flaskposten
Fröken Evans
fröken Nina

G
*Gemen och verserad (Pi)
Gröna rummet NY
Gunnars deckare

H
Hermia says NY
*hundöra (Jenny)

K
Kamilla och Helene om böcker
Katafonteolog
*Kitty Drew (om Kitty-böckerna)
*Klaras text
*konsonantmylla (Mathias & Ika)
Krabba (Linda)

L
Lazy's library
*ljudboken
*Lottas bokblogg
Lotta
läsa bör man
Läsdagboken
läser och funderar (Ylva) NY

M
*Marias bokblogg
Marikas bokdagbok
mims bokgrotta
min bokhylla (Malwa)
mina böcker
Moussa
Månskensdans (Johan)


N
*Nekulturny (Christian)
*Nittonde stolen 
*N O M

O
Olofströms biblioteks bokblogg
*Ooofbok (Ann-Sofie)

P
*pocketbloggen (Karin)
pocketpocketpocket (Mårten)

S
Signe
*Spectatia
Stellas bokblogg

T
Tekoppen NY
The many faces of L  (tvåspråkig)
*the girl less likely to
the poor player (Camilla) tvåspråkig
the sensitive bookish type (Laura och Mary)
*Theresans
Tinas läslust
Tobias bokblogg
Tolkat: böcker (Markus)  NY 

U
*Utflykter i bokskogen (Jenny)

V
Verners bokylla

W
*World of Malin (missa inte bokfemman!)


LÄSDAGBÖCKER

Bokstäver (Cecilia)
Helenas böcker
Lettura
The book pond


Översättarmissar

Jag vill slå ett slag för ett inlägg the girl least likely to skrev härrom dagen. Hon har skrivit ett väl underbyggt inlägg om det där med översättningsmissar, och hon diskuterar det med utgångspunkt från min favoritbok, den hemliga historien. Efter att ha läst hennes inlägg inser jag att det verkligen är dax att läsa och köpa den i orginal.


Ett axplock från inlägg och kommentarer på ofrivlligt bra ord:

geeky - grekisk
diet coke - bantarcola
Kindergarten -  barnträdgård
happy meal - jättefest

Någon av kommentatorerna (Elin) hänvisar till att översättningar borde göras om vart trettionde år. Tanken har slagit mig. Nu är ju inte den hemliga historien i närheten av så gammal. Men andra böcker - ta stenbockens vändkrets som jag aldrig läste ut i somras - åldras utan välbehag, i alla fall textmässigt. Jag funderar på vad som skiljer en översättning i detta hänseende från en orginaltext? Åldras orginaltexter bättre?

Ture Sventon i Stockholm

Ture Sventon i Stockholm
Åke Holmberg



Alla kan väl karaktären Ture Sventon. Den knivskarpa läspande detektiven som har temlor, inte whiskey, på kontoret. Som har en fröken Jansson som side-kick istället för en herr Watson. Som har en antagonist inte i professor Moriaty utan i Ville Vessla. Till dessa nyckelkaraktärer kommer endast en, herr Omar, men ögon  lika outgrundliga som den orientaliska natten.

Ture Sventon är mer än bara barnlitteratur. Boken är lättläst men är inte mindre njutbar för att man förmår läsa snabbt. Snarare kan man i ordkargheten, och i det skenbart klichémässiga beskrivningarna, hitta andra dimensioner.

ÅH har två fina förtjänster. Han skildrar miljöer och stämningar på ett förtjänstfullt sätt. Och för det andra har han ett fantastiskt språk. Det är en ren fröjd att se hur ÅH bygger upp ett stycke. Genom att upprepa en sak gång på gång skapar han en förståelse, ofta skenbart naiv, för hur en sak fungerar. Ett citat ur boken kan visa hur jag menar:

"var och en som någon gång har funnit en sådan hatt på sin köksstol vet hur obehaglig man känner sig till mods. Det värsta är att man får en krypande, smygande förnimmelse av kommande faror. Den som hittar en främmande hatt på sin köksstol vet att hatten bara är en ringa början."

Jag vill också kunna skriva så här!

Överlag är det mycket upprepningar i boken, och det är genomtänkta upprepningar: faster Agda som kommer på besök och funderar på det trådiga köttet. Personer som får stående epitet: den outgrundlige Omar, slarvige Svante med fullmåneansiktet.

Det är lätt att utifrån
genren läsa in mycket i böckerna om Ture Sventon. Och ÅH använder sig också av att vi som läsare kan genren och leker med den. Brotten som Ture löser är inte på liv och död. Att avslöja nysilverligan är ett nog så bra mål. Här har vi alltså en deckare utan ett lik!

Hur mycket kan DU om Ture Sventon? Testa dig själv! Jag fick 13 av 14 rätt men vet nu och andra sidan vad Ture röker.



Läs Magnus Ringgrens understreckare!

Rakt i plurret, Lotta!

Rakt i plurret, Lotta!
Merri Vik


Jag hoppar fram och tillbaka i Lotta-kronologin - denna är skriven 1976, Lotta och Giggi har precis hunnit ta studenten och har kommit upp till Stockholm (upp- det innebär alltså att Lottas stad ligger söder om Stockholm. Och som vi såg i en tidigare bok, norr om Norrköping. Ledtrådarna hopar sig!). Giggi påbörjar läkarutbildningen, Lotta flyttar in till Malin i hennes lägenhet och jobbar som biträde.

Boken innehåller en del dråpligheter, men är minnesvärd framförallt för att det är en av de få Lotta-böcker jag läst hittils som faktiskt är lite moraliserande. I en scen får vi träffa en ung kille som använder ovårdat språk och MV låter kommentera ordvalet som "friskt, kärnfullt och begripligt. I en annan scen råkar Lotta gå in i en modern boutique för att leta efter en rosa blus. I boutiquen är det stökigt, hög musik och en tjej ligger på golvet och försöker trä på sig ett par flera nummer för små jeans. Det behöver knappast tilläggas att författaren låter Lotta gå vidare till en annan boutique för att hitta sin rosa blus...

rena snurren, Lotta!

rena snurren, lotta!
Merri Vik


En av de tidigare Lotta-böckerna, innan Lotta har blivit förälskad i Paul. Boken utspelar sig inom loppet av ett par sommarveckor där Lotta och Giggi gång på gång träffar på Lockige Fridolfs inte alltför trevliga syster. Lotta hjälper också till att hitta en berömd tankspridd professors pass.

Dråpliga situationer, en del skratt och sköna stämningar - rena snurren har allt man kan önska sig av en Lotta-bok :)

Det osynliga barnet

Det osynliga barnet

Tove Jansson


Av någon anledning har jag alltid haft lite svårt för mumintrollen. Jag tror jag förläste mig på seriealbumen när jag var liten. Och sen var det den där filmatiseringen på det glada sjuttiotalet där man under programmets gång lär mumintrolls-skådespelarna ta av sig huvudena för att vi skulle få se att de var skådespelare och inte riktiga mumintroll... vad det nu var, just mumintrollen har inte haft någon särskild plats i mitt hjärta och till skillnad från andra figurer har jag heller aldrig tänkt tillbaka på mumintrollen med nostalgi.


Därför var det med stor glädje och förvåning jag började läsa novellsamlingen. TJ skriver finstämt och använder sig av muminvärldens galleri för att få fram känslor, situationer och personlighetstyper. När jag läser hennes noveller förstår jag på ett annat sätt hur det är att vara människa, och att olika människor kan fungera så olika. I novellen "hemulen som älskade tystnaden och som byggde ett nöjesfält"  förstår vi hur just Hemulen fungerar, varför han gör som han gör, och hur han interagerar med sin omgivning. Vi förstår varför kommunikationen inte fungerar mellan Hemulen och hans omgivning. Jag förstår längtan på ett annat sätt efter att ha läst "hattifnattarnas hemlighet". Jag förstår ensamhet och beundran på ett annat sätt efter att ha läst "snusmumrikens vårvisa". TJ är helt enkelt fenomenal på att belysa människor och mänskliga relationer och hon gör det med hjälp av enkla fantasti-figurer och genom att det inte är människor framstår också deras renodlade egenskaper klarare.


Min favorit bland novellerna är "Filifjonkan som trodde på katastrofer". TJ skildrar med skärpa hur det är att vara katastrof-tänk-benägen och slutet på historien är befriande i all sin absurdhet.


Full rulle, Lotta!

Full rulle, Lotta!
Merri Vik


Lotta har tagit studenten och har i denna bok begåvats med en annan parhäst än Giggi. Peg, eller Petra Elisabeth Gren, är slarvigare och något yngre än Lotta. Som parhäst kan hon alltså peka på andra egenskaper hos Lotta och lyfta andra sidor hos Lotta än vad vi kanske får se annars.

Jag tycker att Lotta är mindre hoppsig i denna bok än i många av de tidigare. Självklart är hon med om missöden ? som att bli utlåst mitt i natten på det vandrarhem där hon och Peg bor ? men det är mindre dominerande. Vi får också träffa en Lotta som har prestationsångest, till exempel, som funderar på om det hon skriver duger.

I boken cyklar Lotta och Peg runt och letar saker att skriva om för tidningens räkning. De besöker ett Kolmården innan delfinerna. De besöker ocksåexempelvis Söderköping. (Däremot kommer de tyvärr aldrig till Linköping, det hade jag tyckt vara kul att läsa om). Jag fortsätter att klura på var Lotta bor egentligen ? vid det här laget kan jag konstatera att det inte är Stockholm och att det ligger norr om Norrköping.

Återigen finns Paul med i utkanten. Är det så ? att han ständigt finns med i utkanten, men sällan egentligen i böckerna? Och återigen blir det en spänd situation där Lotta inte riktigt vet var hon har honom. Jag minns inte från när jag läste böckerna som barn att deras förhållande var så ojämnt, att det är så mycket osäker dyrkan av Paul.

Återigen, Lotta-böckerna läser jag för stämningens skull, inte för handlingen. Få kan som Merri Vik skapa en idyllisk stämning i få ord.

Fem författare kring bordet

Det här var ju en mycket svårare bokfemma än de förra! Jag vet ju inte så mycket om författarna - det är ju deras fiktiva skapelser jag har tillbringat tid med, de är de jag är nyfiken på. Författare är jag mer skeptisk till. Och vad skulle jag diskutera med dem? Hur de ser på sina skapelser? Med denna lilla brasklapp har jag ändå ett litet sällskap jag vill bjuda in.

Jenny Diski vill nog inte komma, sällskapsskydda människan, och kommer hon kommer hon nog inte att ha kul. Men det är den författare som jag just nu är allra mest nyfiken på. Hur funkar hon egentligen? Och bjuder hon bara till tror jag nog att hon är trevlig. Så det så.

Bodil Malmsten vill jag gärna ha som gäst. Jag tror att hon är trevlig att ha som gäst och jag tror att hon skulle ge mig en hel del tips om trädgården. Jag har inte problem med mullvadar, men medan hon pratar mullvadar kan jag väl prata rått-problem?

Mark Levengood är fantastisk på att berätta en historia. Honom vill jag gärna ha på middag.

Douglas Adams verkar ha varit en fantastisk personlighet och en person jag mycket gärna hade velat träffa. Det jag vet av honom är att han jobbade på nästa del av liftarens guide till galaxen och jag vill ju gärna veta vad han hade tänkt att göra av med Arthur Dent och inte minst Fenchurch som försvann under en flygtur. Och sen har jag ju ett antal funderingar kring böckerna också som jag
gärna vill ha svar på.

Ruth Rendall skriver otäcka böcker och verkar veta en hel del om hur människor fungerar. Jag är nyfiken på varför hon skriver som hon gör och hur hon ser på människor. Jag har ingen aning om hon är en sällskapsmänniska eller inte men jag är beredd att försöka. Välkommen Ruth!

The brief history of the dead

The brief history of the dead
Kevin Brockmeier


Jag gillar "tänk-om"-böcker. Det har väl framgått av ett eller annat tidigare inlägg. Den här boken hör till den kategorin. Idén boken testar är vad som händer när vi dör. I KBs bok målar han upp en stad där vi alla kommer att mellanlanda under en längre eller kortare tid. Och som i alla städer arbetar människor. Man bor och man har vänner. Man har inte hjärtan och man kan inte skaffa barn. Man blir inte äldre. Underåriga barn bor på barnhem och barnkära vuxna väljer att arbeta där. Efter ett par sidor blir staden så självklar, så trivial, att den blir ett självklart alternativ till mer romantiska alternativ ? himmel, helvete eller skärselden. Livet fortsätter ungefär som vanligt, helt enkelt. Bättre än så blir det inte. Trivs man inte på jorden lär man heller inte trivas i livet efter detta.

Livet efter detta påminner inte bara om livet före döden - de påverkar också varandra. Dör många kommer staden att växa. Men ibland krymper också staden betänkligt - ibland försvinner många av dess invånare plötsligt. De vet inte varför, och till en början vet vi inte heller.

KB låter tiden vara sen på jorden. Mellan raderna kan vi se ett samhälle där stora multinationella företag dominerar, där polarisarna smälter och elefanterna är utdöda. KB är inte nådig mot Coca Cola och efter att ha läst boken kommer det nog att dröja ett bra tag innan jag köper Coca Cola igen. Det är en värld där någon utvecklar ett dödligt virus och börjar sprida det. Boken är inte bara en bok om livet efter detta, det är också en samhällskritik.

Mitt uppe i det här träffar vi vår huvudperson, Laura Byrd, biolog fast på Antarktis där hon är på uppdrag av Coca Cola som nu äger stora delar av Antarktis. När hennes två kollegor åker till en annan utpost för att söka hjälp (kommunikationsanläggningen gått sönder) befinner sig Laura ensam på Antarktis - och kanske rentav ensam av sin art. Genom boken kan man inte annat än beundra Laura för hennes obändliga livskraft. Jag satt och frös genom delar av boken. Vi kan också beundra KB för att han väljer att göra sin huvudperson till kvinna, vilket inte är så vanligt bland manliga författare (eller bland kvinnliga författare heller, för den delen).

Boken har sina poänger och väcker frågor om hur vi väljer att leva våra liv. The brief history of the dead är en bok om mänsklighetens slut och kanske också om meningen med livet. Som idébok håller den långt men inte fullt ut. Jag hittar ett flertal inkonsekvenser i skildringen av Staden och det är synd på en så bra bok i övrigt. En del passager förstår jag heller inte poängen med och jag vågar erkänna att jag inte är speciellt nöjd med slutet på boken heller.

Trots sina brister har boken sina förtjänster och jag tvekar inte att rekommendera boken till den som, liksom jag, är fascinerad av det som ligger precis utom det normala. Jag läste också på
läsdagboken  att boken tillhör de tio som Håkan Nesser tycker att man ska läsa innan man dör, och det är väl en rekommendation så god som någon.

Läs en annan bra recension av boken som också berättar mer om författaren! 

Fem figurer på middag



Välkomna på middag söndagen den elfte november 2007!

I glada figurers lag kommer vi under kvällen att avnjuta en förrätt bestående av morotsstavar med yoghurtsås, till huvudrätt tacos och vi avslutar middagen med glass. Som ni ser är middagen anpassad för att avnjutas i sällskap av hela familjen, varför menyn är synnerligen barnvänlig. Till middagen får man välja mellan vin och vatten. Gästerna uppmanas att ej röka till maten.


Nej, förresten. Just ikväll lägger jag lilla A först. Och varför laga middagen själv? Jag beställer hem en kock som gör en utsökt måltid. Och en butler som passar upp.


Här har vi de inbjudna:


Höger sida av bordet

Ford Perfect (liftarens guide, etc: Douglas Adams). Någon som har åkt tvärs och kors över galaxen för att skriva en guidebok borde ha många bra historier att berätta. Han är också tillräckligt lättsam och har skinn på näsan så han klarar att prata med Sherlock också.


jag


Sherlock Holmes
(Baskervilles hund, etc: Conan Doyle). Jag är övertygad att även om han blir dryg kan han också vara intressant att lyssna till. I och för sig är nog dr Watson en bättre historieberättare, men Sherlock kan nog komma med intressanta kommentarer till andras historier också.

  

Vänster sida av bordet

Kristina (utvandrarna, etc Vilhelm Moberg). Henne måste vi ta hand om så hon inte känner sig utanför. Men jag vill gärna lyssna till vad hon har varit med om, hur det var. Och ge henne en chans att komma tillbaka till Sverige, även om det är över hundra år för sent. För att hon ska känna sig väl till mods får hon en samtida präst till bordet.


Gösta Berling (Gösta Berlings saga, Selma Lagerlöf). Jag vill höra alla hans historier och träffa honom på riktigt. Jag är övertygad att han är en kul typ, får bara se till att inte han och Ford Perfect ger sig i kast med att dricka gargelblasters. Kristina brevid borde ha en lugnande inverkan.


Johanna (Påven Johanna: Donna Woolfolk Cross). Jag tycker att hon är tråkigt beskriven i boken, men jag ger henne i alla fall en chans. Jag är övertygad om att hon och Sherlock får intressanta saker att tala om, att de är lika smarta. Och jag är så nyfiken på att fatta hur det verkligen var för tusen år sedan och hur hon uppfattar dagens kvinnosyn.


Ikväll vill jag vara glad. Inga stökiga gäster. Dr Rheinhart (tärningsspelaren) får inte komma. Jag funderade ett tag på Ender (Enders game) så han får komma ifrån ett tag, stackarn, men det får vänta till en annan kväll.


Litterära hjältar

Jag har blivit utmanad av Pi.

Utmaningen handlar om litterära hjältar. Hjältar som man minns länge efter att man har läst boken, och som på något sätt har blivit större än både boken och författaren. Jag önskar att jag inte glömde så fort! För visst har jag läst böcker med personer som blivit hjältar eller anti-hjältar. Med viss reservation för att jag imorgon kommer på någon än viktigare har jag här en lista på ett par (anti)-hjältar som betyder något speciellt för mig.

Barbara Havers. Ni vet, hon som är smart men ful i Elizabeth Georges deckare? Aldrig att jag skulle läst och köpt alla dessa böcker om det inte vore för Barbara. Hur ska det gå för henne? Hur ska hon klara sig? Och hon klarar sig jämt, fastän hon är så fel.

Arthur Dent. Från liftarens guide, förståss. Hur skulle jag själv reagera om jorden gick under en vanlig torsdag och jag blir hemlös i galaxen? Ytterst sympatisk, och tapper i omöjliga sammanhang ger han aldrig upp. Med ett visst undantag för all sin tid i en förhistorisk grotta i Islington.

Norea i Noreas saga. Det var ett tag sedan jag läste boken, men jag minns den självklarhet Norea lever sitt liv. Hon är en förebild och jag kommer ihåg att det kändes som om jag kände henne. Eller i alla fall ville vara henne ibland.


Sen finns det ju en annan typ av hjältar. Jonatan i bröderna lejonhjärta är väl nästan så nära en traditionell hjälte man kan komma.  Detsamma med Anjalis i den som vandrar om natten. När jag var tonåring beundrade jag the motorcycle boy i Rumble fish. Men min syn på hjältar har nog ändrats sedan dess: en riktig hjälte är en underdog som visar att det går att klara sig bra i alla fall! 



Jag utmanar boktokig, Belgarion och Camilla!

Tack till Anna!

Just nu sitter jag och myser med fyra nya Lotta-böcker! Det är Anna på bloggen om Kitty Drew som sålt mig fyra Lotta-böcker efter ett tidigare inlägg!

Alla tiders Lotta
Rakt i plurret Lotta!
Full rulle Lotta!
Heja Lotta

Stort tack Anna!