hjärtan i Atlantis
Hjärtan i Atlantis
Stephen King
SK har blivit vuxen. Det är den känslan som finns kvar efter att jag tillbringat de senaste nittio minutrarna i kallnande badvatten medan jag sträckläst de sista kapitlen.
Hjärtan i Atlantis är tjock: med mycket litet typsnitt fyller han dryga femhundra sidor. Trots det finns det inga transportsträckor, inga passager med jag-vet-att-jag-får-betalt-per-sida anda. Varje sida har en mening.
Boken består av fem-sex delar med varsin huvudperson över en tidsrymd om fyrtio år: från 1960 till 1999. Samma person, Bobby Garfield, inleder och avslutar. En episod (inte den jag trodde skulle bli centralpunkten) återkommer i berättelserna och håller samman dem.
I efterordet tackar SK de som "hjälpt mig att hitta det mod som krävdes för att skriva den här boken." Först hajjade jag till. Sen insåg jag att det krävdes mod för att inte skämta bort ämnet, att inte stoppa in lite zombies eller vampyrer eller gore, att verkligheten faktiskt räckte och var absurd nog som bakgrund för hans berättelse.
Boken är utgiven 1999 i USA. På många sätt är hjärtan i Atlantis SKs sätt att göra upp med Vietnamkriget. Han låter en person i slutet av boken säga att "den som inte lär av det förflutna är dömd att upprepa det". På så sätt är boken bokstavligen dagsaktuell.
Den är också en uppgörelse - eller snarare en bearbetning - av människans ondska. Han låter Bobby läsa flugornas herre. Han låter oss se hur tre pojkar klår upp en flicka och hur de lever med detta senare. Inklusive flickan. Han låter oss förstå hur ett gäng college-killar kan börja skratta sig fördärvade när de ser en envis halvförlamad jämnåring på kryckor som faller och nästan dör. Hur alla männsikor är potentiellt offer, förövare, åskådare. Och hur vi som människor lever med detta och ifrågasätter de val vi gör, de val vi gjort.
Den absolut starkaste passagen i boken är skildringen av vad som händer på ett studenthem när tredje våningen börjar spela kortspelet hjärter. Vi får plågsamt följa hur killarna mot bättre vetande dras till bordet, samtidigt som förlorade stipendier betyder inkallelsesedel. Hur vi som människor är svagare än våra föresatser. Läs den!
Jag kollade upp lite vad andra har skrivit om boken. Omdömena varierar lite, det tycks gå en skiljlinje mellan "vanliga" SK-fans som saknar monster och gore och de som tillåter boken att vara annorlunda.
http://www.labyrint.nu/text.asp?id=2403
http://www.mimersbrunn.se/arbeten/5427.asp
http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=1730
http://www.alephbokforlag.se/minotauren/bokbord2.htm
missa inte den här!
skelett-tillägg
För den tidigare listan, se
http://bokidioten.blogg.se/2007/january/skelett-utkastade-ur-bokhyllan.html.
24. Kvinnors dikt om kärlek. Precis som nummer 15: jag hittade ett ex till i bokhyllan! Den får också gå till bättre behövande.
25. Pirsig: Zen eller konsten att sköta en motorcykel. Jag hade den i dubbla ex. Hoppas någon annan får glädje av den.
26. Jan Gilliou: Coq Rouge. Vi hade den i dubbla ex. Jag läste igenom alla för ett par år sedan. Jag slukade dem men har svårt att tänka mig att läsa om dem. Men ändå kan jag inte skiljas från dem.
Skelett utkastade ur bokhyllan
För tre veckor sedan postade jag min läsutmaning för 2007. Nu har jag börjat utmana mig själv. Jag har ju redan (2) läst om en bok som betytt mycket för mig (se inlägg osynlig närvaro).
Nu har jag tagit itu med (1) också: att rensa ut böcker. I samband med att alla böcker ställs upp (än så länge inte i bokstavsordning, men varför göra allt roligt på en gång?) har jag rensat ut en kasse böcker som ska vidare till bättre behövande. För att ni ska tro mig: här kommer listan:
1. juridik till vardags. En praktisk handbok. Jag skulle ändå aldrig våga använda den nu. Den är 12 år gammal.
2. Rita Mae Brown: Murder at Monticello. En medioker deckare med en katt i huvudrollen. OK, med tanke på att jag inte har en susning om vad den handlade om, kommer jag nog inte tycka det är mödan värt att läsa om den.
3. Rita Mae Brown: Murder she Meowed. Se (2)
4. Kate Long: the bad mother handbook. Jag läste den för ett par månader sedan. När jag såg den i boklådan insåg jag att jag aldrig kommer att läsa om den. Bort, bort!
5. Jefferson Parker: pulsslag. Kategorin spänningsdeckare utan djup. Jag läste baksidan. Jag kommer omslaget, men baksidestexten säger mig ingenting.
6. Maten de första åren. Goda råd från Nestlé barnmat. Och varför har jag envisats med att släpa den här genom tillvaron?
7. Parli Italiano. Fickordbok. Jag har fyra-fem hyfsade uppslagsverk till/från italienska. När skulle jag rimligtvis behöva den här?
8. Gösta Knutsson. Trillingarna svanslös. En älskad bok, så älskad att jag uppenbart köpt den mer än en gång. Nu får någon annan chans att glädjas åt den.
9. Kerstin Ahlvin. Gröna, sköna i kruka och korg. Dina vackraste växter. Nu har jag haft den i minst fyra boenden. Och när mina gröna växter blir ledsna har jag aldrig kommit på att använda den här boken. Och nu när jag öppnade den gav den mig bara dåligt samvete. Bort, bort!
10. Donna Morrissey: Kits värld. Stackars fattiga flicka i New Foundland växer upp och lär sig ta hand om sig själv. Jag läste den mest för skildringarna av norra Canada. Jag kommer inte att läsa om den. Även om den på något sätt tillhör gengren kvinnliga utvecklingsromaner.
11. ...om detta må ni berätta. En bok om förintelsen i Europa 1933-1945. För vad som inte står där.
12. Magnus Mills. the scheme for full employment. En annorlunda bok som på ett ironiskt sätt driver med sysselsättningspolitik. Förresten, jag behåller den!
12. Alan Lightman. The diagnosis. Framgångsrik amerikansk affärsman blir sjuk. Men ingen kan lista ut vad det är. Hela hans liv ställs på ända i en värld som bygger på att är du sjuk, så ska det ha ett namn. Kommer inte att läsa om den.
13. Corinne Hofman. Den vita massajen. En verkligt dålig bok! Ett dåligt språk och en skribent som, fastän självupplevt, inte kan tänka eller känna längre än näsan räcker. Ett stort plus för en inblick i en helt annan värld. Men... verkligen dåligt skriven (hur kunde det bli en uppföljare på den!)
14. Janet Fitch. White Oleander. Jag vet att det är många som tycker om den. Men för mig var den varken hackad eller malen. Jag läste klart den, för jag ville vet hur det gick. Men den gav mig inget.
15. Kvinnors dikt om kärlek. En älskad bok i två ex. Hoppas någon annan får nytta av det här exet så det slipper vara enbart hyllvärmare.
16. Jonellen Heckler. Under oklara omständigheter. Exakt samma beskrivning som (4). Och ett fulare omslag. Och dessutom, inser jag när jag läser omslaget, handlar det om en liten död pojke. Som blir mördad. Har verkligen JAG köpt den här boken? Frivilligt? Varför sätter man inte varningsmärken på såna här böcker (jag vet, dubbelmoral: andra deckare sätter jag gärna i mig, men inte just med barn!!)
17. Fredrik Lindström & Hasse Pihl: vem är Björn och vem är Benny. Man får gärna tycka om den här. Men jag gör det inte.
18. Mannens dikt om kärlek. Samma som (15).
19. Ninni Holmqvist. Kostym. Här avslöjar jag mig verkligen som ful-litterär. (Om jag inte redan gjort det). Det är en sån här bok som jag känner jag borde tycka om, borde få ut något av, men som känns totalt meningslös. Och dessutom har den fått mig att känna mig korkad. Bort, bort!
20. Ann Rule. a fever in the heart. And other true cases. På baksidan står att hon har en "great knack for horrific detail". Hon redogör för riktiga fall. Till mitt försvar vill jag säga att jag köpte den på super-rea. På ett bibleotek. I Ohio. Men den är verkligen mer gore än bra.
21. Harry Stein. the magic bullet. Samma motivering som (5).
22. Beth Gutcheon. Kärlek klockan tre på eftermiddagen. Menlös romantisk feel-good. Lyssna bara på det här: "när känslorna flammar upp mellan dem blir livet mycket spännande, men också mer komplicerat än någon av dem kunnat ana, både för dem själva och för omgivningen..."
23. Pam Lewis. Speak softly, she can hear. På omslaget står det med stora bokstäver: "sits comfortly alongside Donna Tartt's the secret story and Patricia Highsmith's the talented mr Ripley". Och eftersom den hemliga historien är en av mina favoritböcker alla kategorier, köpte jag den. Jag vet inte hur recensenten associerade, men det är ingen association jag delar. Jag var mest bara arg och irriterad på på huvudpersonen Carole. Genom alla 406 sidor.
Nå, nu har jag rensat ut skeletten ur bokhyllan. Och erkänt att jag haft dem stående så länge. Någon som hänger på?
tedags för dystra själar
Douglas Adams
Förrutom liftarens guide till galaxen-böckerna har DA även skrivit 2 böcker om den holistiske privatdetektiven Dirk Gently. Om någon förtjänar epitetet anti-hjälte är det han. Han är inte bara misslyckad enligt de flesta definitioner man kan ge begreppet, han är också motbjudande. Såpass motbjudande att jag faktiskt känner det när jag läser. Inte bara läser det.
DA har ett fantastiskt lekfullt språk. Fyndigt är kanske ett bättre ord. För poängerna ligger i formuleringarna som inte riktigt är som man har förväntat sig, man går tillbaka, läser en gång till. Ett par exempel:
Han såg totalt malplacerad ut - eller snarare: flygplatsen såg totalt malplacerad ut runt honom
Minnet var mörkt och fläckigt och kom emot henne i kväljande, oljiga vågor precis som Nordsjön
Det är den här typen av formuleringar som får mig att läsa - och läsa om DA. De första kapitlen kryllar av dem, och sedan blir de mer och mer sällsynta. Formuleringsglädjen är borta i de sista kapitlen. Då har storyn tagit över.
Jag har läst den här boken i små doser - en sida då, en annan lite senare - språket vinner på det men inte storyn. Jag fick faktiskt inte ihop allt på slutet. VARFÖR förföljs Dirk Gently av en örn? Och vem är egentligen mannen med lien?
helt ärligt...
Jag hakar på bokhora mfl och erkänner. Vilka böcker har jag läst? /Eller, vilka böcker erkänner jag att jag läst?). Här är den bistra sanningen: Överstrukna titlar har jag läst. 1. ?Jack? av Ulf Lundell.4. ?Nässlorna blomma? av Harry Martinsson.
2. ?Utvandrarna? av Vilhelm Moberg.
3. ?Hemsöborna? av August Strindberg.5. ?Röde Orm? av Frans G Bengtsson.(men bara första. Fånig historiesyn)
6. Arn-böckerna av Jan Guillou. 7. ?Sagan om ringen?-trilogi av JRR Tolkien. 8. ?Krig och fred? av Leo Tolstoj.
9. ?Svindlande höjder? av Emily Brontë.
10. ?Män är från mars, kvinnor från Venus? av John Gray.11. ?1984″ av George Orwell.12. ?Lysande utsikter? av Charles Dickens.13. ?Harry Potter och de vises sten? av J K Rowling.14. ?Jane Eyre? av Emily Brontë.15. ?Da Vinci koden? av Dan Brown.
16. ?Anne Franks dagbok? av Anne Frank.
Ok. Detta är en lista på böcker jag läst. Böcker jag kommer ihåg är tyvärr kortare.
författarbloggar 1.1
Ny uppdaterad version
Den första blogg jag började följa - innan jag ens visste att det hette blogg -
var Hillevi Wahl. Perspektiv på tillvaron? Se [http://supermamman.se/]
Camilla Läckman
Bodil Malmsten
Peter Englund
Marcus Birro
Åsa Nilsonne
Anna Jansson
Liza Marklund
Karin Wahlberg
Johanne Hildebrandt
Inger Frimansson
Karin Alvtegen
Jonas Gardell
Laurie R King
Johanna Nilsson
Isobel Hadley-Kamptz
en ny länk!
fyra anledningar att köpa pocket och inte inbundet
Jag läste på Theresan hennes inlägg om pocket/inbundet. Jag är en övertygad pocket-fan. Har aldrig förstått mig på de som hellre lägger ner ett par gånger pocket-priset för att få ett skyddsomslag. Nej, här är mina fyra argument för att föredra pocket:
(1) det är ju samma innehåll men olika pris...
(2) det tar mindre plats så man får plats med mer i bokhyllan
(3) väger mindre, mycket praktiskt vid resor och flyttar
(4) man kan lättare läsa dem i badet
Ett motargument:
(1) man får vänta lite längre....
6 frågor till liftarens guide...
Liftarens guide till galaxen tillhör mina absoluta favoriter. Inte så mycket för innehållet, utan för sättet han skriver på. Det är svårt att förstå att det skulle vara så jobbigt för honom att skriva. Jag får inte alltid allting att gå ihop.
Här är 6 [vågar inte skriva det med bokstäver...] frågetecken.
1. Hur kan delfinerna lägga ut sina presenter? (det är ju iofs inte svårare att ta till sig än att de bara plötsligt försvinner. Men jag funderar ändå).
2. På vilket sätt är egentligen Arthur Dent involverad i tillkommandet av boken liftarens guide...?
3. Varför blir Arthur Dent och Ford Perfect ovänner?
4. Varifrån får Ford Perfect den babelfisk han stoppar i Arthurs öra? (han går ju knappast omkring med ett akvarium i fickan? Och efter femton år på jorden... Varifrån kommer den egentligen?)
5. När Ford Perfect försöker ringa collect-call från det handelsskeppet Cyernetics han befinner sig - och lyckas ringa collect-call till brittiska fröken ur: på vilket sätt kan det tänkas ruinera handesskeppet Cyernetics (och inte BT)?
6. Hur kommer det sig att Arthur Dents hus finns kvar när han återvänder till sitt hus? Det sista som hände innan jorden exploderade var ju att Arthur Dents hus blev rivet för att blir en motorvägspåfart?
Tyvärr får jag mycket spam-kommentarer till just detta inlägg. Därför tvingas jag nu spärra inlägget för kommentarer. Tyvärr! Skriv gärna din kommentar under ett annat inlägg istället!
bra boksiter 1.1
Om du känner igen inlägget beror det på att jag ursprungligen publicerade det den tolfte oktober. Sen dess har jag fyllt på efter hand. Och nu ser den så annorlunda ut att jag publicerar det igen. Det finns fantastiskt mycket bok-bloggar! Så många att jag väljer att samla dem i ett särskilt inlägg och inte har dem i länklistan.
Bloggar på BOK-
Bokringen
Bokhora Trots namnet...
Bokmoster
Bokbloggen
Bokhyllan
Boksidan
Bokdialogen
Bokstäver
Bokliv
Bokmärkt (se också här!)
boktokig (samma layout som bokidioten!)
Bokbabel
Bokfronten
fröken bokmal
Stellas bokblogg
bokstollarna
Andra bok-bloggar
Kitty/ Nancy Drew
Hieronymus
Läsdagboken
Belgarion
Tinas läslust
Camilla
Barbabloggen
Kamilla och Helene
Ooofbok
Johanna och hennes böcker
En annan sida
Den döda zonen
http://theresans.blogg.se/bokblogg/
du är vad du läser
pocketbloggen
Michis böcker
Marikas bokdagbok
min bokhylla
Finböcker, fulböcker och mittemellanböcker
Intressanta bloggar som ibland bloggar om böcker
Storyteller
Eva Guns läsdagbok
Linnea
Girl Afraid
Gemen och verserad
boktips och betraktelser
Helenas böcker
Helenas böcker
Geek Galaxy
Markatta
Lilldjurets hemsida
rixdax
Catch me when I fall
Nicci French
Jag lyssnade på den här boken som ljudbok . Det var två uppläsare med mycket bra och vackra röster. Utomordentligt vackra brittiska röster.
Boken är otäck. Jag kom på mig själv att gång på gång grimasera när jag lyssnade på boken. Flera gånger visste jag inte om jag över huvud taget ville lyssna vidare för jag kände så mycket med huvudpersonen Holly.
Holly är egenföretagare konsult inom äventyrskonferenser. Hon jobbar dygnet runt. Under ett par veckor faller hennes liv samman och vi får följa henne, först från hennes egen huvud och sen från kompisen Megs huvud.
Precis som i nära dig byter Nicci French berättare och gör det på ett bra sätt. När boken är slut förstår vi vad som driver Holly, vad som driver Meg. Men kanske mindre om hur Niaomi och Charlie fungerar.
Det är otäckt att se hur lätt det är att komma fel även om man har ett stabilt liv. Att steget är så litet. Att det finns så mycket som kan gå fel. Efteråt funderade jag på hur det kommer att gå för Holly.
Osynlig närvaro
Osynlig närvaro
Hans-Eric Hellberg
Jag kommer ihåg julen jag fick den här boken i julklapp. Jag var elva år, och någon månad tidigare hade jag varit på stadsbiblioteket och lyssnat på ett föredrag som Hans-Eric Hellberg höll. Det var den första författaren jag sett på riktigt. Jag kommer ihåg att han hade brunt hår, att han berättade en anekdot om en period när han sov på balkongen och hur han vaknade med snö på täcket en morgon, jag kommer ihåg att han berättade att han tyckte det var obehagligt att tala inför folk och jag kommer ihåg att jag ställde en fråga om böckerna om Maria. Jag hade läst allihop.
Att läsa om Osynlig närvaro var att väcka allt det där till liv igen. Inte alla böcker klarar att man åldras. Men jag är positivt överraskad av hans språk och njuter av sättet han beskriver en ung tjej, Judit Loman 14 år, som under ett sportlov lämnar barndomen bakom sig. Vi får följa hennes besök i mormors hem och hur hon ser på sig själv. Och det är här som Hans-Eric Hellman är som allra bäst: hur han beskriver Judit som inte är bra på någonting, som har munsår, som jämt har bråttom-bråttom men som ändå är självtrygg. Han har modet att (i en ungdomsbok) beskriva människor som de är: mormor Tora dricker för mycket Sherry en kväll, pappa Svante vågar inte riktigt ta i tillvaron. Judit är tillräckligt mogen för att se det, acceptera det. (Är man så mogen när man är fjorton?)
Sen, mindre skönhetsfel får man väl acceptera: om Judit är 14, pappa Svante är 37, hur kan då mormor Tora vara 80? Tora känns lite väl gammal. Historien som växandet är uppmålad kring har väl sina brister (jag tycker till exempel inte att jag får svar på alla frågor) men det gör mindre. Det är inte det boken går ut på.
Titta på Hellbergs egen sida! Han tycker själv att detta är hans bästa bok!
julchutney
2 dl vatten
2 dl outspädd saftglögg (helst Saturnus)
1 bit färsk ingefära, tärnad
en påse torkade fikon, dela dem i fyra delar
en påse torkade aprikoser
ett paket russin
1 chilifrukt, rensa och tärna (använd plasthandskar och klia dig inte i ögonen)
3 dl farinsocker
2 kanelstänger
3 lagerblad
ett tiotal kryddnejlikor (hela, inte burkar)
en halv påse pomeransskal
Lägg pomeransskalen i blöt till man kan rensa dem. Dela dem och lägg i vatten&glögg-blandningen. Häll alla ingredienser i en stor gryta och låt koka utan lock i minst 45 minuter. Allt ska bli geggigt. Eftersom chutneyn stelnar lite när den blir kall kan man tillsätta extra vätska om den ser torr ut. Låt stå minst över natten.
Man kan variera den torkade frukten (varför inte pröva med daldar? apelsin borde också vara gott. Lite äpple eller rabarber kan användas för att dryga ut chutneyn, men då får man inte ha i för mycket. Vill man kan man tillsätta en rödlök i klyftor också, passar utmärkt in.
Om vådan av att skriva om en bok som heter P***givarna
I december skrev jag lite kort om en bok jag läst som hette p*****givarna. Jag tänkte inte så mycket på det, men nu har jag börjat få spam. Som kommentarer. Spamen har en speciell karaktär och det tog ett slag innan jag såg att det var just till det inlägget all spam kom. Man lär så länge man lever.
Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig.
Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig.
Bodil Malmsten
Den här boken är en njutning. Jag har alltid tyckt att de som köper inbundna böcker, istället för pocket, är lite löjliga. Detr är ju samma innehåll ju! Här är undantaget som bekräftar regeln. Den här boken är en njutning. BM blandar korta och långa stycken, en sorts daganteckningar, blandat med fina fotografier. Boken ser ut som en anteckningsbok, sidorna är svagt gräddfärgade med rundade hörn. Att hålla i den här boken är en del av upplevelsen att läsa den.
Jag blir glad av att läsa den. Det är lite som att läsa en riktigt bra blogg, en funderig hit, en fundering dit. Men hela tiden en röd tråd och det känns som om man kommer BM nära. Det handlar om hennes vardag, det handlar om dagsaktuella händelser. Hon berättar om upplevelsen av att läsa kiffe kiffe imorgon (på franska!) eller vad hon tycker om snö. Detta kompletteras med små anteckningar (som: att vara värd sin vikt i skuld. Sug på den!)
Min fundering är vad är en riktig bok? Vare sig det här är en "riktig" bok elelr inte, det här är en bok jag vill äga. Och lukta på.
Läs vad Linnéa skriver om boken!
Kiffe kiffe imorgon
En ungdomsbok, javisst, men så mycket mer än en ungdomsbok!
Jag minns för ett par år sedan, jag slölyssnade på P1 och någon förstå-sig-påare sa att i Frankrike, där är man fransman om man kan språket. Man behövde inte vara född fransman för att kunna bli fransman. Viljan att bli fransman var viktig. Det innebar också att rasism inte var ett problem egentligen i Frankrike.
Om inte Le Pen och kravallerna helt har suddat ut den idealiserade bilden av Frankrike gör kiffe kiffe imorgon det. Med ett lätt och trovärdigt språk skildrar Faïza Guène på ett vardagligt sätt, utan att förfalla till diskbänksrealism, en femtonåring med ensamstående analfabetisk mamma i en förort till Paris.
Faïza Guène skildrar Dorias utveckling. Det låter pretantiöst, men så upplever man inte det. Det är som att få tjuvkika in i en vardag som man aldrig skulle kunna komma i kontakt med, helt enkelt för att man skulle vara för annorlunda. Man skulle aldrig släppas in, lika lite som socialarbetarna förstår, varken de som vill eller de som inte vill.
Det ger en ganska dyster bild av förutsättningarna för både barn och vuxna i förorterna. Det ger en känsla av vanmakt, för vad kan JAG göra för att göra det bättre?
Läs den!
Bröderna Lejonhjärta
Astrid Lindgren
Jag, precis som alla andra, läste boken som barn. Nu läste jag om den. Det är speciellt att läsa om böcker man läst som barn. Det är som om de smakar annorlunda, luktar annorlunda, detaljerna blir så mycket tydligare och mer levande. Det är som om fantasin var mer levande förr.
Boken var så mycket sorgligare än jag mindes den! Jag grät mig igenom de första sidorna, och nu också från mammans sida: hemsömmerska med förlupen make, lägenheten brinner upp, båda sönerna dör med två månaders mellanrum. Jag grät för alla barn som dör och för deras föräldrar.
Nangiala var också annorlunda. Det var så litet! (jamen, tänk själv: det finns bara två dalar och inte mer folk i bägge än att alla kan namnet på alla i sin dal. Var tar då resten av alla som dör vägen? Så tror jag inte jag tänkte i tredje klass).
Jag tänkte också på att konflikten som målas upp i bröderna lejonhjärta är så präglad av sin tid. Boken kom ut 1973. Efter krigen, under kalla kriget. Jag tror inte att det är en slump att boken handlar om det goda (västvärlden) det onda (Sovjetunionen) och det occuperade Törnrosdalen (Östeuropa) och att det finns en så tydlig tyrann - diktator som detaljreglerar och gör uniformt. Att förrädaren tar så stor plats i boken (gavs Bröderna Lejonhjärta någonsin ut i Sovjetunionen?). Vi får ingen aning om att Tengil eller Katla skulle ha goda sidor. Eller att Jonatan skulle ha dåliga sidor. Hur skulle man skriva om Nangiala idag? Konfliktlinjen mellan gott och ont kan knappast skrivas så tydligt. (Hur skulle en jämförelse med Harry Potter se ut? Eller har jag fel?)
Nu tror jag inte egentligen på att analysera (sönder) sagor, för det här är en fantastisk saga. Man hör vattnet brusa i Karma-fallen, man känner doften av lägerelden. Jag ser fram emot att få läsa den här med min son när han blir stor nog.
Nära dig
Nicci French
En deckare utöver det vanliga. Tre olika, vanliga kvinnor i norra London blir förföljda av en okänd man. Hur ska man få fast honom?
Intrigen, beskriven på detta sätt, har man läst förut. Men det jag gillar med den här boken är att får se det från kvinnornas perspektiv, berättelsen är berättad från deras synvinkel. Hur reagerar man när man blir förföljd och anar att ingen kan skydda en? Kvinnorna är mycket olika, och inte helt igenom sympatiska.
nightmares and dreamscapes
Stephen King
En tung novellsamling från Stephen King. SK är ojämn - och det jag tycker bäst om är inte allt gore (mycket blod och äckel) utan när han hittar en idé och utvecklar den - vad händer om...
En del noveller är ruskigt bra, men det är många sidor innan man kommer dit. Min klara favorit är you know they got a hell of a band om det unga paret som kör fel och hamnar i en underlig småstad. Den här novellen exemplifierar SK när han är som allra bäst, när han är så tydlig att man nästan känner smaken av maten, att man ser hur verkligheten ligger precis brevid det vi väntar oss av den.
Ett par av de andra novellerna är också värda en omläsning.
the end of the whole mess
home delivery
rainy season
the ten o'clock people (som redan känns föråldrad)
crouch end
Efter ett antal noveller börjar man se mönster i vad han skriver (eller hur han skriver) trots att han ändrar stil, tilltal, mellan novellerna. Han har tex inkluderat en Sherlock Holmes-novell (the doctor's case) med ett helt annat språk. En annan novell utspelar sig i Londons förorter och har en annan dialog. Han varierar språk. Det märks också att han är en driven författare (och skriver snabbt, skulle jag tro) och kapitlet med Notes i slutet är roligt för att se författarprocessen. Annars är det bara en novell, Umney's last chance, som behandlar författarens liv och frustrationer.
Titta på följeslagarna!
gott nytt år - läsutmaning?
Jag såg på du är vad du läser Hans läsutmaning till sig själv. Hans utmaning är tämligen ambitiös och jag känner mig plötsligt som en slacker... Jag funderar på vilken min läsutmaning skulle kunna vara? Här är ett förslag:
- Gå igenom bokhyllan och släng tio böcker jag inte kommer ihåg att jag läst och fundera på varför jag köpte dem egentligen
- Gå igenom bokhyllan och läs igenom en bok som betytt mycket för mig
- Läs en bok tre gånger
- Hitta en författare jag inte läst förut som jag tycker om
- Skriv om om mina läsupplevelser
- Fundera på om jag verkligen vill ä g a alla böcker jag ser
Undrar om jag kan leva upp till det här? Undrar om det kan fördjupa min läsupplevelse?Jag tror att jag utan vidare läser 100 böcker om året. Mitt problem Min utmaning är att få ut mer av min läsning - inte att läsa mer.