bokidioten

Att vänta och föda barn
Sheila Kitzinger

Den här boken köpte jag och läste när jag väntade lilla A. Nu läste jag om den och blev besviken.

SK är tydligen en auktoritet på området föda barn.  Boken jag har läst har kommit ut i ständigt nya upplagor. Den täcker många aspekter av barnafödande men är lite... flummig. Och osvensk. En del av de råd hon kommer med är helt enkelt inte gångbara i Sverige. Och det där med vattenfödslar har man väl gått ifrån i Sverige?

Helt säkert är mycket av det hon skriver bra men boken passar inte mig. Jag har inte behov av att själv kunna vända mitt barn i magen, jag har behov av mental träning. Nä, det här är en dyr bok och det finns ett bättre och billigare alternativ - läs att föda istället!

Corporate bullshit. Om språket mitt i city
Lars Melin

En tunn pocket vars framsida ser ut som en löpsedel. När jag köpte den trodde jag att det skulle vara en halvseriös bok att bläddra och fnissa till, men det var ett felaktigt antagande. Detta är en bok som väcker många frågor och många olika frågor. Kanske en bra karakteristik av boken är populärvetenskap blandat med kåseri.

Corporate bullshit är ord man svänger sig med i affärsvärden som förlorat sitt innehåll. Jag brukar använda begreppet buzzword när jag ser det här. Det är ord som från början haft en tydlig betydelse men som genom att bli populära slits ut och vattnas ur. Två idag mycket frekventa buzzwords är innovation och entreprenörskap, vilket också råkar vara de två facktermer som är viktigast för mig. När ett begrepp går från att vara specifikt till att vara allmänt blir det problem med att använda det i seriösa sammanhang. Tyvärr.

Just detta, att samma ord både kan ha en specifik och allmän betydelse tror jag är något LM borde skrivit mer om. För som det blir nu raljerar han ibland över orden. Självklart är jag lite extra känslig eftersom många av orden han använder använder jag också. Fast då i specifik innebörd. När LM hävdar att synergieffekt, skalfördelar och strukturaffär är nästintill synonymer blir jag irriterad. För mig är detta fackuttryck och viktiga att hålla isär. Återigen snubblar jag i läsningen när jag glömmer att LM hanterar orden enbart som buzzwords, inte i deras ursprungliga betydelse. 

En annan fundering ligger i språket som verktyg. Om språket är ett nödvändigt verktyg för att tänka eller inte är omtvistat men ofta, inte minst i humanistiska och samhällsvetenskapliga vetenskaper är språket i sig viktigt. Det kan handla om att uttrycka sig klart (så det går att begripa vad det står) det kan handla om att förmedla något genom språkdräkten. I en artikel i senaste numret av tidningen SPRÅK skriver journalisten Henrik Höjer en raljerande artikel om detta där jag tycker att han delvis skjuter brevid målet. Det är inte alltid lätt att undvika fikonspråk! För att återvända till LMs bok: jag inser efter ett tag att LMs bok dels bygger på hans språkvetenskapliga kunskap, men att han under resans gång måste ha skaffat sig betydande kunskaper i "affärs-svenska". Gränsen mellan orden och vad de står för hänger intimt samman. Ibland hoppas jag att LM skulle våga titta mer på vad orden betyder  -  det finns ord här som jag faktiskt inte vet vad de betyder - en ordlista i slutet skulle i alla fall jag uppskattat.

Den som orkat läsa ända hit har nog redan insett att detta är en bok som jag gillar och som fått mig att tänka till. Jag måste också avslutningsvis berömma LM för hans bredd - sidorna om tag lines, företagsnamngivning, retorik, floskelbingo och Moses på konsultspråk kommer jag att återvända till. Så länge kanske jag sätter mig och sätter ihop en egen floskelbingo.

Kerstin från kerstins krumelurer har just förgyllt min kväll! Brevid mig i soffan ligger en underbart sliten rena cirkusen, Lotta. Tack Kerstin!

---

Nu saknar jag följande Lotta-böcker:

Platt fall, Lotta!

Lotta i topp

Alltid Lotta

Då kör vi då, Lotta

Läsning för Lotta

Det ordnar sig Lotta

Helt otroligt, Lotta!

Liselott, Lottas dotter

Nu har jag följande Lotta-böcker att byta bort:
Se dig för, Lotta!

Ge aldrig upp, Lotta!
Lotta går till sjöss

Det spökar, Lotta!

Heja Lotta!

En ros åt Lotta

Kära Lotta 

Visst är det konstigt, Lotta

Mer om vilka böcker jag samlar på finns på min samlingssida!

Embroidered flora and fauna
Lesley Turpin-Delport & Nikki Delport-Wepener

Vad gäller konsthantverk - vare sig vi pratar "pyssel" som scrapbooking, broderi, stickning, virkning, lapptäcken, till och med knyppling, skiljer man sällan mellan tekniken och stil-idealet. Det finns undantag (titta bara på tidningen CRAFT!) men den mesta inspiration man hittar är putte-nuttigt.

Den här boken handlar inte om de grundläggande teknikerna och det delar inte det rådande stilidealet. Det är en befrielse och det inspirerar. Författaren visar hur man kan använda material på nytt sätt och ger exempel på hur man kan använda fritt broderi annorlunda. Nu vet jag vad jag vill brodera nästa gång. Och det blir inte putte-nuttigt.   

The fantasies of Robert A Heinlein 
Robert A Heinlein

jag har definitivt gett upp!

Jag har läst en del Heinlein i år (Job, stranger in a strange land) och läst mycket mer av honom son tonåring. Så när jag gjorde senaste megabeställningen av böcker stoppade jag ner en Heinlein i den virituella kundvagnen. Jag hade inte så mycket fantasi att jag insåg av bokens titel att det här var en samling av RHs fantasy-noveller, inte hans SF-noveller.

Jag tycker de här novellerna är dåliga. Med undantag av en novell. Jag har läst igenom hälften av novellerna innan jag kom ihåg att jag inte behöver läsa ut en bok. Jag tycker inte att novellerna har någon poäng, de slutar bara med ett stort jaså.

Lille prinsen
Antoine de Saint-Exupéry

Det finns en episod med den här boken som de flesta kommer ihåg: hur man ritar en elefant och om man ser att det är en elefant är man inte vuxen på fel sätt. Men, handen på hbjärtat, hur många kommer ihåg vad som händer efter dess?

Detta är en svår bok, just för att den är så lätt. Den tar inte så lång tid att läsa. Jag känner att jag borde förstå symbolerna, jag borde förså vad AdS vill säga med den här boken. Här och var ser jag och förstår jag men jag lyckas inte riktigt hitta tråden. Det är som om AdS dolt en Viktig Sanning i boken (jag kan inte låta bli att tänka att om den kommit femtio år senare hade boken varit lite new age-ig, lite Paulo Coehlo). Däremot finns det andra som tänkt kring det och jag får väl bara erkänna att det inte överensstämmer helt med mina egna funderingar.

Måste man förstå det man läser? Varför stör det mig så mycket att jag inte riktigt lyckas greppa den här boken?

Literacy. I familj, förskola och skola
Carina Fast

Det här är en bok som bygger på en avhandling (gå hit för att läsa avhandlingen i sin helhet). Den är skriven i didaktik, och ligger alltså långt från min vanliga på-jobbet-litteratur. Jag har därför inte läst den med överstrykningspenna i högsta hugg, utan tvärtom läst den i badet. Ett par gånger har badvattnet hunnit bli kallt innan jag slitit mig från boken. En bra bok är inte en bok man slukar utan en bok att ta spjärn mot. På så sätt är det här en bra bok. Jag har funderat mycket på den - medan jag läst den, och även nu när den är utläst.

Syftet med avhandlingen/boken är att besvara frågor om:
vad motiverar barn att läsa och skriva?
vad och var läser och skriver de?
vad kan vi lära av detta?

En nyckelbegrepp för CF är literacy. Literacy, som förekommer i en lång rad sammansättning (av typen literacy-rötter, family literacy, emergent literacy etc) är inte detsamma som läs- och skrivkunnighet. Snarare, och detta är min förståelse av begreppet, är literacy de aktiviteter (eller kanske uppnådda förmåga?) som barn gör som bidrar till att de förstår vilken funktion och mening läsande och skrivande har. Ett barn kan alltså ha literacy, påbörjat läs/skriv-andets utforskande, utan att för dess skull kunna läsa. Till de saker som påverkar literacy (vilket i sin tur, min tolkning, gör att de så smånigom lär sig läsa/skriva) är vilka texter de stöter på (allt från kylskåpsmagneter, översiktskalender, skyltar på väg till dagis, logotyper). Hit hör också datorer och TV, sk multimodala texter. Och, det som jag, och jag tror även CF, hakat upp sig på, leksakskatalogerna.

När jag hade läst halvvägs i boken började jag på fullt allvar fundera på att rota upp leksakskatalogerna som kommit i reklamen ur pappersåtervinningen. CF tillmäter dem stor betydelse för barnens literacy (och dessutom för barnens gemenskap). Jag har låtit leksakskatalogerna ligga i pappersåtervinningen. Jag insåg såsmånigom att det finns andra vägar till literacy och att jag aktivt skulle stimulera till ha-begär och konsumtionsbeteende i avsikt att stödja sonens läsutveckling är lite löjligt. Ett av problemen med CFs bok är att frågorna (se ovan) hon ställer inte passar till de svar hon kommer fram till. Hon har snöat in på populärkultur i allmänhet och leksakskataloger i synnerhet. Nog är svaren på frågorna något större och mer omfattande än vad som syns i CFs slutord? Skulle hon formulera om frågorna, exempelvis  till att fråga vilken roll populärkulturen spelar för förskolebarns emergent literacy, skulle det mycket bättre spegla bokens innehåll. 

Namnguiden. 3142 namn från världens alla hörn
Solveig Norberg

Gissa varför jag fick den här i födelsedagspresent? Jag har gått igenom den ordentligt med pennan i högsta hugg. Men jag är lite besviken på den.

Jag tror att SN har en toppenidé här. Alltså att lista namn från olika språkområden så att man som blivande förälder får ett rejält antal namn att förhålla sig i. Boken är uppdelad i fem delar - inledning med intervjuer, lista på kvinnonamn, lista på mansnamn, lista på unisexnamn samt en epilog med bra siter och en förklaring av de förkortningar som används i texten.

Inledningen är det bästa i hela boken. Hon tar upp lite om namnlagen, förändringar i namngivningsmönster som namncykeln tex och en checklista. Detta gör SN mycket bra. Inte minst har hon intervjuat föräldrar och låtit fotografera dem. En del av de historier hon återberättar får mig att skratta högt. Som barnet som får ett ofrivilligt dubbelnamn eller det som får heta Pojken. Här skulle jag gärna vilja att SN läste den artikel i freakonomics som handlar om namngivning, att hon talade lite om geografiska och socio-ekonomiska skillnader i namngivning. Hon har ju en intresserad publik! Också, om jag finge fortsätta att önska mig, skulle jag vilja ha ett antal sidor med gamla topplistor. De tio mest populära pojknamnen och flicknamnen varje år (eller vart femte år) från sekelskiftet och framåt. Då skulle det vara lättare att själv ta ställning till namncykeln (gå in och titta här!).

För varje namn uppges betydelsen av namnet i ett fåtal ord - oftast 2-3 ord samt det språkområde det kommer från. Hon har valt dubbelt radavstånd så bara ca 17 namn får plats per sida. Det är praktiskt när man skannar sidorna på jakt efter ett namn som fastnar, men det är på tok för lite information om varje namn. Jag inser att det kan handla om copyright etc, men en lite längre (och ibland ackuratare) beskrivning av namnen efterlyser jag. Ibland blir det så kort att det blir fel och hon missar ofta släktskap mellan olika namn. Jag skulle också vilja ha en kolumn med antal bärare av namnet idag samt när namnet - om någonsin - har haft sin storhetstid. Och ytterligare en kolumn med varningar om namnet är ofrivillgit komiskt på något annat språk. Som exempel vet jag att Lotta betyder sugga på grekiska och kamp på italienska. Det måste finnas massor med sådana namn som är mindre internationellt gångbara!

En sista fundering: hur har SN valt språkområden? Aboriginska namn finns det gott om (varför?) likaså arabiska (jättebra!) men varför bunta ihop alla afrikanska namn i en kategori? Och var finns det samiska namnen?

Bra barnböcker är viktigt! Jag släpar hem en hel massa barnböcker till lilla A, vissa faller honom i smaken, andra, som jag gillar, blir bara liggande. Att hitta bra barnböcker är svårt, inte minst när fysiska barnbokhandlar har ett så dåligt urval. Därför kommer jag att hålla utkik efter de böcker som årets Hans Peterson-stipendiat har skrivit.

Årets stipendiat, Mårten Melin, skriver inte bara manus till Bamse.  Han har även skrivit  "riktiga böcker", bland annat mera glass i däcken, (med orimmade dikter för små barn!)  Varm tass i mörkret och Amor anfaller. Han får bland annat priset för att han "på ett trovärdigt sätt skildra(r) både roliga och svåra situationer i barns vardag". Ska bli kul att se om de faller lilla A i smaken!