Breakfast at Tiffany´s
Breakfast at Tiffany´s
Truman Capote
Jag har fått en ny favoritbok. Underbar! Boken, som egentligen är en långnovell, är väl idag mest känd för låten. Eller för filmen. Men boken är ruskigt bra!
Kanske blev jag extra förtjust i den för att jag läste den direkt efter HP7. Få böcker kan vara så olika varandra. Språket, som väl aldrig egentligen är en njutning i sig i HP-böckerna, är här fint, inte ett ord för mycket, och jag läser det långsamt för att riktigt höra orden. Jag beundrar TC för den talang han besitter, att kunna använda språket på ett så knappt men talade sätt.
I boken blir vi inbjudna att begripa Holly Golightly genom berättarjagets ögon. Holly är en komplex men samtidigt amoralisk person. Det går inte att låta bli att älska henne, samtidigt som hon inte tvekar att såra dem som kommer henne nära. TC låter Holly prata på ett häpnadsväckande ologiskt sätt som samtidigt känns självklart. Man kan kalla henne lycksökerska. Man kan välja att se en bräcklig och annorlunda ung kvinna. TC beskriver henne som mycket vacker. Jag läser boken som ett försök av berättarjaget att förstå Holly och att förstå sin egen fascination för henne.
Inget jag skriver kan egentligen göra den här boken rättvisa. Jag kan skriva att jag ser klara paralleller i miljö med exempelvis Stenbockens vändkrets. Men det viktigaste är: läs den! Karaktären Holly och det språk TC använder är helt klart värt de trettio spänn boken kostar i en bok för alla.
Jag valde boken sedan jag läst Signes recension.
Truman Capote
Jag har fått en ny favoritbok. Underbar! Boken, som egentligen är en långnovell, är väl idag mest känd för låten. Eller för filmen. Men boken är ruskigt bra!
Kanske blev jag extra förtjust i den för att jag läste den direkt efter HP7. Få böcker kan vara så olika varandra. Språket, som väl aldrig egentligen är en njutning i sig i HP-böckerna, är här fint, inte ett ord för mycket, och jag läser det långsamt för att riktigt höra orden. Jag beundrar TC för den talang han besitter, att kunna använda språket på ett så knappt men talade sätt.
I boken blir vi inbjudna att begripa Holly Golightly genom berättarjagets ögon. Holly är en komplex men samtidigt amoralisk person. Det går inte att låta bli att älska henne, samtidigt som hon inte tvekar att såra dem som kommer henne nära. TC låter Holly prata på ett häpnadsväckande ologiskt sätt som samtidigt känns självklart. Man kan kalla henne lycksökerska. Man kan välja att se en bräcklig och annorlunda ung kvinna. TC beskriver henne som mycket vacker. Jag läser boken som ett försök av berättarjaget att förstå Holly och att förstå sin egen fascination för henne.
Inget jag skriver kan egentligen göra den här boken rättvisa. Jag kan skriva att jag ser klara paralleller i miljö med exempelvis Stenbockens vändkrets. Men det viktigaste är: läs den! Karaktären Holly och det språk TC använder är helt klart värt de trettio spänn boken kostar i en bok för alla.
Jag valde boken sedan jag läst Signes recension.
HP: vad hände sen då?
Efter en del Wiki-surfande om Harry Potter, hittade jag den här sidan om vad som hände sen. Känns lite fånigt att bli så engagerad i fiktiva karaktärer, men...
bokfemman astrid lindgren
Veckans tema är Astrid Lindgren. Nämn dina 5 favoriter av hennes böcker
Och nu tar jag nästa bokfemma på raken.
1. Junker Nils av Eka. Från novellsamligen Sunnanäng (1959) En otäck men fin novell om den lilla pojken som ligger döende och hittar på en saga om rullgardinen. Det låter kanske inte mycket för världen, men jag tycker det är hennes finaste.
2. Peter och Petra. Återigen en novell, väljer den kanske mest för att den gjort så stort intryck på mig. Jag ville också ha en Peter och en Petra in min klass!
3. Ronja Rövardotter En av böcker jag var stoltast över att få i julklapp. Jag tycker om historien, jag gillar Ronja som förebild och jag älskar illustrationerna.
4. Bröderna lejonhjärta Jag tycker om den här med, läste om den tidigare i år.
5. mio min mio Ytterligare en variant på den klassiska historien om gott och ont. Otäck, otäckare än bröderna lejonhjärta men bra.
Missa inte Signes Astrid-test!
Och nu tar jag nästa bokfemma på raken.
1. Junker Nils av Eka. Från novellsamligen Sunnanäng (1959) En otäck men fin novell om den lilla pojken som ligger döende och hittar på en saga om rullgardinen. Det låter kanske inte mycket för världen, men jag tycker det är hennes finaste.
2. Peter och Petra. Återigen en novell, väljer den kanske mest för att den gjort så stort intryck på mig. Jag ville också ha en Peter och en Petra in min klass!
3. Ronja Rövardotter En av böcker jag var stoltast över att få i julklapp. Jag tycker om historien, jag gillar Ronja som förebild och jag älskar illustrationerna.
4. Bröderna lejonhjärta Jag tycker om den här med, läste om den tidigare i år.
5. mio min mio Ytterligare en variant på den klassiska historien om gott och ont. Otäck, otäckare än bröderna lejonhjärta men bra.
Missa inte Signes Astrid-test!
bokfemman
Veckans tema för Bokfemman är "nostalgi". Nämn 5 böcker som du förknippar med ordet nostalgi.
Nu är *Malin* tillbaka med bokfemmorna! Och ytterligare en svår en. För vad är egentligen nostalgi? Jag har funderat på temat nu ett par dagar, kommit på filmer och lukter som framkallar nostalgi men böcker... det var svårt det! Till slut kom jag fram till att jag väljer böcker som framkallar en känsla av vemod och ihågkomst.
1. småbarnsåren: Får jag behålla honom, tre lurviga nallar. De har jag skrivit utförligt om i tidigare inlägg.
2. tidiga tonåren: godnatt mr Tom (Magorian), Yesterday (S.E Hinton). Detta är böcker jag har läst om och om igen. Undrar hur det skulle kännas att läsa om dem.
3. Underdog - Torbjörn Flygt. Jag som född skåning känner igen mig. Och såna små saker man inte dragit sig till minnes på så länge.... sockiplast, björnklister och att ställa upp stolarna i klassrummet. Snacka om nostalgi! (och nej, jag gillar inte två nötcreme och en moviebox... vi satt nog i olika delar av klassrummet, Filip&Fredrik och jag)
4. biggles (W.E. Johns) och spöket (Thea Oljelund)-böckerna. Jag var bokslukare, har läst massor med wahlströms med de röda och de gröna ryggarna. roligast var det att läsa de som mamma och pappa hade när de var små. "spöket"-böckerna tyckte jag också mycket om, ch romaniserade därför Gustaf Banér och Grängesberg i många år.
5. studietiden: Berglin, Om Rom. Det kan man ju också vara nostalgisk öve, eller hur? Jan Berglins serier i studenttidningen Ergo gör mig ur-nostalgisk. Och boken Om Rom har jag ju skrivit om nyligen också.
Nu är *Malin* tillbaka med bokfemmorna! Och ytterligare en svår en. För vad är egentligen nostalgi? Jag har funderat på temat nu ett par dagar, kommit på filmer och lukter som framkallar nostalgi men böcker... det var svårt det! Till slut kom jag fram till att jag väljer böcker som framkallar en känsla av vemod och ihågkomst.
1. småbarnsåren: Får jag behålla honom, tre lurviga nallar. De har jag skrivit utförligt om i tidigare inlägg.
2. tidiga tonåren: godnatt mr Tom (Magorian), Yesterday (S.E Hinton). Detta är böcker jag har läst om och om igen. Undrar hur det skulle kännas att läsa om dem.
3. Underdog - Torbjörn Flygt. Jag som född skåning känner igen mig. Och såna små saker man inte dragit sig till minnes på så länge.... sockiplast, björnklister och att ställa upp stolarna i klassrummet. Snacka om nostalgi! (och nej, jag gillar inte två nötcreme och en moviebox... vi satt nog i olika delar av klassrummet, Filip&Fredrik och jag)
4. biggles (W.E. Johns) och spöket (Thea Oljelund)-böckerna. Jag var bokslukare, har läst massor med wahlströms med de röda och de gröna ryggarna. roligast var det att läsa de som mamma och pappa hade när de var små. "spöket"-böckerna tyckte jag också mycket om, ch romaniserade därför Gustaf Banér och Grängesberg i många år.
5. studietiden: Berglin, Om Rom. Det kan man ju också vara nostalgisk öve, eller hur? Jan Berglins serier i studenttidningen Ergo gör mig ur-nostalgisk. Och boken Om Rom har jag ju skrivit om nyligen också.
Harry Potter and the Deathly Hallows
Harry Potter and the Deathly Hallows
JK Rowlings
Det är med blandade känslor jag lägger ifrån mig sista HP. Jag läste den första år 2000 och har ivrigt köpt del efter del. Men jag tycker ju de första är de bästa. De är inte så tjocka och ljusare. HP lever inte upp till nidbilden av sig själva. Berättelsen, inte minst i HP7, är mörk och jobbig. JKR har förmågan att skriva komplext. För historien är konplex, inte minst här. Och hon får ihop det. Om jag ska hitta en samlande tråd är det den ständiga osäkerheten, fram till sista sidan, om vem som är på den goda sidan och vem som är på den onda sidan. Och fastän hon egentligen aldrig problematiserar gott och ont, låter hon mig som läsare, genom HP, tveka om vem som egentligen är på vilken sida. Detta gäller en mängd karaktärer, och äntligen får vi faktiskt ett definitivt svar på vems sida Snape egentligen står.
Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag kommer ihåg så lite av vad som hände sist. Det löste sig, även om JKR inte hjälper en så mycker på traven. Nu har jag förstått av Hans inlägg att det inte kommer någon prequel (vilket jag grunnade på), faktiskt inget alls inom genren. Jag skulle vilja ha ett hexikon över HP-världen. Inte bara vilka djur som finns, utan även kartor, vem som är släkt med vem, vilka trollformler som åstadkommer vad. Får väl ta och utforska Wikipedia ordentligt inför nästa omläsning.
Kommer ni ihåg i mitten på nittiotalet, serien om grottbjörnens folk? Serien blev jättestor när den tredje mastodontromanen med tantsnusk-övertoner kom ut. Författaren Auel hade lovat att skriva 6 böcker varav fem har kommit ut. Medans "alla" då läste de tre första hade intresset svalnat betydligt till bok fyra och bok fem och de kommer knappast att läsas av nya generationer läsare om tio år. Kommer det att bli samma sak med HP? Vad talar för att HP-hysterin kommer att avlösas av en mer beständig plats i litteraturen?
JK Rowlings
Det är med blandade känslor jag lägger ifrån mig sista HP. Jag läste den första år 2000 och har ivrigt köpt del efter del. Men jag tycker ju de första är de bästa. De är inte så tjocka och ljusare. HP lever inte upp till nidbilden av sig själva. Berättelsen, inte minst i HP7, är mörk och jobbig. JKR har förmågan att skriva komplext. För historien är konplex, inte minst här. Och hon får ihop det. Om jag ska hitta en samlande tråd är det den ständiga osäkerheten, fram till sista sidan, om vem som är på den goda sidan och vem som är på den onda sidan. Och fastän hon egentligen aldrig problematiserar gott och ont, låter hon mig som läsare, genom HP, tveka om vem som egentligen är på vilken sida. Detta gäller en mängd karaktärer, och äntligen får vi faktiskt ett definitivt svar på vems sida Snape egentligen står.
Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag kommer ihåg så lite av vad som hände sist. Det löste sig, även om JKR inte hjälper en så mycker på traven. Nu har jag förstått av Hans inlägg att det inte kommer någon prequel (vilket jag grunnade på), faktiskt inget alls inom genren. Jag skulle vilja ha ett hexikon över HP-världen. Inte bara vilka djur som finns, utan även kartor, vem som är släkt med vem, vilka trollformler som åstadkommer vad. Får väl ta och utforska Wikipedia ordentligt inför nästa omläsning.
Kommer ni ihåg i mitten på nittiotalet, serien om grottbjörnens folk? Serien blev jättestor när den tredje mastodontromanen med tantsnusk-övertoner kom ut. Författaren Auel hade lovat att skriva 6 böcker varav fem har kommit ut. Medans "alla" då läste de tre första hade intresset svalnat betydligt till bok fyra och bok fem och de kommer knappast att läsas av nya generationer läsare om tio år. Kommer det att bli samma sak med HP? Vad talar för att HP-hysterin kommer att avlösas av en mer beständig plats i litteraturen?
Blue Shoes And Happiness
Blue Shoes And Happiness
Alexander Mccall Smith
Det här är den sjätte i serien om privatdetektiven mma Ramotswe. Ett par av de tidigare böckerna har jag läst, inklusive en på CD, inspelad med en mild brytning. Verkligen effektfullt.
Detta är feel-good-litteratur! Språket är långsamt och sävligt. Inte mycket händer. Tilltalet mellan människor är så fint och aldrig kunde jag ana att en privatdetektiv skulle ha så lite att göra.
Halvvägs in i boken började jag fundera på vad jag tycker så mycket om med böckerna. Jag tycker om språket. Jag tycker om att föreställa mig ett land - Botswana - som funderar så annorlunda och så harmoniskt. Det är som om, när AMS skriver, som om det inte finns oro eller "i-landsproblem" (ja, jag ser dubbeltydigheten i den utsagan). Jag uppfattar språket som enkelt och kanske lite... fördummande. Allting blir så enkelt - för enkelt - i det språk AMS låter sina karaktärer använda. Och det är del av det jag gillar med böckerna också.
Alexander Mccall Smith
Det här är den sjätte i serien om privatdetektiven mma Ramotswe. Ett par av de tidigare böckerna har jag läst, inklusive en på CD, inspelad med en mild brytning. Verkligen effektfullt.
Detta är feel-good-litteratur! Språket är långsamt och sävligt. Inte mycket händer. Tilltalet mellan människor är så fint och aldrig kunde jag ana att en privatdetektiv skulle ha så lite att göra.
Halvvägs in i boken började jag fundera på vad jag tycker så mycket om med böckerna. Jag tycker om språket. Jag tycker om att föreställa mig ett land - Botswana - som funderar så annorlunda och så harmoniskt. Det är som om, när AMS skriver, som om det inte finns oro eller "i-landsproblem" (ja, jag ser dubbeltydigheten i den utsagan). Jag uppfattar språket som enkelt och kanske lite... fördummande. Allting blir så enkelt - för enkelt - i det språk AMS låter sina karaktärer använda. Och det är del av det jag gillar med böckerna också.
bokbloggar 2.1
Sedan jag publicerade förra bok-blogg-listan i maj har en del bloggar tillkommit, andra försvunnit. Boksök använder jag ofta. Ibland är jag inne på olika diskussionsforum om böcker (Boktips, Busluren, Bokhyllan.com, X-libris och inte minst AFF! (aff -> snack -> fritid -> böcker)
BOKBLOGGAR
A
Alwidas grymma bokblogg
Angos bok och filmblogg
Anna och Hampus bokblogg
*Annas bokhylla
Annas bokhylla (Eskilstuna)
B
Barbabloggen (Håbo bibliotek)
Barnboksbloggen (Pemetre)
*Barnböcker och spel (Ango)
bibliotekariens
bibliotekariens bästa
Bims blogg
Bokbabbel (Magix)
bokbloggen
Bokbloggen (Tobias, Peter, Magnus)
bok&film
Bok, bokare, bokast (Nisse)
Bokblomma
*Bokdialogen (Miri)
Bokgalen
bokgnagaren
Bokhora Trots namnet...
*bokinkastet
bokjunkie (Johanna)
bokloggen (boktokar)
bokmonstret (Andrea)
Bokmoster även om tyska böcker
*bokskotten (Robin)
*Boksoffan (Mathias)
bokstollarna
Boksynt (Älmhults bibliotek)
*bokstavligt talat (AnnCharlott)
boktipset (Isola)
*boktokig (Eva)
* bookhouse girl
*Bookreflections (Belgarion) mycket deckare
Böckermedmera (Erika)
C
*Camillas boklåda
Cornelia läser
D
* Den döda zonen (Hieronymus)
Den röda cirkeln (Sara)
*Den sköna bloggen (Sandvikens folkbibliotek)
djupingcirkeln
*Du är vad du läser (Hans)
E
*Emmas boktips
En annan sida (Petra)
En bok (Kristina)
*En bok om dagen (pysseltanten)
En textmissbrukares bekännelser
Ett eget rum
Ett hem utan böcker (Martina)
*Ex libris (Cia)
F
f'***-klubben filosoferar
flaskposten
G
*Gemen och verserad (Pi)
Gunnars deckare (Linköpingsbo!)
H
*hundöra (Jenny)
*Hermia says
I
*Ikas ord 2.0
K
Kamilla och Helene om böcker
Katafonteolog
Kitty Drew (om Kitty-böckerna)
*Klaras text
Krabba (Linda)
Kulturbloggen
L
*Lazy's library
Lilldjurets hemsida
Livet som C
*ljudboken
*Lottas bokblogg
läsa bör man
Läsdagboken
*Lästa tankar (Katharina) även barnlitteratur
M
Maddes boktips
*Marias bokblogg
Marikas bokdagbok
min bokhylla (Malwa)
mina böcker
Moussa
Mårtens bokblogg
N
*Nekulturny (Christian)
Nittonde stolen
*N O M
O
Olofströms biblioteks bokblogg
*Ooofbok (Ann-Sofie)
P
*pocketbloggen (Karin)
S
Saras bok och filmblogg
*Signe
*Spectatia
Stellas bokblogg
*Storyteller (Mattias)
T
the poor player (Camilla) tvåspråkig
the sensitive bookish type (Laura och Mary)
*Theresans
Tinas läslust
Tobias bokblogg
U
*Utflykter i bokskogen (Jenny)
V
Verners bokylla
BLOGGAR SOM IBLAND HANDLAR OM BÖCKER
chez elisa
*JoVis karameller
Literati
Månskensdans
Ninas öga
Onekligen (Lisa)
Saras betraktelser
Svarta Böcker
The many faces of L (tvåspråkig)
*World of Malin (missa inte bokfemman!)
Varenda knytt har rätt att vara ilsket!
LÄSDAGBÖCKER.
MUSEUM
Bokfronten (Jenny) senast uppdaterad 2007-01
Bokdagboken
Bokhyllan.se
bokmalarna (Åsa, Ingrid) senast uppdaterad 2006
Bokmärkt (Helena) senast uppdaterad 2005
boktips (Jenny) senast uppdaterad 2005
boktipsaren (Viktoria) senast uppdaterad 2002
boksidan senast uppdaterad 2007-03
Fabulous bokblog (Ängslan) senast uppdaterad 2005
johanna senast uppdaterad 2006
Kodnamn bloggen senast uppdaterad 2007-01
http://hem3.passagen.se/viccivire/ senast uppdaterad 2002
Linda K läser senast uppdaterad 2007-01
Lord Martins bokblogg senast uppdaterad 2006
Shw
från pärm till pärm (Helena) senast uppdaterad 2007-02
BOKBLOGGAR
A
Alwidas grymma bokblogg
Angos bok och filmblogg
Anna och Hampus bokblogg
*Annas bokhylla
Annas bokhylla (Eskilstuna)
B
Barbabloggen (Håbo bibliotek)
Barnboksbloggen (Pemetre)
*Barnböcker och spel (Ango)
bibliotekariens
bibliotekariens bästa
Bims blogg
Bokbabbel (Magix)
bokbloggen
Bokbloggen (Tobias, Peter, Magnus)
bok&film
Bok, bokare, bokast (Nisse)
Bokblomma
*Bokdialogen (Miri)
Bokgalen
bokgnagaren
Bokhora Trots namnet...
*bokinkastet
bokjunkie (Johanna)
bokloggen (boktokar)
bokmonstret (Andrea)
Bokmoster även om tyska böcker
*bokskotten (Robin)
*Boksoffan (Mathias)
bokstollarna
Boksynt (Älmhults bibliotek)
*bokstavligt talat (AnnCharlott)
boktipset (Isola)
*boktokig (Eva)
* bookhouse girl
*Bookreflections (Belgarion) mycket deckare
Böckermedmera (Erika)
C
*Camillas boklåda
Cornelia läser
D
* Den döda zonen (Hieronymus)
Den röda cirkeln (Sara)
*Den sköna bloggen (Sandvikens folkbibliotek)
djupingcirkeln
*Du är vad du läser (Hans)
E
*Emmas boktips
En annan sida (Petra)
En bok (Kristina)
*En bok om dagen (pysseltanten)
En textmissbrukares bekännelser
Ett eget rum
Ett hem utan böcker (Martina)
*Ex libris (Cia)
F
f'***-klubben filosoferar
flaskposten
G
*Gemen och verserad (Pi)
Gunnars deckare (Linköpingsbo!)
H
*hundöra (Jenny)
*Hermia says
I
*Ikas ord 2.0
K
Kamilla och Helene om böcker
Katafonteolog
Kitty Drew (om Kitty-böckerna)
*Klaras text
Krabba (Linda)
Kulturbloggen
L
*Lazy's library
Lilldjurets hemsida
Livet som C
*ljudboken
*Lottas bokblogg
läsa bör man
Läsdagboken
*Lästa tankar (Katharina) även barnlitteratur
M
Maddes boktips
*Marias bokblogg
Marikas bokdagbok
min bokhylla (Malwa)
mina böcker
Moussa
Mårtens bokblogg
N
*Nekulturny (Christian)
Nittonde stolen
*N O M
O
Olofströms biblioteks bokblogg
*Ooofbok (Ann-Sofie)
P
*pocketbloggen (Karin)
S
Saras bok och filmblogg
*Signe
*Spectatia
Stellas bokblogg
*Storyteller (Mattias)
T
the poor player (Camilla) tvåspråkig
the sensitive bookish type (Laura och Mary)
*Theresans
Tinas läslust
Tobias bokblogg
U
*Utflykter i bokskogen (Jenny)
V
Verners bokylla
BLOGGAR SOM IBLAND HANDLAR OM BÖCKER
chez elisa
En droppe i havet, men den är min
Erica
Evans
fröken Nina
*Girl Afraid
Huvudsaker
*JoVis karameller
Literati
Månskensdans
Ninas öga
Onekligen (Lisa)
Saras betraktelser
Svarta Böcker
The many faces of L (tvåspråkig)
*World of Malin (missa inte bokfemman!)
Varenda knytt har rätt att vara ilsket!
LÄSDAGBÖCKER.
Bokstäver (Cecilia)
Böcker (Kicki)
Helenas böcker
Lettura
Läslust
The book pond
MUSEUM
Bokfronten (Jenny) senast uppdaterad 2007-01
Bokdagboken
Bokhyllan.se
bokmalarna (Åsa, Ingrid) senast uppdaterad 2006
Bokmärkt (Helena) senast uppdaterad 2005
boktips (Jenny) senast uppdaterad 2005
boktipsaren (Viktoria) senast uppdaterad 2002
boksidan senast uppdaterad 2007-03
Fabulous bokblog (Ängslan) senast uppdaterad 2005
johanna senast uppdaterad 2006
Kodnamn bloggen senast uppdaterad 2007-01
http://hem3.passagen.se/viccivire/ senast uppdaterad 2002
Linda K läser senast uppdaterad 2007-01
Lord Martins bokblogg senast uppdaterad 2006
Shw
från pärm till pärm (Helena) senast uppdaterad 2007-02
jepp, jag med
Jag hängde inte på låset. Men en två timmar efter att bokhandeln öppnade var jag där och köpte ett ex av nya Harry Potter. Satt och bläddrade i den och insåg att jag inte är helt hundra på vad som hände sist. Skulle nog behöva en kort resumé av tidigare böcker. Nog för att jag läst dem, men inte kommer jag ihåg dem inte.
pappersväggar
pappersväggar
John Ajvide Lindqvist
Den här boken kommer högt på listan över böcker jag inte skulle ta med mig till en öde ö. JL är bra. Ruskigt bra. Han jämförs ofta med Stephen King men är otroligt mycket bättre. Hans idérikedom är lika stor men hans språk är fantastiskt mycket bättre. Gång på gång stannar jag till i texten, smakar på en mening, läser den igen. Den språkliga klarheten är man inte bortskämd med som skräck-fantast.
Pappersväggar är en novellsamling. Jag önskar att noveller kunde bli en mer uppskattad genre. Månfga romaner skulle göra sig bättre som noveller där författaren tvingas fundera på vad han eller hon vill ha fram. JL är bra som novellist. Långt ifrån skåpmat är de riktigt bra. De är lite olika, men man känner igen sig i dem. Efter ett tag börjar jag leta efter kopplingar mellan dem - jag skulle inte bli förvånad om vissa personer återkommer i de olika novellerna. Lite synd är att JL använder samma berättartekniska grepp i flera av de tio novellerna: att historien återberättas efteråt, att vi vet tidigt att huvudpersonen är hos polisen/i fängelse eller i ett mörkt efteråt. Ett intressant grepp, när jag väl såg det, är att JL flera gånger låter en kvinna vara huvudperson. Det gör mig lite glad. Annars är väl motsatsen, en kvinnlig författare som väljer en manlig huvudperson, vanligare.
JL skriver otäckt. Framförallt en novell, Equinox, hör till det allra otäckaste jag läst. Novellen kom allra närmast och fick mig att lyssna efter hasande fotsteg i trappan. JL är duktig på att ta en trygg, alldaglig, situation och få oss att se gliporna i det. Han vänder och vrider på verkligheten och försöker få oss att ifrågasätta hur livet ser ut. Om vi ser verkligheten. Om det vi ser är riktigt... verkligt. Och det är kanske det som gör det så otäckt.
läs Lilldjurets recention!
John Ajvide Lindqvist
Den här boken kommer högt på listan över böcker jag inte skulle ta med mig till en öde ö. JL är bra. Ruskigt bra. Han jämförs ofta med Stephen King men är otroligt mycket bättre. Hans idérikedom är lika stor men hans språk är fantastiskt mycket bättre. Gång på gång stannar jag till i texten, smakar på en mening, läser den igen. Den språkliga klarheten är man inte bortskämd med som skräck-fantast.
Pappersväggar är en novellsamling. Jag önskar att noveller kunde bli en mer uppskattad genre. Månfga romaner skulle göra sig bättre som noveller där författaren tvingas fundera på vad han eller hon vill ha fram. JL är bra som novellist. Långt ifrån skåpmat är de riktigt bra. De är lite olika, men man känner igen sig i dem. Efter ett tag börjar jag leta efter kopplingar mellan dem - jag skulle inte bli förvånad om vissa personer återkommer i de olika novellerna. Lite synd är att JL använder samma berättartekniska grepp i flera av de tio novellerna: att historien återberättas efteråt, att vi vet tidigt att huvudpersonen är hos polisen/i fängelse eller i ett mörkt efteråt. Ett intressant grepp, när jag väl såg det, är att JL flera gånger låter en kvinna vara huvudperson. Det gör mig lite glad. Annars är väl motsatsen, en kvinnlig författare som väljer en manlig huvudperson, vanligare.
JL skriver otäckt. Framförallt en novell, Equinox, hör till det allra otäckaste jag läst. Novellen kom allra närmast och fick mig att lyssna efter hasande fotsteg i trappan. JL är duktig på att ta en trygg, alldaglig, situation och få oss att se gliporna i det. Han vänder och vrider på verkligheten och försöker få oss att ifrågasätta hur livet ser ut. Om vi ser verkligheten. Om det vi ser är riktigt... verkligt. Och det är kanske det som gör det så otäckt.
läs Lilldjurets recention!
Så börjar boken
Så börjar boken - litterär kalender - 366 begynnelser ur vitt skilda böcker
Om ni får tag på den här boken - tryckt på Trevi 1992 - tveka inte! Den här boken skulle jag gärna äga. Under tidigt nittiotal har anställda på Trevi (om jag förstod det rätt) samlat ihop och ställt samman de inledande meningarna på 366 böcker. Längst bak finns ett "facit" så vi får veta vilka böcker som citerats.
Jag önskar att jag läst alla böcker eller ens kännt till dem. Boken är ett tidsdokument. På samma sätt som "de allra bästa böckerna"-listorna är ett dokument över sin tid är det samma med den här boken. Många av titlarna är utgivna tidigt sjuttiotal och är av den typen man ser i sommarstugor och på loppisbord för fem kronor: gediget inbundna men verkar ur-tråkiga. Samtidigt försöker man fånga upp det som är i tiden: Kjell-Olof Feldts alla dessa dagar och Betty Mahmoody inte utan min dotter eller Rushdies satansverserna. Man har självklart med en massa klassiker (första mosebok, nils holgersson, räddaren i nöden).
Det är en bok att läsa långsamt. Som med poesi får man mest behållning om man läser långsamt, eftertänksamt, och försöker förstå vad de vill säga. Vad säger de här meningarna om resten av boken?
Om ni får tag på den här boken - tryckt på Trevi 1992 - tveka inte! Den här boken skulle jag gärna äga. Under tidigt nittiotal har anställda på Trevi (om jag förstod det rätt) samlat ihop och ställt samman de inledande meningarna på 366 böcker. Längst bak finns ett "facit" så vi får veta vilka böcker som citerats.
Jag önskar att jag läst alla böcker eller ens kännt till dem. Boken är ett tidsdokument. På samma sätt som "de allra bästa böckerna"-listorna är ett dokument över sin tid är det samma med den här boken. Många av titlarna är utgivna tidigt sjuttiotal och är av den typen man ser i sommarstugor och på loppisbord för fem kronor: gediget inbundna men verkar ur-tråkiga. Samtidigt försöker man fånga upp det som är i tiden: Kjell-Olof Feldts alla dessa dagar och Betty Mahmoody inte utan min dotter eller Rushdies satansverserna. Man har självklart med en massa klassiker (första mosebok, nils holgersson, räddaren i nöden).
Det är en bok att läsa långsamt. Som med poesi får man mest behållning om man läser långsamt, eftertänksamt, och försöker förstå vad de vill säga. Vad säger de här meningarna om resten av boken?
Hades käftar
Hades käftar
Steven Saylor
Det här är en riktigt bra bok. Jag kommer nog inte att komma ihåg så mycket av den om en månad, det dröjer nog innan jag läser om den, men den är bra. Den ger bra underhållning, bra berättad, bra karaktärer. Och, precis som bok nummer ett i serien Roma sub rosa, (romarblod), är det en bra skildring av det antika Rom.
En del tid har förflutit sedan Gordianus hjälpte Cicero. Nu har han en annan uppdragsgivare och boken utspelar sig inte i Rom, utan i Neapelbukten, den då kallade bägaren. Den utspelar sig med andra ord i samma geografi som den mycket läsvärda Robert Harris Pompei. Och nästintill vid samma tid. Vesivius vulkanutbrott var ju år 79 e.kr och Crassus tidsålder, som den här boken har som fond, var runt år 70 f.kr.
Som i romarblod är väl inte deckargåtan så mycket att orda om. Boken är närmast en pusseldeckare och i den här boken kom väl mycket av lösningen på slutet. Från att ha varit hopplöst läge (hur ska det här någonsin kunna lösa sig) till att vara klappat och klart var det inte många sidor. Behållningen för min del ligger på andra plan.
När jag läst klart hades käftar slog jag upp tidsperioden i Alf Henrikssons antikens historia. (läs kapitlet den rike Crassus - 2 sidor långt). Jag kan bara konstatera att jag känner igen de ord SS lägger i Crassus mun. SS har också i slutet av boken listat sina källor och detta sammantaget gör att jag känner att detta är ett gediget hantverk. Jag tror att vi kan lita på den bild SS målar upp av antikens Rom. På så sätt kan vi läsa Hades käftar som en animerad historiebok.
Nu måste jag ju bara läsa de andra böckerna! Två avklarade, nio kvar...
Ordet krass - kommer det från namnet Crassus? Är det någon som vet?
071208: På grund av mycket spam till just det här inlägget stänger jag det för kommentarer. Kommentera gärna under annat inlägg!
Steven Saylor
Det här är en riktigt bra bok. Jag kommer nog inte att komma ihåg så mycket av den om en månad, det dröjer nog innan jag läser om den, men den är bra. Den ger bra underhållning, bra berättad, bra karaktärer. Och, precis som bok nummer ett i serien Roma sub rosa, (romarblod), är det en bra skildring av det antika Rom.
En del tid har förflutit sedan Gordianus hjälpte Cicero. Nu har han en annan uppdragsgivare och boken utspelar sig inte i Rom, utan i Neapelbukten, den då kallade bägaren. Den utspelar sig med andra ord i samma geografi som den mycket läsvärda Robert Harris Pompei. Och nästintill vid samma tid. Vesivius vulkanutbrott var ju år 79 e.kr och Crassus tidsålder, som den här boken har som fond, var runt år 70 f.kr.
Som i romarblod är väl inte deckargåtan så mycket att orda om. Boken är närmast en pusseldeckare och i den här boken kom väl mycket av lösningen på slutet. Från att ha varit hopplöst läge (hur ska det här någonsin kunna lösa sig) till att vara klappat och klart var det inte många sidor. Behållningen för min del ligger på andra plan.
När jag läst klart hades käftar slog jag upp tidsperioden i Alf Henrikssons antikens historia. (läs kapitlet den rike Crassus - 2 sidor långt). Jag kan bara konstatera att jag känner igen de ord SS lägger i Crassus mun. SS har också i slutet av boken listat sina källor och detta sammantaget gör att jag känner att detta är ett gediget hantverk. Jag tror att vi kan lita på den bild SS målar upp av antikens Rom. På så sätt kan vi läsa Hades käftar som en animerad historiebok.
Nu måste jag ju bara läsa de andra böckerna! Två avklarade, nio kvar...
Ordet krass - kommer det från namnet Crassus? Är det någon som vet?
071208: På grund av mycket spam till just det här inlägget stänger jag det för kommentarer. Kommentera gärna under annat inlägg!
En nannys dagbok
En nannys dagbok
Emma McLaughlin & Nicola Kraus
Jag har precis läst ut en nannys dagbok och är så frustrerad. När jag började läsa boken såg jag att den hade ett omoget språk och saknade inlevelseförmåga att förstå någon annan än huvudpersonen Nanny (frågan varför gör människor som de gör ställer sig aldrig EM & NK). Nu när jag har läst klart - jag har streckläst så mycket jag kunnat - vill jag bara skaka om Nanny och fråga henne varför i h***te hon inte kunde vara riktigt destruktiv, göra något riktigt elakt och ta hämnd.
Något om handligen: medelklassflicka på Manhattan tar sig genom universitetet genom att deltidsarbeta som barnflicka. Jobbet hos famlijen X med fyraårige Grayer tar mer och mer av Nannys tid och fru X slutar se Nanny som en individ med gränser att respektera. Omtanken om Grayer, och en vilja att klara ut situationen, gör att Nanny väljer att stanna även när situationen är ohållbar. Och då blir det bara värre.
På många sätt påminner boken om djävulen bär Prada. Ung kvinna arbetar för bitch som inte respekterar kvinnans privatliv, ställer högre och högre krav, orimligare och orimligare. I båda fallen har huvudpersonerna en bra anledning att stanna kvar och vilja klara av situationen. I inget av fallen vinner de. Allra minst här.
På andra sätt skiljer böckerna sig åt. LWs bok är välskriven: det är inte den här. Vid ett par tillfällen försöker jag lista ut hur man skulle kunna formulera meningarna för att det inte ska kännas så... pubertalt. Medan huvudpersonen i djävulen bär Prada har både goda och dåliga sidor har inte Nanny några dåliga sidor. Därför blir hon inte heller komplex.
Personteckningarna är faktiskt ganska dåliga. Framemot slutet av boken får jag slutligen kläm på hurdan Grayer är. Och i slutet av boken förstår jag också lite mer om hur EM & NK vill framställa sitt alter ego som Nanny. De ger faktiskt riktigt bra tips på hur man kan hantera besvärliga situationer. Men, som sagt, Nanny blir inte riktigt trovärdig eftersom hon är för god. Och på samma sätt blir inte de andra karaktärerna heller trovärdiga eftersom de är för nonchalanta och otrevliga. Vad är det som driver fru X? Vad tycker hon egentligen om sig själv, om Grayer och om Nanny?
Emma McLaughlin & Nicola Kraus
Jag har precis läst ut en nannys dagbok och är så frustrerad. När jag började läsa boken såg jag att den hade ett omoget språk och saknade inlevelseförmåga att förstå någon annan än huvudpersonen Nanny (frågan varför gör människor som de gör ställer sig aldrig EM & NK). Nu när jag har läst klart - jag har streckläst så mycket jag kunnat - vill jag bara skaka om Nanny och fråga henne varför i h***te hon inte kunde vara riktigt destruktiv, göra något riktigt elakt och ta hämnd.
Något om handligen: medelklassflicka på Manhattan tar sig genom universitetet genom att deltidsarbeta som barnflicka. Jobbet hos famlijen X med fyraårige Grayer tar mer och mer av Nannys tid och fru X slutar se Nanny som en individ med gränser att respektera. Omtanken om Grayer, och en vilja att klara ut situationen, gör att Nanny väljer att stanna även när situationen är ohållbar. Och då blir det bara värre.
På många sätt påminner boken om djävulen bär Prada. Ung kvinna arbetar för bitch som inte respekterar kvinnans privatliv, ställer högre och högre krav, orimligare och orimligare. I båda fallen har huvudpersonerna en bra anledning att stanna kvar och vilja klara av situationen. I inget av fallen vinner de. Allra minst här.
På andra sätt skiljer böckerna sig åt. LWs bok är välskriven: det är inte den här. Vid ett par tillfällen försöker jag lista ut hur man skulle kunna formulera meningarna för att det inte ska kännas så... pubertalt. Medan huvudpersonen i djävulen bär Prada har både goda och dåliga sidor har inte Nanny några dåliga sidor. Därför blir hon inte heller komplex.
Personteckningarna är faktiskt ganska dåliga. Framemot slutet av boken får jag slutligen kläm på hurdan Grayer är. Och i slutet av boken förstår jag också lite mer om hur EM & NK vill framställa sitt alter ego som Nanny. De ger faktiskt riktigt bra tips på hur man kan hantera besvärliga situationer. Men, som sagt, Nanny blir inte riktigt trovärdig eftersom hon är för god. Och på samma sätt blir inte de andra karaktärerna heller trovärdiga eftersom de är för nonchalanta och otrevliga. Vad är det som driver fru X? Vad tycker hon egentligen om sig själv, om Grayer och om Nanny?
Skriet från vildmarken
Skriet från vildmarken
Jack London
Jag hittade den på macken härrom dagen. Jag har lyssnat på en del ljudböcker förrut och den här håller inte riktigt måttet. Rösten hos uppläsaren är forcerad och man har inte alls anpassat övergången mellan skivorna eller spåren. Det känns som om man byter CD-skiva mitt i ett stycke. Dessutom avslöjar man slutet redan på kartong-texten.
Bortsett från det här tekniska gnället: det var roligt att lyssna på en klassiker. Det här är en bok jag hört talas om många gånger och även om jag inte skulle gå så långt som att påstå att jag tycker om den (jag skulle inte läst ut den om jag haft den som bok) är jag glad att ha lyssnat igenom den.
Huvudpersonen är hunden Buck och hans utveckling - från snäll familjehund till aggressiv slädhund. Gång på gång glömmer jag att han bara är en hund - JL tillskriver Buck känslor och egenskaper som hundar inte har. Det får mig att fundera på om det verkligen är en hund han egentligen försöker beskriva, eller om det kanske är guldgrävarnas tillvaro. Läser vi karaktären Buck på det sättet får vi undersöka gränsen mellan vilde och civiliserad varelse. Under vilka (konstlade) omständigheter är vi civiliserade? Dras vi ständigt till det djuriska (se titeln)?
Boken skrevs 1903. Vi får inblick i vad livet i norra Canada, i trakten kring Klondike, innebar. Vi kan också i boken dra på mungiporna av några av hans karakatyrer till personskildringar exempelvis av den eldiga latinskan.
Jack London
Jag hittade den på macken härrom dagen. Jag har lyssnat på en del ljudböcker förrut och den här håller inte riktigt måttet. Rösten hos uppläsaren är forcerad och man har inte alls anpassat övergången mellan skivorna eller spåren. Det känns som om man byter CD-skiva mitt i ett stycke. Dessutom avslöjar man slutet redan på kartong-texten.
Bortsett från det här tekniska gnället: det var roligt att lyssna på en klassiker. Det här är en bok jag hört talas om många gånger och även om jag inte skulle gå så långt som att påstå att jag tycker om den (jag skulle inte läst ut den om jag haft den som bok) är jag glad att ha lyssnat igenom den.
Huvudpersonen är hunden Buck och hans utveckling - från snäll familjehund till aggressiv slädhund. Gång på gång glömmer jag att han bara är en hund - JL tillskriver Buck känslor och egenskaper som hundar inte har. Det får mig att fundera på om det verkligen är en hund han egentligen försöker beskriva, eller om det kanske är guldgrävarnas tillvaro. Läser vi karaktären Buck på det sättet får vi undersöka gränsen mellan vilde och civiliserad varelse. Under vilka (konstlade) omständigheter är vi civiliserade? Dras vi ständigt till det djuriska (se titeln)?
Boken skrevs 1903. Vi får inblick i vad livet i norra Canada, i trakten kring Klondike, innebar. Vi kan också i boken dra på mungiporna av några av hans karakatyrer till personskildringar exempelvis av den eldiga latinskan.
demonen
demonen
Ruth Rendall
RR är en författare jag är svag för. Fastän jag nästan alltid känner mig otrygg och utsatt efter att ha läst en av hennes böcker (ingen kvällspromenad för mig i kväll) återvänder jag gärna, gång på gång.
Demonen gavs ursprungligen ut på sjuttiotalet. Anthony har hyrt ett sunkigt rum i London och skriver sin avhandling om psykopater. Två våningar högre upp bor Arthur som är psykopat - och massmördare. Genom historien som den berättas förstår vi hur Arthur tänker och känner. Det är bitvis mycket obehagligt för man luras ut på det sluttande planet där man börjar förstå honom. Genom brottstycken ur Anthonys anteckningar kan vi se Arthur som ett exempel på en psykopat vilket fördjupar känslan ytterligare.
Arthur lever i samhället men har sina egna regler och njutningar. Han befinner sig långt från Patrick Bateman i american psycho. Arthur är korrekt om än något fast i sina egna normer. Han är också långt ifrån Normal Bates i psycho. Han är inte så udda att man minns honom. Och det är väl det som är så obehagligt: man kan ínte se utanpå. RR visar oss också bilder, brottstycken ur hans barndom och även om det aldrig är tilräckligt för att vi ska tänka aha- det är därför han är som han är! insuinerar RR det.
Ruth Rendall
RR är en författare jag är svag för. Fastän jag nästan alltid känner mig otrygg och utsatt efter att ha läst en av hennes böcker (ingen kvällspromenad för mig i kväll) återvänder jag gärna, gång på gång.
Demonen gavs ursprungligen ut på sjuttiotalet. Anthony har hyrt ett sunkigt rum i London och skriver sin avhandling om psykopater. Två våningar högre upp bor Arthur som är psykopat - och massmördare. Genom historien som den berättas förstår vi hur Arthur tänker och känner. Det är bitvis mycket obehagligt för man luras ut på det sluttande planet där man börjar förstå honom. Genom brottstycken ur Anthonys anteckningar kan vi se Arthur som ett exempel på en psykopat vilket fördjupar känslan ytterligare.
Arthur lever i samhället men har sina egna regler och njutningar. Han befinner sig långt från Patrick Bateman i american psycho. Arthur är korrekt om än något fast i sina egna normer. Han är också långt ifrån Normal Bates i psycho. Han är inte så udda att man minns honom. Och det är väl det som är så obehagligt: man kan ínte se utanpå. RR visar oss också bilder, brottstycken ur hans barndom och även om det aldrig är tilräckligt för att vi ska tänka aha- det är därför han är som han är! insuinerar RR det.
Katten som inte dog
Katten som inte dog
Inger Frimansson
Vad händer i en människa som har begått ett mord? I den hemliga historien får vi ett svar. Här får vi ett helt annat. Beth och Ulf, barnlöst par strax under fyrtio, är i sommartorpet och Beth dödar av misstag en man. En mängd olika händelser gör att det aldrig blir rapporterat till polisen och de återvänder till Stockholm och vardagen. Men det går inte att återvända till den gamla tillvaron. Fastän de inte talar om det påverkar det dem och relationen dem emellan.
Efter ett tag kryper Beth under huden, jag vill lägga ifrån mig boken för att jag känner mig illa berörd. Jag vill ruska om henne, förmå henne att förändras, att använda det som hänt som en hävstång. Jag ser fram emot att se vad som händer sen.
Boken är på många sätt otäck. Inte bara det att den borde få min varningsmärkning, men jag kämpar så med att förstå Beth, precis som Ulf gör. Kanske är det precis det som utmärker en bra bok - en karaktär att brottas med, som lär mig att människor tänker och fungerar annorlunda.
Inger Frimansson
Vad händer i en människa som har begått ett mord? I den hemliga historien får vi ett svar. Här får vi ett helt annat. Beth och Ulf, barnlöst par strax under fyrtio, är i sommartorpet och Beth dödar av misstag en man. En mängd olika händelser gör att det aldrig blir rapporterat till polisen och de återvänder till Stockholm och vardagen. Men det går inte att återvända till den gamla tillvaron. Fastän de inte talar om det påverkar det dem och relationen dem emellan.
Efter ett tag kryper Beth under huden, jag vill lägga ifrån mig boken för att jag känner mig illa berörd. Jag vill ruska om henne, förmå henne att förändras, att använda det som hänt som en hävstång. Jag ser fram emot att se vad som händer sen.
Boken är på många sätt otäck. Inte bara det att den borde få min varningsmärkning, men jag kämpar så med att förstå Beth, precis som Ulf gör. Kanske är det precis det som utmärker en bra bok - en karaktär att brottas med, som lär mig att människor tänker och fungerar annorlunda.